Texter på ämnet

Det är sant: Vi är inte värda någonting, vi är ingenting, vi kan ingenting, vi har ingenting. Och mitt i vardagsslitet saknas det heller inte hinder, frestelser … Men dina bröders "glädje" kommer att övervinna alla svårigheter, så snart du åter är tillsammans med dem, för att du kommer att se dem stadigt lutade mot honom: quia Tu es Deus fortitudo mea - Ty du, Gud, är vårt värn.

Djärvhet är inte oförsiktighet, inte obetänksam dumdristighet, och heller inte vanligt mod.

Djärvhet är styrka, en kardinaldygd som är nödvändig för själslivet.

Lär dig av det här. - Vid ett minnesvärt tillfälle påpekade jag för en viss storsint man, som var lärd och rättfram, att han genom att försvara en helig sak som de "goda" bekämpade höll på att sätta en hög befattning inom sitt område på spel - han skulle komma att förlora den. - Med mänskligt och övernaturligt allvar, som föraktade världslig ära, svarade han: "Det är min själ jag sätter på spel".

Inta aldrig en självgod attityd gentemot sådant som rör Kyrkan eller människorna, dina medbröder … Men däremot kan en liknande attityd vara nödvändig i sociala sammanhang, då det rör sig om att försvara Guds och själarnas intressen, för då är det inte längre fråga om självgodhet, utom om tro och styrka, som vi kommer att leva med fridfull och ödmjuk trygghet.

Du måste varje dag uppträda gentemot din omgivning med stor förståelse, med mycket kärlek och självfallet med all den energi som krävs, annars förvandlas förståelsen och kärleken till medbrottslighet och egoism.

En kedjas hållbarhet beror på dess svagaste länk.