Texter på ämnet

Det finns sådana som gör fel på grund av svaghet - på grund av att den lera vi är gjorda av är bräcklig - men som behåller trosläran intakt.

Det är samma personer som, med Guds nåd, heroiskt bevisar sitt mod och sin ödmjukhet genom att bekänna sitt fel och genom att - med eftertryck - försvara sanningen.

Du skriver till mig att du efter många om och men har biktat dig och känt dig förödmjukad av att - så säger du - öppet visa ditt livs kloak inför "en människa".

- När kommer du att göra dig kvitt de där fåfänga höga tankarna som du har om dig själv? När du väl har gjort det kommer du att gå till bikt lycklig över att visa dig som du är inför "en människa" som är smord - en annan Kristus, Kristus själv! - som ger dig avlösningen, Guds förlåtelse.

Jul. Du skriver till mig: "Tillsammans med Jungfru Maria och Josef väntar även jag otåligt på Jesusbarnet. Vad jag kommer att vara lycklig i Betlehem! Jag känner på mig att jag kommer att brista ut i omåttlig glädje. Ja, och tillsammans med honom vill jag också pånyttfödas …".

- Jag hoppas att du verkligen menar vad du säger.

Ännu en gång har du återvänt till dina gamla galenskaper! … och sedan, när du återvänder, känner du ingen glädje, för du saknar ödmjukhet.

Det verkar som om du envisas med att glömma den andra delen av liknelsen om den förlorade sonen, och fortfarande är fäst vid den futtiga lycka som svinens fröskidor gav. Högmodigt sårad av din bräcklighet bestämmer du dig inte för att be om förlåtelse och tänker inte på att om du ödmjukar dig, så väntar det jublande mottagande som Gud din Fader kommer att ge dig, festen för att du kommit tillbaka och börjat på nytt.

"Fader, jag gör som du rådde mig att göra och skrattar åt mina brister - utan att glömma att jag inte får ha överseende med dem - och känner mig mycket gladare.

När jag däremot är så dum att jag låter mig bli ledsen, så får det mig att känna som om jag avviker från vägen".

I våra själar måste vi odla fram en verklig skräck för synden. Herre - upprepa det med ett ångerfullt hjärta - låt mig aldrig mer förolämpa dig!

Men bli inte rädd när du märker tyngden av din stackars kropp och av mänskliga lidelser: det vore dumt och naivt barnsligt om du nu skulle upptäcka att det finns "sådant". Ditt elände är inte ett hinder, utan en sporre för att du skall förena dig ännu mer med Gud, för att du skall söka honom ihärdigt, ty han renar oss.

Eftersom du nödvändigtvis förr eller senare kommer att stöta på uppenbara bevis på ditt personliga elände, vill jag förvarna dig om några frestelser som djävulen då kommer att föreslå för dig och som du måste avvisa omedelbart: tanken att Gud har glömt bort dig, att din kallelse till apostolatet är förgäves, eller att tyngden av världens sorger och synder överstiger dina krafter som apostel.

- Ingenting av allt det är sant!

Det smärtade dig verkligen djupt när de sade till dig att det du önskade inte var att omvända dig, utan ett skynke för ditt elände …: för att kunna fortsätta bekvämt - fast med en bitter smak i munnen - och fortfarande släpa på samma sorgliga börda.

Du skäms inför Gud och de andra. Inom dig har du hittat gammal och ny skabb: det finns ingen instinkt eller ond böjelse som du inte känner under huden … och du har ett moln av osäkerhet i ditt hjärta. Dessutom dyker frestelserna upp när du minst önskar eller förväntar dig det, när tröttheten har försvagat din vilja.

Du vet inte längre om det förödmjukar dig, även om det smärtar dig att se dig själv i det tillståndet … Men det skall göra ont för hans skull, av Kärlek till honom. Denna ånger av kärlek kommer att hjälpa dig att fortsätta vara på din vakt, för kampen kommer att vara så länge som vi lever.

Du har ingen anledning att känna dig deprimerad för att du upptäcker dina brister …

- Be om sann ödmjukhet.

"Jag fortsätter att vara en stackars sate" sade du till mig.

Men förut kändes det riktigt illa när du insåg det! Nu vänjer du dig däremot - utan att bli likgiltig och utan att ge vika - vid att le och att fortsätta att börja om din kamp med ständigt större glädje.

"Obefläckade Jungfru, jag vet mycket väl att jag är en eländig stackare som varje dag begår fler synder …". Härom dagen sade du till mig att du talade så med vår Fru.

Jag rådde dig bestämt att be den heliga rosenkransen, en välsignad upprepning av Hell dig Maria som renar dina upprepade synder.