Texter på ämnet

För dig, som vill utveckla en katolsk, universell, mentalitet, skriver jag några kännetecken:

- vida horisonter och en kraftfull fördjupning i det som är ständigt levande i den katolska ortodoxin.

- en rak och sund - aldrig ytlig - iver efter att förnya de läror som är typiska för det traditionella sättet att tänka, i filosofin och i tolkningen av historien.

- en noggrann uppmärksamhet gentemot strömningar i samtida vetenskap och tänkande.

- en positiv och öppen attityd inför aktuella förändringar av sociala strukturer och levnadsformer.

Jag förstår fullständigt det du skriver till mig om ditt apostolat: "Jag skall be tre timmar med mina fysikstudier. Det kommer att vara ett bombardemang för att få en annan ställning, som befinner sig på andra sidan biblioteksbordet, att 'falla' … du känner honom redan sedan den där gången du kom förbi hos oss".

Jag minns din glädje när du hörde mig säga att det inte skall finnas något avbrott mellan bönen och arbetet.

Att studera, att arbeta. Det är osvikliga plikter för varje kristen. Därigenom försvarar vi oss mot Kyrkans fiender och drar till oss - genom vårt yrkesmässiga anseende - många andra människor som kämpar isolerade trots att de är goda. Studier och arbete är grundläggande vapen för den som vill vara en apostel mitt i världen.

Du som är student: ägna dig åt dina böcker med apostolisk anda, djupt övertygad om att alla dessa timmar redan - nu! - är ett andligt offer som du erbjuder Gud och som är till nytta för hela mänskligheten, för ditt land, för din själ.

En "front" som du ständigt måste strida vid är studierna. Du föresätter dig tusen gånger att använda tiden väl och trots det distraherar minsta sak dig. Ibland blir du trött på dig själv för den bristande vilja som du visar; trots att du varje dag börjar om på nytt.

Har du försökt att uppoffra dina studier för konkreta apostoliska intentioner?

Det är enklare att springa omkring än att studera, men mindre effektivt.

Om du vet att dina studier är apostolat och begränsar dig till att studera för att klara dig, är det uppenbart att det går dåligt med ditt inre liv.

Genom din försumlighet förlorar du den goda andan och på samma sätt som i liknelsen om arbetaren som slugt gömde den talent han erhållit kan du, om du inte ändrar dig, komma att utesluta dig själv från vänskapen med Herren, och köra fast i din smutsiga och beräknande bekvämlighet.

Det är nödvändigt att studera … Men det är inte tillräckligt.

Vad kan man få ut av någon som sliter livet ur sig för att göda sin egoism, eller av någon som inte eftersträvar något annat mål än att kunna leva i godan ro om några år?

Man måste studera … för att vinna världen och erövra den för Gud. Då kommer vi att föra upp våra ansträngningar på ett högre plan, genom att se till att det arbete vi utför förvandlas till ett möte med Herren och tjänar som en grund för de andra, för dem som kommer att följa vår väg …

- På så sätt blir studierna bön.

Det är lätt - det hände redan på Jesu tid - att säga nej: att förneka eller att sprida tvivel kring någon av trons sanningar. - Du, som säger att du är katolik, måste utgå från ett "ja".

- Sedan kommer du, med hjälp av dina studier, att förklara skälen för din övertygelse om att det inte finns någon motsättning - det kan inte finnas någon sådan - mellan Tron och vetenskapen, mellan Sanningen och livet.

Vad är det för nytta med en student som inte studerar?

När du tycker att det tar emot att studera, så erbjud Jesus din ansträngning. Säg åt honom att du fortsätter att sitta vid dina böcker för att din kunskap skall bli det vapen som du kommer att bekämpa hans ovänner med och vinna många själar för honom … Då kan du vara säker på att dina studier är på väg att bli till bön.

Inser du hur mycket som hänger på att du är grundligt förberedd? - Så många själar! …

- Kan du nu göra annat än att studera eller arbeta till fulländning?