Texter på ämnet

Det finns människor som verkar ägna sig åt att hitta på lidanden och som torterar sig med sin egen inbillningsförmåga.

När de sedan drabbas av rent objektiva sorger och motgångar, förmår de inte stå som Jungfru Maria vid Korsets fot, med blicken fäst på hennes Son.

Uppoffringar, uppoffringar! Det är sant att man för att följa Jesus Kristus - det har han själv sagt - måste bära Korset. Men jag tycker inte om att höra människor som älskar Herren tala så mycket om kors och försakelser. När det finns Kärlek, är det en glädje att uppoffra sig - även om det känns svårt - och korset är det heliga Korset.

- En människa som kan älska och ge sig själv uppfylls av glädje och frid. Varför skall man då ständigt betona "uppoffringarna", som om man sökte tröst, när Kristi Kors - som är ditt liv - gör dig lycklig?

Vad många neuroser och vad mycket hysteri man skulle kunna undvika om man - med den katolska läran - bara lärde människor att leva som kristna, om man lärde dem att älska Gud och att acceptera motgångar som välsignelser som kommer ur hans hand!

Var inte likgiltig inför andras smärta. Den där personen - en släkting, en vän, en kollega …, den där som du inte känner - är din broder.

- Kom ihåg det som Evangeliet berättar och som du så ofta har läst med sorg: inte ens Jesu släktingar litade på honom. - Se till att den situationen inte upprepas.

Föreställ dig att det på jorden inte finns några andra än Gud och du själv.

- Då kommer det att var enklare att stå ut med uppoffringar, förödmjukelser … Och till sist kommer du att göra de saker som Gud vill och på det sätt som han vill.

Ibland - kommenterade den där sjuklingen som brann av iver för själarna - protesterar kroppen lite, den beklagar sig. Men jag försöker att förvandla även de "jämrandena" till leenden, för de är mycket verkningsfulla.

En obotlig sjukdom begränsade hans verksamhet.

Trots det försäkrade han mig glatt: "Sjukdomen behandlar mig väl och jag älskar den ständigt mer. Om man bad mig välja, skulle jag välja att födas så här hundra gånger!"

Jesus nådde fram till Korset efter att ha förberett sig trettiotre år, hela sitt Liv!

- Om hans lärjungar verkligen vill efterlikna honom, måste de omvandla sin existens till medåterlösning av Kärlek, med sin egen aktiva och passiva självförnekelse.

Korset är alltid närvarande i allting, och kommer när man minst anar det.

Men glöm inte att oftast kommer början på Korset och början på effektiviteten tillsammans.

Herren, Präst för evigt, välsignar alltid med Korset.

Cor Mariae perdolentis, miserere nobis! - åkalla Jungfru Marias hjärta för att beslutsamt förena dig med hennes smärta, som gottgörelse för dina synder och för dem som har begåtts av alla människor i alla tider.

- Och be henne - för varje själ - att hennes smärta skall öka vår motvilja mot synden och få oss att, för att försonas med Honom, älska varje dags fysiska och moraliska motgångar.