Texter på ämnet

Jag råder dig att någon gång försöka återvända … till början av din "första omvändelse" vilket kanske inte helt och hållet innebär att man blir som ett barn, men åtminstone är väldigt nära just det. I det andliga livet måste man låta sig ledas med fullt förtroende, utan rädsla eller falskhet. Man måste tala med absolut tydlighet om vad man har i huvudet och i själen.

Hur ska du ta dig ur den där ljumheten, den där beklagliga slappheten om du inte använder dig av de rätta medlen? Du kämpar mycket lite och när du anstränger dig, gör du det med viss ilska och förstämdhet, nästan som om du önskade att dina svaga ansträngningar inte skulle få någon verkan, för att rättfärdiga dig själv: för att inte ställa krav på dig och för att andra inte skall kräva mer av dig.

- Du gör det som du vill: inte det som Gud vill. Om du inte ändrar dig, på allvar, kommer du inte att bli lycklig och du kommer heller inte att få den frid som du nu saknar.

- Ödmjuka dig inför Gud och se till att vilja på riktigt.

Nunc coepi - Nu börjar jag! Det är en förälskad människas utrop som, varje ögonblick, såväl om hon har varit trogen som om hon inte har varit tillräckligt generös, förnyar sin önskan att tjäna - att älska! - Gud med helhjärtad lojalitet.

Omvänd dig nu, när du fortfarande känner dig ung … Vad svårt det är att omvända sig när själen har blivit gammal!

Man stiger upp mot sin omvändelse genom att vara ödmjuk, längs den väg som består i att böja sig ned.

"Du har sagt att jag kan bli en 'annan' Augustinus, trots mitt förflutna. Jag tvivlar inte på det, och i dag vill jag försöka att bevisa det ännu mer än i går." Men du måste kapa banden till det förflutna, modigt och radikalt, som den helige biskopen av Hippo.