Texter på ämnet

Den där personen du känner, som är mycket intelligent, en snäll välsituerad och hederlig människa, sade så här: "Visst skall man följa lagen, men med måtta, utan att överdriva och enligt en så mild tolkning som möjligt".

Sedan tillade han: "Synda? Nej, men inte heller hänge sig".

Sådana småaktiga, beräknande människor, som är oförmögna att uppoffra sig för ett ädelt ideal, gör det verkligen ont att se.

Ibland, när jag står ansikte mot ansikte med dessa sovande själar får jag lust att skrika, att skaka dem, att få dem att reagera, för att de skall väckas ur den fruktansvärda dvala som de är försjunkna i. Det är så sorgligt att se dem gå, famlande i mörkret likt blinda, utan att hitta vägen!

- Vad väl jag förstår att Jesus grät över Jerusalem, till följd av sin fullkomliga kärlek …

Ideologiskt sett är du mycket katolsk. Du tycker om miljön i studenthemmet … Så synd att mässan inte är klockan tolv och lektionerna på eftermiddagarna, så att du skulle kunna studera efter kvällsmaten, läppjande på ett glas konjak eller två! Den sortens "katolicism" har ingenting med verkligheten att göra, den är ingenting annat än småborgerlighet.

- Förstår du inte att man inte kan resonera på det sättet i din ålder? Gör dig av med din lättja, sluta avguda dig själv … och börja rätta dig efter andra människors behov, efter verkligheten som omger dig, så kommer du på allvar att leva som katolik.

Du löper stor risk för att nöja dig med att leva - eller med att tro att du måste leva - som en "duktig pojke", som bor i ett välordnat hus utan problem och som inte känner till någonting annat än lycka.

Det är en karikatyr av hemmet i Nasaret. Eftersom Kristus förde med sig lycka och ordning, gick han ut för att sprida dessa skatter till män och kvinnor i alla tider.