Texter på ämnet

Allt det som för tillfället oroar dig ryms i ett leende som du visar av kärlek till Gud.

När den första entusiasmens flammor slocknar, blir det plågsamt att fortsätta framåt i mörker. Men det framåtskridandet, som är svårt, är beständigare. Och senare, när du minst anar det, kommer mörkret att skingras och entusiasmen och elden att återvända.

Härda ut!

Ropa det högt till honom, för det ropet är en förälskad människas dårskap: Herre, trots att jag älskar dig …, lita inte på mig! Bind mig ständigt hårdare vid dig!

Främja i din själ och i ditt hjärta, i ditt förstånd och i din vilja, en anda av förtröstan och överlåtelse åt din himmelske Faders vilja … Ur den föds den inre frid som du längtar efter.

När du på allvar överlämnar dig åt Herren kommer du att lära dig att vara nöjd oavsett vad som händer och att inte förlora ditt lugn om det du tar dig för - trots att du har gjort allt vad du kunnat och använt lämpliga medel - inte går som du hade velat … För det kommer att "ha gått" som Gud ville.

En paradox: sedan jag beslutade mig för att följa psalmistens råd: "Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig", oroar jag mig för mycket färre saker … Och samtidigt, när vi har gjort allt det som behöver göras, löser sig alla problem med ständigt större klarhet.

Den där prästen, en vän till oss, arbetade och tänkte på Gud. Han höll hårt i Guds faderliga hand och hjälpte andra att tillägna sig dessa grundläggande idéer. Därför sade han till sig själv: När du dör kommer allt att fortsätta att gå bra, för han kommer att fortsätta att ta hand om allt.