Texter på ämnet

Det finns många människor omkring dig och du har inte någon rätt att vara ett hinder för deras andliga väl, för deras eviga lycka.

Du är skyldig att bli helig. Du får inte svika Gud som har utvalt dig och inte heller de människor som förväntar sig så mycket av ditt liv som kristen.

Den som slutar kämpa skadar Kyrkan, sitt övernaturliga företag, sina bröder och alla människor.

Rannsaka dig: kan du inte lägga ned större iver i din andliga strid av kärlek till Gud? Jag ber för dig … och för alla. Gör detsamma du också.

Helig! Ett Guds barn bör överdriva i dygderna, om det är möjligt att överdriva i sådana … för hans medmänniskor ser sig själva i honom som i en spegel, och bara om han siktar mycket högt kommer andra att kunna hålla sig kvar på en genomsnittlig nivå.

Försumma inte bruket av broderliga tillrättavisningar, som är ett tydligt bevis på den övernaturliga dygden kärlek till nästan. Det är svårt: det är bekvämare att hålla sig borta. Bekvämare ja, men inte övernaturligt.

Och för dessa underlåtelser kommer du att få avlägga räkenskap för inför Gud.

Om du kan tycka om dina medmänniskor och sprider denna tillgivenhet — Kristi ömma, finkänsliga kärlek — till alla, så kommer ni att stödja varandra: och den som är på väg att falla kommer att känna sig stödd — och manad — av denna broderliga styrka till att vara Gud trogen.

Om du har utvalts, kallats av Guds kärlek, för att följa honom, är du skyldig att besvara honom … och du har en minst lika viktig skyldighet att leda dina bröder människorna, att bidra till deras helighet och till att de går längs rätt väg.

När skall du bestämma dig …!

Många i din omgivning lever ett liv i försakelse av rent mänskliga skäl. Dessa stackars människor tänker inte på att de är Guds barn och det kanske bara är av högmod som de uppför sig som de gör, för att synas, för att i framtiden uppnå ett bekvämare liv: de avstår från allt!

Och du, som känner den ljuva tyngden av Kyrkan, av de dina, av dina kollegor och vänner, skäl som det är väl värt att uppoffra sig för, vad gör du? Med vilken ansvarskänsla handlar du?

Inför den oändliga panorama av själar som väntar på oss, inför detta dyrbara och fruktansvärda ansvar, kanske du tänker samma sak som jag ibland tänker: skall allt detta anförtros mig, mig som är så lite värd?

Då bör vi slå upp Evangeliet och se hur Jesus botar den som var född blind: med lera som han gjorde av stoft från marken och saliv. Och detta är de ögondroppar som ger ljus åt blinda ögon!

Detta är du och jag. Med insikt om vår svaghet, om vårt obefintliga värde, men — med Guds hjälp och vår goda vilja — är vi ögondroppar, för att upplysa, för att dela med oss av vår styrka till andra och till oss själva.

Arbetet med vår personliga helgelse får följdverkningar både för många själars helighet och för Guds Kyrkas helighet.

Herrens åker är bördig och hans utsäde är gott. När det ändå växer ogräs i denna vår värld, tvivla då inte på att människorna, särskilt de kristna, har brustit i sitt svar på Herrens godhet, somnat och lämnat fältet fritt för fienden.

Klaga inte, det leder inte till något; granska däremot ditt eget handlande.

Du ansvarar — trots dina passioner — för andras helighet, för andras liv som kristna, för andras effektivitet.

Du är inte isolerad. Om du stannar upp, hur många kommer då inte också att stanna eller ta skada!

Tänk på din moder den heliga Kyrkan, och begrunda att om en lem lider, lider hela kroppen.

Din kropp behöver var och en av sina lemmar, men var och en av lemmarna behöver hela kroppen. Tänk om min hand skulle sluta göra sin plikt … eller hjärtat skulle sluta slå!