Texter på ämnet

Utöva en glad, öm och kraftfull, mänsklig och övernaturlig kärlek till nästan; en tillgiven kärlek till nästan som kan bemöta alla med ett uppriktigt och naturligt leende och kan förstå medmänniskornas idéer och känslor.

Då kommer Kristi kärlek — som du lever på ett riktigt sätt, utan att ge efter i ditt personliga uppträdande eller i trosläran — att på ett behagligt och kraftfullt sätt ge dig en erövraranda: varje dag kommer du att hungra alltmer efter att arbeta för människorna.

Med vilken envishet aposteln Johannes predikade mandatum novum, det nya budet: "Ni skall älska varandra!"

Jag skulle vilja falla på knä framför er, utan att spela teater — det befaller mig mitt hjärta — och be er, för Guds kärleks skull, att älska varandra, hjälpa varandra, räcka varandra handen, kunna förlåta varandra.

Och därför även avvisa allt högmod, ha medlidande, hysa kärlek till nästan; ömsesidigt hjälpa varandra genom bön och uppriktig vänskap.

Man måste ha ett rent hjärta, vara hängiven det som rör Gud samt älska människorna, utan fördomar, för att kunna döma med rätt avsikt.

Tänk på det!

När jag talar med dig om det "goda exemplet", menar jag, att också säga till dig, att du bör förstå, och urskulda och fylla världen med frid och kärlek.

Vänj dig vid att besvara stackars "hatares" stenkastning med att låta många "Ave Maria" hagla över dem.

Behandla dem som felar med tillgivenhet, med kärlek — kristen kärlek! — dock utan att godta kompromisser i sådant som strider mot vår heliga tro.

När en kristen förstår och lever den katolska andan, när han känner angelägenheten att förkunna det glada budskapet om frälsning för alla människor, vet han — som Aposteln lär — att han bör "bli allt för alla, för att rädda alla".

Du bör älska människorna, dina bröder, ända till det yttersta, så att du inte ens tycker att deras brister — såvida de inte förolämpar Gud — är några brister. Om du endast älskar de goda egenskaper som du ser i andra — om du inte förmår förstå, ursäkta, förlåta — är du en egoist.