Texter på ämnet

Ett Guds barn fruktar varken livet eller döden, ty grunden för dess andliga liv är insikten om att vara ett Guds barn: Gud är min Fader, tänker barnet, och han är upphovet till allt gott, han är Godheten själv.

Men handlar du och jag verkligen som Guds barn?

Det fyllde mig av glädje att se att du förstod vad jag menade då jag sade: "Du och jag bör handla och leva och dö som förälskade, då kommer vi att ’leva’ så i all evighet".

Herren segrar alltid. Om du är hans redskap, kommer även du att segra, för du kommer att utkämpa Guds strider.

Heligheten består just i detta: att kämpa för att vara trogna medan man lever och att med glädje acceptera Guds vilja i vår dödsstund.

När du tar emot Herren i eukaristin, tacka honom då av all din själ för att han i sin godhet har velat vara tillsammans med dig.

Har du inte tagit dig tid för att begrunda att det gick århundraden och åter århundraden innan Messias kom? Patriarkerna och profeterna bad tillsammans med hela Israels folk: jorden törstar, kom Herre!

Om ändå din kärleks väntan vore likadan!

Trots dem som förnekar Gud, är jorden även i dessa tider mycket nära himlen.

Du skrev: Simile est regnum caelorum — himmelriket är som en skatt … Denna passage ur det heliga Evangeliet har slagit rot i min själ. Jag hade läst det så många gånger utan att förstå dess djupa innebörd, dess gudomliga smak.

Allt … allt bör en klok man sälja för att vinna skatten, härlighetens värdefulla pärla!

Börja samtala med den heliga Maria och anförtro dig henne: O du, vår Fru, för att leva det ideal som Gud har lagt i mitt hjärta behöver jag flyga … mycket högt, mycket högt!

Det räcker inte med att du lösgör dig, med Guds hjälp, från denna världs ting, medveten om att de är stoft. Och mer än så: även om du skulle lägga hela universum i en hög under dina fötter för att nå närmare himlen … så räcker det inte!

Du behöver flyga, utan att stödja dig på någonting härnere, uppmärksam på Andens röst och hans vind. Men, säger du till mig, mina vingar är nedfläckade sedan åratal av smutsig, kladdig lera …

Och jag insisterade: vänd dig till Jungfrun. Vår Fru, upprepa det för henne, jag lyckas knappt lyfta från marken! Jorden drar mig till sig som vore den en förbannad magnet!

Vår Fru, du kan göra så att min själ lyfts iväg i den slutgiltiga och förhärligade flykt vars slutmål är Guds hjärta.

Förtrösta, hon lyssnar på dig.

Tänk vad den rökelse som man bränner till Gud vår Herres ära behagar honom. Tänk även på vad lite världsliga ting är värda, som knappt hinner börja innan de tar slut. Däremot väntar en stor Kärlek på dig i himlen: utan svek, utan bedrägeri. All kärlek, all skönhet, all storhet, all kunskap …! Och du kommer inte att tröttna: du kommer att mättas utan att bli mätt.

Ett övernaturligt perspektiv! Lugn! Frid! Se så på saker och ting, på personer och händelser … från evighetens perspektiv.

Då, vilket hinder som än blockerar din väg, även om det mänskligt sett är överväldigande — när du väl lyfter blicken mot himlen, ser du hur obetydligt det är!

Om vi är nära Kristus och följer i hans fotspår, bör vi av hela vårt hjärta älska fattigdomen, försakelser och lösgöra oss från all jordisk egendom.

I det andliga livet måste man ofta kunna förlora, ur jordiskt perspektiv, för att vinna himlen. På det sättet segrar man alltid.

Jag berättade för dig att till och med odöpta personer med rörelse har sagt följande till mig: "Det är sant, jag förstår att heliga människor måste vara lyckliga, för de ser på det som händer med en syn som når bortom jordiska ting, de ser med evighetens ögon".

Må du aldrig sakna detta perspektiv! — tillade jag därefter — så att du handlar i överensstämmelse med den förkärlek som den heliga Treenigheten har visat dig.

Jag försäkrar dig att om vi som är Guds barn vill, så kommer vi att ge ett kraftigt bidrag till att upplysa människornas arbete och liv med den gudomliga — eviga! — utstrålning som Herren har velat lägga in i våra själar.

Men "den som säger att han förblir i Jesus måste själv gå samma väg som han gick", säger evangelisten Johannes: det är en väg som alltid leder till härligheten och som alltid går genom offer.

Vilken besvikelse för dem som såg den falske apostelns ljus och ville komma ut ur sitt mörker genom att närma sig hans sken! De sprang för att nå fram. De kanske lämnade bitar av sitt eget skinn efter sig längs vägen … I sin iver efter att nå ljuset lämnade kanske några efter sig också bitar av själen … Och så nådde de fram till den falske aposteln: kyla och mörker. Kyla och mörker som till slut kommer att fylla de brutna hjärtana på dem som för en tid trodde på det idealet.

Ett ont verk har den falske aposteln gjort: dessa besvikna människor, som kom för att byta ut sitt kött mot en brinnande eld, mot kärlekens underbara rubin, återvänder till det land de kom från … de återvänder med ett slocknat hjärta, med ett hjärta som inte är ett hjärta … utan ett stycke is insvept i det mörker som till slut skall fördunkla deras förstånd.

Paradoxernas falske apostel, detta är ditt verk: för du bär Kristus på din tunga, men inte i dina handlingar; för du drar människor till dig med ett ljus som du själv saknar; för du har inte kärlekens värme och låtsas bry dig om främlingar samtidigt som du överger dina egna; för du är en lögnare och lögnen är djävulens dotter … Därför arbetar du för djävulen, förvirrar dem som följer husets Herre, och även om du ofta segrar här nere, så ve dig! Ve dig på den nära förestående dag då vår vän döden kommer och du möter vreden hos den Domare som du aldrig lyckats lura! Paradoxer, nej Herre, aldrig paradoxer.

Detta är den säkra vägen: genom förödmjukelsen ända till Korset; från Korset med Kristus till Faderns odödliga härlighet.

Vad glad jag blev av dagens läsning! Genom den helige Paulus avslöjar den helige Ande odödlighetens och härlighetens hemlighet. Alla vi människor vill leva vidare.

Vi skulle vilja föreviga de ögonblick i våra liv som vi anser vara lyckliga. Vi skulle vilja ära minnet av oss … Vi skulle vilja att våra ideal var odödliga. I stunder som verkar lyckliga, när någonting tröstar oss i vår nöd, säger och önskar vi alla, helt naturligt, att det skall förbli så för alltid, för alltid …

Vad klipsk djävulen är! Så väl han kände människans hjärta! Ni kommer att bli som Gud, sade han till våra första föräldrar. Det var ett grymt bedrägeri. I Filipperbrevet som vi läst ur, lär oss den helige Paulus en gudomlig hemlighet för att uppnå odödligheten och härligheten: Jesus avstod från allt och antog en tjänares gestalt … Han gjorde sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden …

För att förenas med Kristus i hans härlighet, i den slutliga triumfen, är det nödvändigt att dessförinnan delta i hans offer, att identifiera sig med honom, som dog på Golgata.

Låt dig inte distraheras, ge inte fantasin fria tyglar: lev i ditt inre, så kommer du att vara närmare Gud.

Hjälp mig att upprepa, i all förtrolighet, för den ene, den andre … för alla: en troende som syndar kommer nödvändigtvis att vara olycklig och eländig, även om han vinner allt det goda som denna värld har att erbjuda.

Det är sant att det skäl som bör få oss att hata all synd, inte bara svår synd, det skäl som borde beveka alla, är övernaturligt: Gud avskyr synden med hela sin oändlighet, med ett yttersta, evigt och nödvändigt hat, eftersom den är ett ont som motsätter sig det oändliga goda … Men det första påståendet som jag nämnde kan leda till att vi förstår det sistnämnda skälet.

Du kommer att uppnå samma grad av helighet, som du uppnår av självtukt för Kärlekens skull.

En våg av våldsam förföljelse hade brutit ut. En viss präst bad så här: "Jesus, må varje helgerån genom eldsvåda öka min eld av kärlek och gottgörelse".

Då du betraktar det apostoliska arbetets skönhet, storhet och effektivitet, hävdar du att du får ont i huvudet av tanken på hur mycket som kvarstår att göra — så många människor väntar! —, och att du känner dig lycklig då du erbjuder dig själv till Jesus för att vara hans slav. Du längtar efter kors, smärta, Kärlek och själar. Utan att vilja det, sträcker du med en spontan rörelse — som är Kärlek — ut armarna och öppnar händerna för att Han må nagla fast dig vid sitt välsignade Kors: för att du må vara hans slav — serviam! — vilket är att härska.

Jag blev rörd av den brinnande bön som steg upp från dina läppar: "Min Gud, jag önskar bara finna behag inför dina ögon; allt övrigt betyder ingenting för mig. Min obefläckade Moder, gör så att jag må ledas uteslutande av Kärleken".

Om jag älskar kommer det inte att finnas något helvete för mig.

Vad underbart det är att leva av Gud! Vad underbart det är att inte önska någonting annat än hans ära!

Om du verkligen vill uppnå evigt liv och evig härlighet, måste du lära dig att i många fall bortse från dina personliga ädla ambitioner.

Låt inte ditt "jag" bestå av din hälsa, ditt namn, din karriär, ditt arbete, av varje steg du tar … Vad obehagligt detta är! Det verkar som om du har glömt att "du" inte äger någonting, allt tillhör Honom.

När du under dagens lopp — kanske utan anledning — känner dig förödmjukad, när du tänker att du borde få gehör för din åsikt, när du känner att ditt "jag" ständigt dyker upp och muttrar mitt, mitt, mitt … då kan du vara övertygad om att du håller på att slå ihjäl tiden och att du är i behov av att man "slår ihjäl" din egoism.

Jag råder dig att inte söka beröm för egen del, inte ens när du skulle förtjäna det: det är bättre att passera obemärkt, så att det vackraste och ädlaste i vår verksamhet, i vårt liv, förblir gömt … Vad stort det är att göra sig liten! Deo omnis gloria! — all ära åt Gud.

I stunder av förtvivlan sade denna människa till Herren: "Jesus, vad hade jag kunnat ge dig förutom min heder, jag ägde ju ingenting annat? Om jag hade haft en förmögenhet, hade jag skänkt dig den. Om jag hade haft några dygder, hade jag gett ett gott exempel för att tjäna dig. Jag hade bara min heder, och den gav jag dig. Välsignad vare du! Det syns tydligt att den är i gott förvar i dina händer!"

Lera är mitt ursprung, och jord är arvet från hela min ätt.

Vem utom Gud förtjänar att prisas?

När du känner att stoltheten bubblar upp inom dig — högmodet! — och får dig att känna dig som en övermänniska, är det dags att utbrista: Nej! Då kommer du att känna glädjen som tillkommer ett snällt Guds barn, som under sitt korta jordeliv begår misstag, men gör vad som är gott.

Sancta Maria, Stella maris — Heliga Maria, havets stjärna, led oss du!

Ropa så, med kraft, för det finns ingen storm som kan få Jungfruns ljuva hjärta att förlisa. När du ser stormen komma och uppsöker den fasta tillflykts­ort som Maria är, finns det ingen risk att du skall lida skeppsbrott eller sjunka.