Texter på ämnet

Den störste dåren genom tiderna är och förblir Han. Kan det finnas större vansinne än att hänge sig så som Han hänger sig, och till sådana människor?

För det hade varit vansinne nog att bli ett värnlöst barn, men då hade även många onda människor kunnat bli rörda och inte vågat behandla honom illa. Han tyckte att det var för lite: han ville ödmjuka sig mer och utge sig själv mer. Och han gjorde sig till mat, han gjorde sig till Bröd.

Gudomlige Dåre! Hur behandlar människor dig? … Och jag själv?

Jesus, din Kärleks vansinne vinner mitt hjärta. Du är försvarslös och liten, för att göra dem som äter dig större.

Du bör nå dithän att ditt liv till sitt väsen — totalt! — blir eukaristiskt.

Jag tycker om att kalla tabernaklet för kärlekens fängelse!

Sedan tjugo århundraden är han där — frivilligt instängd! — för min och för allas skull.

Har du någon gång tänkt på hur du skulle förbereda dig för att ta emot Herren om man bara kunde ta emot kommunionen en gång under hela livet?

Låt oss tacka Gud för den lätthet med vilken vi kan närma oss honom, men … vi bör tacka honom genom att förbereda oss mycket väl för att ta emot honom.

Säg till Herren att hädanefter kommer du, varje gång som du firar Mässan eller deltar i den, eller då du delar ut eukaristin eller tar emot den, att göra det med stor tro, med en brinnande kärlek, som om det vore den sista gången i ditt liv.

Och känn smärta för dina tidigare försummelser.

Jag förstår att du är angelägen att ta emot den heliga kommunionen varje dag, för den som känner sig vara ett Guds barn har ett obetvingligt behov av Kristus.

Tänk medan du deltar i den heliga mässan på att du — för det är så! — deltar i ett gudomligt offer: på altaret förnyar Kristus offret för dig.

Säg så här när du tar emot Honom: Herre, jag hoppas på dig; jag tillber dig, jag älskar dig, öka min tro. Var mitt stöd då jag vacklar, du som velat stanna kvar hos oss i eukaristin, försvarslös, för att bota människornas svaghet.

Vi bör göra till våra egna, införliva dessa Jesu ord: desiderio desideravi hoc Pascha manducare vobiscum — hur har jag inte längtat efter att äta denna påskmåltid med er! Det finns inget bättre sätt att uttrycka vårt ytterst stora intresse och vår kärlek för det heliga mässoffret än att noga vårda de minsta detaljer i de ceremonier som Kyrkan i sin vishet före­skriver.

Och förutom av Kärleken bör vi känna oss manade även av "nödvändigheten" att efterlikna Jesus Kristus, inte bara i vårt inre, utan även till det yttre och röra oss — i hela utrymmet runt det kristna altaret — med den högtidliga rytm och harmoni som kännetecknar en lydig helighet, som identifierar sig med Kristi bruds⁷ vilja, det vill säga med Kristi egen vilja.

Vi bör ta emot Herren i eukaristin som man tar emot denna världs betydelsefulla människor, och rentav bättre: med utsmyckningar, ljus, nya kläder …

Och om du frågar mig vilken renhet, vilka utsmyckningar och vilka ljus du bör ha, svarar jag dig: renhet i dina sinnen, vart och ett av dem; utsmyckningar i dina själsförmögenheter, var och en av dem; ljus i hela din själ.

Var en eukaristisk själ!

Min son, om tabernaklet är dina tankars och förhoppningars centrum, hur rikliga kommer inte din helighets och ditt apostolats frukter att bli!