Texter på ämnet

Känn alltid och i allt med Kyrkan! Inhämta därför den andliga bildning och den troskunskap som behövs för att bli en person med gott omdöme för dina jordiska val, redo att snabbt och ödmjukt rätta dig när du märker att du har fel.

Att ädelt rätta sina personliga fel är ett mycket mänskligt och mycket övernaturligt sätt att utöva sin personliga frihet.

Det brådskar att sprida ljuset från Kristi lära.

Samla troskunskap, fyll dig med klara idéer och med det kristna budskapet i dess fullhet, så att du sedan kan ge det vidare till andra.

Vänta inte på att Gud skall skänka dig särskilda ingivelser, för han saknar skäl att ge dig dem, så länge som du förfogar över konkreta mänskliga medel: studier och arbete.

Villoläror inte bara förmörkar förståndet, utan splittrar också människors viljor. Däremot — veritas liberavit vos — sanningen skall göra er fria från de partistridigheter som kväver kärleken till nästan.

Du försöker umgås med den där kollegan som knappt ens hälsar på dig … och det är påfrestande.

Härda ut och döm honom inte. Han har säkert "sina skäl", på samma sätt som du ger näring till dina skäl för att för var dag som går be ännu mera för honom.

Om du själv uppför dig som ett djur, hur kan du förvånas över att andra människor inte är änglar?

Se till att leva den heliga renheten med kärleksfull vaksamhet … för det är enklare att släcka en gnista än en brand.

Men all mänsklig omsorg, och därtill självtukt, tagelskjorta och fasta — som är nödvändiga medel! — är så lite värda utan dig, min Gud!

Minns ständigt att du medverkar till den andliga och mänskliga bildningen för dem som är i din närhet och för alla själar — så långt sträcker sig de heligas välsignade gemenskap — i varje ögonblick: när du arbetar och när du vilar, när man ser dig glad eller bekymrad, när du ber som ett Guds barn, i ditt arbete eller på gatan, och din själsfrid lyser igenom i ditt yttre; när det märks att du har lidit — att du har gråtit — men ler.