Texter på ämnet

Kristus, som steg upp på korset med vidöppna armar, som en präst för evigt, vill räkna med oss — som inte är någonting alls! — för att föra sin Återlösnings frukter till alla människor.

Herre, vi trivs bra i din sårade hand. Håll hårt om oss! Krama oss så hårt att vi förlorar allt jordiskt elände, så att vi renas, så att vi flammar upp, så att vi känner oss indränkta i ditt blod!

Och kasta oss sedan långt, långt bort — hungrande efter skörd — i en ständigt fruktbarare sådd, av kärlek till dig.

En röd-grön våg¹ av smuts och förruttnelse försöker att med all kraft översvämma världen och spotta sin orenhet över Frälsarens kors …

Men han vill att en annan våg skall välla fram ur våra själar — vit och kraftfull, som Herrens högra hand — som med sin renhet skall besegra all ruttenhet från varje slag av materialism och motverka det förfall som har översvämmat världen: detta — och mer därtill — är Guds barns uppgift.

Det är sorgligt att se att det efter tvåtusen år finns så få människor på denna jord som kallar sig kristna och att så få bland dem som kallar sig kristna praktiserar Jesu Kristi sanna lära.

Det är mödan värt att sätta hela sitt liv på spel genom att arbeta och lida för Kärleken, för att uppfylla Guds plan och medåterlösa med honom.

Du skrev: "Jag hör dig ropa, min Kung, med hög röst som ännu genljuder: Ignem veni mittere in terram, et quid volo nisi ut accendatur? — jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!"

Och sedan tillade du: "Herre jag svarar dig — med hela mitt väsen — med mina sinnen och förmågor: Ecce ego, quia vocasti me! — här är jag, du kallade ju på mig!"

Må detta ditt svar vara en verklighet i vardagen.

Kan det verkligen vara möjligt att Kristus har verkat på vår jord så många år — tjugo århundraden — och att världen befinner sig i detta tillstånd, frågade du mig. Kan det verkligen vara möjligt att det finns människor som i denna stund inte känner Herren, fortsatte du.

Jag svarade dig säkert: det är vårt fel! Vi som har kallats att vara medåterlösare och ibland, kanske ofta, inte handlar enligt Guds vilja.

Min son, av egna krafter förmår du ingenting på det övernaturliga planet; men i den mån du är Guds redskap förmår du allt: omnia possum in eo qui me confortat! — allt förmår jag genom honom som ger mig kraft! — för Han vill i sin godhet använda sig av odugliga redskap, som dig och mig.

Återlösningen sker fortfarande i detta nu … och du är — du bör vara! — medåterlösare.

Följ den helige Paulus råd: hora est iam nos de somno surgere! — det är dags att arbeta! Att arbeta med ditt inre, med att bygga upp din själ; och att arbeta utåt, där du är, med att bygga upp Guds rike.

Våra liv kan bli effektivt medåterlösande — evigt! — bara om vi är ödmjuka, om vi försvinner och låter våra medmänniskor upptäcka Herren.

Herren har velat att vi skall vara medåterlösare tillsammans med honom.

För att hjälpa oss att förstå denna underbara verklighet låter han evangelisterna berätta om många stora underverk. Han hade kunnat göra bröd av vad som helst … men nej! Han vill att människorna skall samarbeta: han behöver ett barn, en pojke, några bitar bröd och några fiskar.

Han behöver dig och mig, och han är Gud! Detta bör sporra oss till att vara generösa i vårt gensvar på hans nådegåvor.

Såningsmannen gick ut för att så, för att sprida ut utsädet i världens alla vägkorsningar … Vilket välsignat arbete vi har att utföra! Vi skall se till att Guds ord slår rot, gror och ger frukt under alla omständigheter, i alla platser och alla tider.