Texter på ämnet

Var inte rädd, förlora inte modet, bli inte förvånad, låt dig inte gripas av en falsk försiktighet.

Uppmaningen att göra Guds vilja — även kallelsen — kommer plötsligt, som för Apostlarna: att finna Kristus och följa hans kallelse …

Ingen av dem tvekade: att lära känna Kristus och att följa honom blev för dem ett och detsamma.

Lev tillsammans med Petrus, Johannes, Andreas … för Kristus lever fortfarande: Jesus Christus, heri et hodie, ipse et in saecula! … Jesus Kristus lever, nu som igår: han är densamme, i evigheters evighet!

Om någonting inte överensstämmer med Guds anda, så lämna det omedelbart!

Tänk på Apostlarna: de var ingenting värda, men i Herrens namn gör de under. Bara Judas, som kanske också gjorde under, gick vilse för att han frivilligt tog avstånd från Kristus, för att han inte gjorde slut, våldsamt och modigt, med det som inte överensstämde med Guds anda.

När Herren kallade de första apostlarna, befann de sig i en gammal båt och med trasiga nät, som de höll på att laga. Herren sade till dem att de skulle följa honom; statim — genast — relictis omnibus — lämnade de allt — allt! — och följde honom …

Ibland händer det att vi — som vill efterlikna dem — inte lyckas lämna allt, utan fortsätter att vara fästa vid någonting i våra hjärtan, ett fel i våra liv, som vi inte vill göra upp med och offra till Herren.

Kommer du att rannsaka ditt hjärta på djupet? Det skall inte finnas kvar någonting i det som inte är Hans; annars älskar vi honom inte på riktigt, varken du eller jag.

Även de första tolv var främlingar i de länder som de evangeliserade och stötte på folk som byggde sina samhällen enligt principer som var diametralt motsatta Kristi lära.

Se här: trots dessa ogynnsamma förutsättningar visste de att de hade anförtrotts Återlösningens gudomliga budskap. Och Aposteln utbrister: "Ve mig om jag inte förkunnade evangeliet!"