Texter på ämnet

Skulle studenter och professorer kunna använda sig av sin frihet för att politisera universitetet om den politiska situationen i ett land skulle bli så tillspetsad att deras samvete säger dem att de måste handla så, eftersom det saknas andra tillåtna medel för att bevara landet från att ta skada?

Om ett land helt och hållet skulle sakna politisk frihet, kunde följden bli att universiteten urartar och upphör att vara en plats för alla och i stället blir till ett slagfält där olika åsiktsriktningar kämpar mot varandra.

Hursomhelst anser jag att det vore bättre att använda studietiden till att skaffa sig en gedigen utbildning och till att forma sitt sociala samvete. På så sätt lär sig de som senare skall styra samhället — studenterna av idag — att inte känna motvilja inför den personliga friheten, vilket verkligen är ett patologiskt förhållningssätt. Om universitetet görs till ett debatt- och beslutsforum för konkreta politiska problem får detta lätt till följd att den akademiska friden går förlorad och studenterna utvecklar ett partiskt tankesätt. Universitetet och landet får sedan svårt att bli av med totalitarismens kroniska sjukdom, av vilket slag det än må vara.

När jag säger att universitetet inte är platsen för politik vill jag klargöra att jag inte utesluter, utan tvärtom önskar, att det skall finnas normala politiska uttrycksmöjligheter för alla medborgare. Även om mina åsikter i denna fråga är mycket konkreta vill jag inte utveckla saken mer eftersom mitt uppdrag är av prästerlig natur, inte politisk. Det jag här sagt till er är något som jag kan tala om, eftersom jag anser mig stå universitetsvärlden nära och eftersom allt som har att göra med universitetet väcker mitt livliga intresse. Jag bedriver inte politik, jag varken vill eller kan göra det, men min juridiska och teologiska bakgrund, och likaså min kristna tro, gör att jag alltid står upp för alla människors legitima rätt till frihet.

Ingen kan tvinga på andra trossatser i världsliga frågor, eftersom det inte existerar några sådana. Inför konkreta problem, vilka de än må vara, gäller det att studera dem väl och sedan handla i enlighet med sitt samvete, med personlig frihet och på eget ansvar.

Vem anser Ni skall ha rätt att grunda skolor och under vilka förutsättningar? Vilka befogenheter måste staten förbehålla sig när det gäller högskolorna? Anser Ni autonomi vara en grundläggande princip när det gäller att organisera universiteten? Kan Ni nämna de viktigaste grundsatserna för högskolornas autonomi?

Rätten att grunda skolor är bara en sida av frihet i allmänhet. Jag anser att den personliga friheten är en absolut nödvändighet för alla människor och måste finnas med i allt som befinner sig inom moralens lagar. Alltså skall alla människor ha rätt att grunda skolor på alla undervisningsnivåer. Detta betyder att varje privatperson och varje förening som är i stånd till det, bör ha rätt att grunda läroanstalter på lika villkor och utan onödiga hinder.

Statens funktion beror på det samhälle den verkar i. Den är olika i Tyskland eller England, i Japan eller USA, för att bara nämna några länder som har mycket olika skolsystem. Staten tillkommer utan tvivel vissa befogenheter för att främja, reglera och övervaka skolväsendet. Detta kräver lika möjligheter för det privata initiativet och för staten: att övervaka betyder inte att lägga hinder i vägen, inte heller att förbjuda eller inskränka verksamheten.

Därför anser jag autonomi vara nödvändig för undervisningsväsendet. Autonomi är ett annat ord för skolväsendets frihet. Universitetet som institution måste åtnjuta den självständighet som tillkommer ett organ som ingår i en levande organism, dvs. frihet att utöva sin specifika verksamhet till förmån för det allmänna bästa.

Tecken på att denna autonomi existerar är t.ex. frihet att välja lärare och administrativ personal, frihet att utarbeta studieplaner, möjlighet att skapa tillgångar och att förvalta dem. Med ett ord, alla de nödvändiga förutsättningarna för att universitetet skall kunna föra ett eget liv. Om universitetet lever sitt eget liv, kommer det att vara i stånd att ge det vidare till hela samhällets bästa.