Texter på ämnet

Smärtan överväldigar dig för att du tar emot den fegt. Ta emot den tappert i Kristi anda, så kommer du att uppskatta den som en värdefull skatt.

Eftersom de var vittnen till dina svagheter och till ditt elände, varför då inte också till din botgöring?

Vad ljuvligt det är att förlora livet för Livets skull!

Är du rädd för botgöring? … För botgöringen, som hjälper dig att vinna det eviga livet? Ser du inte samtidigt att människor bara för att bevara sitt nuvarande ömkliga liv underkastar sig de otaliga plågor som ett blodigt kirurgiskt ingrepp medför?

Om du känner de heligas samfund, om du lever i det, kommer du att göra bot med glädje. Då kommer du att förstå att botgöring är gaudium etsi laboriosum - glädje, om än mödosam, och du kommer att känna dig "allierad" med alla botgörande själar som har funnits, finns och kommer att finnas.

Ideo omnia sustineo propter electos - jag uthärdar allt för de utvaldas skull - ut et ipsi salutem consequantur - för att också de skall vinna frälsning - quae est in Christo Jesu - genom Kristus Jesus.

Ett utmärkt sätt att leva de heligas samfund! Be Herren att han ger dig denna aposteln Paulus anda.

Har du inte hört Mästaren själv berätta liknelsen om vinstocken och grenarna? Trösta dig med att han är krävande med dig för att du är en gren som bär frukt … Han ansar dig ut fructum plus afferas - så att du bär mer frukt.

Självfallet gör det ont att beskäras och ansas. Men sedan blir också frukterna utsökta och verken mogna!

Om ni vill hänge er åt Gud i världen, är det mera nödvändigt att ni är andliga, nära förenade med Herren i bön, än lärda (kvinnor behöver inte vara lärda, det räcker med att de är kloka). Ni måste bära en osynlig mantel som täcker alla era sinnen och era själsförmågor: bön, bön och åter bön; gottgörelse, gottgörelse och åter gottgörelse.

Se så: efter att så ofta ha upprepat "Ett kors, Herre, ge mig ett kors!", syns det att det du egentligen ville ha var ett kors i din smak.