Texter på ämnet

Begrav genom botgöring dina underlåtelser, förolämpningar och synder i den djupa grop som din ödmjukhet grävt. Så gräver även bonden ner rutten frukt, torra kvistar och fallna löv vid rötterna på det träd som de växte på. Det som har varit ofruktbart, eller rentav skadligt, bidrar sedan effektivt till ny fruktbarhet.

Lär dig att vinna ny styrka ur dina fall, att ur döden vinna liv.

Man måste göra klart för sig att Gud ständigt är nära. Vi lever som om Herren vore där uppe, långt borta där stjärnorna lyser, men vi tänker inte på att han alltid finns vid vår sida.

Han finns där såsom en kärleksfull fader. Han älskar var och en av oss mer än alla världens mödrar förmår älska sina barn - för att hjälpa, leda, välsigna … och förlåta oss.

Hur ofta lyste inte våra föräldrars ansikten upp, när vi efter att ha varit olydiga sade: Jag skall inte göra om det! Kanske gjorde vi om samma misstag redan samma dag … Med låtsad stränghet i rösten och allvarlig min tillrättavisade vår far oss …, men samtidigt mjuknade hans hjärta, för han kände till vår svaghet och tänkte inom sig: Stackars barn, vad det anstränger sig för att uppföra sig väl!

Vi måste låta oss genomträngas och uppfyllas av tanken på att Herren verkligen är vår Fader, fader alltigenom, som står vid vår sida och är i himmelen.

Se så innerligt barmhärtig Guds rättvisa är! I mänskliga domstolar bestraffar man den som erkänner sin skuld, inför Guds domstol blir han förlåten.

Välsignat vare botens sakrament!

Induimini Dominum Jesum Christum - ikläd er Herren Jesus Kristus - säger aposteln Paulus till romarna.

I botens sakrament ikläder vi oss Jesus Kristus och hans förtjänster.

Ansträng dig, om det är nödvändigt, att alltid och från första ögonblicket förlåta dem som förolämpar dig. Hur mycket de än skadar eller förolämpar dig, så har Gud förlåtit dig mer än så.

Det stämmer, den där personen har varit elak mot dig. Men har inte du uppfört dig ännu sämre gentemot Gud?

Du är full av elände. Varje dag ser du det tydligare. Låt det inte skrämma dig. Han vet mycket väl att du inte kan ge mer frukt.

Dina ofrivilliga fall - ett barns fall - gör att Gud din Fader ägnar sig ännu mer åt dig och att din Moder Maria inte tar sin kärleksfulla hand ifrån dig: ta vara på det och när Herren varje dag lyfter upp dig från marken, så krama om honom med all din kraft och luta ditt arma huvud mot hans öppna bröst, så att du till slut blir alldeles hänförd av hans kärleksfulla hjärtas slag.

Den uppgivenhet som orsakas av din bristande generositet, av dina fall, av din andliga tillbakagång - som kanske bara är skenbar - ger dig ofta intrycket av att ha förstört något mycket värdefullt (din helgelse).

Oroa dig inte: gör i det övernaturliga livet på samma sätt som enkla - men förnuftiga - barn gör för att lösa sådana konflikter.

De har - nästan alltid av misstag - slagit sönder något föremål som deras far tyckte mycket om. De blir ledsna, gråter kanske, men för att få tröst går de just till den som ägde den sak som de förstörde genom sin klumpighet … och deras far glömmer värdet - även om det var stort - av föremålet och han nöjer sig inte med att förlåta barnet, full av ömhet, utan tröstar även den lille.

Lär dig av det.

Du hade avlägsnat dig från vägen och återvände inte för att du skämdes. Det hade varit mer konsekvent om du hade skämts för att du inte återvände.