Texter på ämnet

Ditt liv får inte vara förgäves. Var till nytta. Lämna ett spår efter dig. Lys med ljuset av din tro och din kärlek.

Utplåna genom ditt liv som apostel de kladdiga och smutsiga spår som lämnats av hatets orena såningsmän. Sätt alla jordiska vägar i brand med Kristi eld som du bär i ditt hjärta.

Jag tycker om din "ambitiösa gottgörelse". För hela världen, sade du till mig. Bra. Men först och främst för din övernaturliga familj, för dina släktingar och för folket i det land som är vårt fosterland.

Ju närmare en apostel är Gud, desto mer världsomfamnande känner han sig. Hans hjärta vidgas för att allt och alla skall rymmas i dess längtan efter att lägga hela världsalltet för Jesu fötter.

I din omgivning är du - apostoliska själ - som en sten som fallit i en sjö. Av ditt exempel och dina ord blir det som ringar på vattnet. Först en ring … sedan ännu en … och en till … och en till … och en till … ständigt fler och större ringar.

Förstår du nu storheten i din kallelse?

Du skriver till mig: "Den stora önskan vi alla känner att se 'vår sak' gå framåt och utbredas, verkar förvandlas till otålighet. När kommer genombrottet, de stora framgångarna … när kommer vi att ha vunnit världen?".

Och du tillägger: "Den här önskan kommer inte att vara förgäves, om vi ger utlopp för den genom att 'utöva påtryckningar' på Herren och tjata på honom: då kommer vi att ha utnyttjat tiden mycket väl."

Du har rätt. Från toppen, skriver du, ser man, vart man än vänder blicken, inom en radie av många mil, inte någon slätt alls. Bakom varje berg finns ett annat. Om landskapet åt något håll förefaller vara mindre bergigt, syns en ny bergskedja så snart dimman lättar.

Så är det och så måste det vara med ditt apostolats horisont: du måste gå igenom hela världen. Men för er finns ingen färdig väg … Ni får själva, med era egna steg, bana er en väg genom bergen.