Texter på ämnet

Jag tycker om din "ambitiösa gottgörelse". För hela världen, sade du till mig. Bra. Men först och främst för din övernaturliga familj, för dina släktingar och för folket i det land som är vårt fosterland.

Att vara "katolsk" innebär att man älskar sitt hemland och inte låter sig överträffas av någon i den kärleken. Samtidigt bör man betrakta alla andra länders ädla strävanden som sina egna. Hur mycket av Frankrikes ära är inte min! Och på samma sätt är jag stolt över många av tyskarnas, italienarnas, engelsmännens, amerikanernas, asiaternas och afrikanernas orsaker till stolthet.

Katolik! Ett stort hjärta och en öppen själ!

Fortsätt att noggrant uppfylla de plikter du har just nu. Det här arbetet - ett ödmjukt, enformigt och oansenligt arbete - är bön som omsätts i gärningar och som förbereder dig för att ta emot nåden av det andra arbete - ett stort, omfattande och djupt arbete - som du drömmer om.

Barn, ropa modigt: Vilken kärlek Teresa av Avila hade! Vilken iver Franciskus Xavier hade! Vilken beundransvärd man aposteln Paulus var! Ack Jesus, jag … jag älskar dig mer än Paulus, Xavier och Teresa!

Du skriver till mig: "Den stora önskan vi alla känner att se 'vår sak' gå framåt och utbredas, verkar förvandlas till otålighet. När kommer genombrottet, de stora framgångarna … när kommer vi att ha vunnit världen?".

Och du tillägger: "Den här önskan kommer inte att vara förgäves, om vi ger utlopp för den genom att 'utöva påtryckningar' på Herren och tjata på honom: då kommer vi att ha utnyttjat tiden mycket väl."

Jag kan förstå att du lider av att under din påtvingade sysslolöshet tänka på den stora uppgift som finns kvar att uträtta. Hela världen är för liten för att rymma ditt hjärta, och ändå måste du nöja dig … med ett obetydligt litet rutinjobb.

Men när skall vi annars säga vårt fiat²⁵?