Texter på ämnet

Dölj inte fiendens ingivelser för din föreståndare.

När du har anförtrott dig åt honom i samtalet har du vunnit en seger som ger dig mera nåd. Och därefter har du, för att fortsätta segra, dessutom rådets gåva hos din andlige fader och hans förböner.

Sorg, nedslagenhet. Det förvånar mig inte. Det är det dammoln som virvlat upp efter ditt fall. Nu räcker det! Har nådens vind kanske inte blåst detta moln långt bort? Och din sorg - om du inte sätter dig till motvärn mot den - skulle mycket väl kunna vara ditt högmods skynke. Trodde du kanske att du var fullkomlig och utan synd?

Det finns inget bättre i världen än att leva i Guds nåd.

Quia hic homo coepit aedificare et non potuit consummare! - Den där, han satte igång ett bygge men kunde inte få det färdigt! En sorglig kommentar som man - om du bestämmer dig för det - inte kommer att sägas om dig. Du har alla medel för att fullborda din helgelses byggnad: Guds nåd och din vilja.

Låt ditt hjärta flöda över av kärlek och tacksamhet, då du tänker på hur Guds nåd varje dag befriar dig från fiendens snaror.

Fatta mod! Du … kan. Ser du, vad Guds nåd gjorde av den sömndruckne och fege Petrus som förnekat honom …? Eller av den hatiske och ihärdige förföljaren Paulus?

Be Herren ödmjukt om att han skall öka din tro. Sedan kommer du, med nytt ljus, att tydligt se skillnaden mellan världens stigar och din väg som apostel.

Bli inte orolig om du, när du betraktar det övernaturliga livets härligheter, hör inom dig - insinuerande - den andra rösten, den gamla människans röst.

Det är "dödens kropp" som gör anspråk på sina förlorade rättigheter … Nåden räcker för dig. Var trogen, så kommer du att segra.

Salig är världslig olycka! Fattigdom, tårar, hat, orättvisa, vanära … Allt förmår du genom Honom som ger dig kraft.

Vår vilja är med Guds nåd allsmäktig inför honom. Om vi, med tanke på de många saker som förolämpar Gud, säger till honom med en handlingskraftig vilja, exempelvis när vi åker spårvagn: "Min Gud, jag skulle vilja göra en akt av kärlek och gottgörelse för varje varv som den här vagnens hjul går runt", så har vi i samma ögonblick inför Jesus älskat och gottgjort så mycket som vi önskade.

Sådana "dumheter" innebär inte att man överskrider det andliga barnaskapets gränser. Det är den ständiga dialogen mellan det oskyldiga barnet och den överförtjuste fadern: Hur mycket tycker du om mig? Säg det och den lille svarar, och nästan snubblar på stavelserna, Mass-or, jätte-myck-et.