Texter på ämnet

Din egoist. Du tänker ständigt på "ditt". Du verkar inte kunna känna Kristi broderskap: I din nästa ser du inte bröder utan trappsteg.

Jag förutser att du kommer att misslyckas fullständigt.

Och när du har gått på grund, kommer du att av andra begära den kärlek som du nu förvägrar dem.

Du kommer aldrig att bli en ledare om du betraktar massan som en språngbräda för din egen karriär.

Ledare blir du endast om du har ambitionen att rädda alla människor.

Du får inte visa folk kalla handen: du måste ha en uppriktig önskan att göra dem lyckliga.

Ansträng dig, om det är nödvändigt, att alltid och från första ögonblicket förlåta dem som förolämpar dig. Hur mycket de än skadar eller förolämpar dig, så har Gud förlåtit dig mer än så.

I allmänhet är folk inte särskilt generösa med pengar, skriver du till mig. Mycket prat, översvallande entusiasm, löften, planer. Men när det är dags att göra en uppoffring är det få som "tar i". Och om de ger något, så måste det vara i samband med något nöje - dans, tombola, bio, en mottagning - eller för att finnas med på en bidragslista som trycks i tidningen.

Det är en sorglig bild som du målar upp, men det finns undantag. Var även du en av dem vars vänstra hand inte vet vad den högra gör, när den ger gåvor.

Du är alltför naiv. Att det finns få människor med äkta kärlek till nästan! Att kärleken till nästan inte består i att ge bort gamla kläder eller ett par småslantar … Och du berättar din historia och din besvikelse.

Jag kan bara säga: låt oss - dig och mig - ge oss själva utan snålhet. Därigenom kommer vi att bespara dem som umgås med oss dina besvikelser.

Gå till ditt apostolat för att ge allt du har, inte för att söka någonting jordiskt.