Texter på ämnet

Man måste göra klart för sig att Gud ständigt är nära. Vi lever som om Herren vore där uppe, långt borta där stjärnorna lyser, men vi tänker inte på att han alltid finns vid vår sida.

Han finns där såsom en kärleksfull fader. Han älskar var och en av oss mer än alla världens mödrar förmår älska sina barn - för att hjälpa, leda, välsigna … och förlåta oss.

Hur ofta lyste inte våra föräldrars ansikten upp, när vi efter att ha varit olydiga sade: Jag skall inte göra om det! Kanske gjorde vi om samma misstag redan samma dag … Med låtsad stränghet i rösten och allvarlig min tillrättavisade vår far oss …, men samtidigt mjuknade hans hjärta, för han kände till vår svaghet och tänkte inom sig: Stackars barn, vad det anstränger sig för att uppföra sig väl!

Vi måste låta oss genomträngas och uppfyllas av tanken på att Herren verkligen är vår Fader, fader alltigenom, som står vid vår sida och är i himmelen.

Den heliga oförskämdheten är ett kännetecken på "att man lever som ett barn". Barn oroar sig inte för något. Ett barn försöker inte dölja sina brister, sina naturliga brister, även om hela världen tittar på det …

Överförd på det övernaturliga livet leder denna oförskämdhet till att man kan resonera på följande sätt: beröm, förakt …; beundran, hån …; ära, skam …; hälsa, sjukdom …; rikedom, fattigdom …; skönhet, fulhet …

Än sen då?

Barnaskapets väg. Självöverlåtelse. Andligt barnaskap. Inget av detta är barnsligt, utan starkt och stadigt kristet liv.

Som barn har ni inga bekymmer. Barn glömmer omedelbart tråkigheter och återgår till sina vanliga lekar. Har ni överlämnat er helt åt Honom kommer ni därför inte att behöva bekymra er om någonting, för ni kommer att vila i Fadern.

Barn, för att överlämna sig måste man vara följsam.