Texter på ämnet

Slösa inte bort din energi och din tid, som tillhör Gud, genom att kasta sten på hundar som skäller på dig längs vägen. Bry dig inte om dem.

Gör dig kvitt de där skruplerna som tar ifrån dig din sinnesfrid. Det som berövar själen dess frid kommer inte av Gud.

När Gud kommer till dig, kommer du att förstå sanningen i hälsningen: Min frid ger jag er … Frid lämnar jag efter mig åt er … Frid vare med er … och detta mitt i bedrövelsen.

Vänj dig vid att många gånger om dagen upplyfta ditt hjärta i tacksamhet till Gud. För att han ger dig det ena och det andra. För att man har föraktat dig. För att du inte har det du behöver, eller för att du har det.

För att han har gjort sin Moder, som även är din Moder, så vacker. För att han har skapat solen och månen eller det här djuret eller den där växten. För att han har givit den där personen talets gåva och för att du har svårt att få fram ett ord …

Tacka honom för allt, ty allt är gott.

Kriget! Kriget har ett övernaturligt mål, säger du, som världen inte känner till: kriget har varit för vår skull … Kriget är det största hindret för en bekväm väg.

Men när allt kommer omkring blir vi tvungna att älska det som en ordensman sitt botgissel.

Det var ett rejält misslyckande, en katastrof, för du förlorade vår anda. Du vet mycket väl att när man handlar med en övernaturlig målsättning, så har utgången (seger? nederlag? strunt samma!) bara ett namn: framgång!

Vad betyder det om du har hela världen med dess makt emot dig? Du … skall bara gå på! Säg som psalmisten: "Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skall jag frukta? … Si consistant adversum me castra, non timebit cor meum - Om än en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå inte mitt hjärta."

Det stämmer, den där personen har varit elak mot dig. Men har inte du uppfört dig ännu sämre gentemot Gud?

Jesus, var du än har gått förbi, har inte något hjärta förblivit likgiltigt. Man älskar eller hatar dig.

Om en apostolisk man följer dig och gör sin plikt, kan jag då bli förvånad - han är ju en annan Kristus! - över att han orsakar liknande mummel av motvilja eller tillgivenhet?

Nu är vi där igen … Man har sagt, man har skrivit. För, emot. Med goda eller mindre goda avsikter, halvsanningar och förtal, lovprisningar och upphöjelser, dumma eller träffsäkra kommentarer …

Du är dum, jättedum! Om du går rakt mot målet, med huvudet och hjärtat berusat av Gud, vad behöver du då bry dig om vindens brus eller syrsans sång, eller råmanden, grymtningar, gnäggningar?

Dessutom … är det oundvikligt: Man kan inte begränsa det gränslösa.

Det har pratats massor, och du har blivit föremål för förolämpningar som sårat dig desto djupare, eftersom du inte förväntat dig dem.

Din övernaturliga reaktion måste vara att förlåta - rent av att be om ursäkt - och att ta vara på denna erfarenhet för att lösgöra dig från skapade varelser.

När du möter lidande och förakt … Korset, då måste du tänka: Vad är det, jämfört med vad jag förtjänar?

Så du genomgår en stor sorg? Du lider svåra motgångar? Säg, mycket sakta, som om du smakade på varje ord i denna starka och manliga bön: "Må Guds rättvisa och älskvärda vilja ske, uppfyllas, lovas och i evighet upphöjas över allting. Amen.

Amen." Jag försäkrar dig att du kommer att fyllas med frid.