Texter på ämnet

Om du själv inte umgås med Kristus i bönen och i Brödet, hur skall du då kunna hjälpa andra att lära känna honom?

Jag säger dig med en utländsk författares ord att ditt apostoliska liv är lika mycket värt som din bön.

Är du inte en bönens människa, så tror jag inte att dina avsikter är ärliga när du påstår att du arbetar för Kristus.

En timmes studier är för en modern apostel en timmes bön.

Hur skall jag tillägna mig "vår utbildning" och bevara "vår anda"? Genom att uppfylla de konkreta normer som din föreståndare har givit dig, förklarat för dig och lärt dig att älska: uppfyll dem, så kommer du att vara en apostel.

Din kärleks eld får inte vara ett irrbloss. Ett sken, en falsk eld som varken sätter eld på det den rör vid eller värmer.

Skörden är stor, men arbetarna få. Rogate ergo! Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.

Bönen är det effektivaste sättet att vinna nya apostlar.

Vi behöver ledare! … Gör din vilja manlig, så att Gud kan göra dig till en ledare. Ser du inte hur de förbannade hemliga sällskapen går till väga? De har aldrig vunnit massorna. I sina nästen utbildar de några djävulska människor som hetsar och uppviglar massorna för att föra dem med sig ner i oordningens avgrund … och i helvetet. De bär med sig ett förbannat utsäde.

Om du vill … så kommer du att bära med dig Guds ord som är välsignat tusen och åter tusen gånger och som aldrig sviker. Om du är generös … om du motsvarar nåden kommer du genom din egen helgelse att få andra att helga sig: Kristi rike: Omnes cum Petro ad Jesum per Mariam²⁴.

Vilka samtal! På låg nivå och … äckliga! Och du måste leva med dem på kontoret, i universitetet, i operationssalen, … i världen.

Om du ber dem att hålla tyst, driver de med dig. Visar du dig förargad, så insisterar de ändå. Går du, så fortsätter de.

Här är lösningen: först av allt, anbefall dem åt Gud och gör bot för dem; bemöt dem sedan som en man och utöva "ett kraftuttryckens apostolat".

När vi träffas skall jag, på tu man hand, ge dig en uppsättning lämpliga sådana.

Att vara liten: storslagen djärvhet är typisk för barn. Vem ber om … månen? Vem viker inte för faran för att uppfylla sina önskningar?

Tänk er ett sådant "barn" med Guds nåd i stort mått, med en önskan att göra Hans vilja, med mycket kärlek till Jesus och all den mänskliga kunskap som det kan tillgodogöra sig … så har ni en bild av nutidens apostlar, så som Gud utan tvivel vill ha dem.

Du skriver till mig: "Den stora önskan vi alla känner att se 'vår sak' gå framåt och utbredas, verkar förvandlas till otålighet. När kommer genombrottet, de stora framgångarna … när kommer vi att ha vunnit världen?".

Och du tillägger: "Den här önskan kommer inte att vara förgäves, om vi ger utlopp för den genom att 'utöva påtryckningar' på Herren och tjata på honom: då kommer vi att ha utnyttjat tiden mycket väl."

Det är meningslöst att du sliter ut dig i så många utåtriktade verksamheter om du saknar Kärlek. Det är som att sy med nål utan tråd.

Vad synd det skulle vara om du i slutänden hade gjort "ditt" apostolat och inte "Hans"!