Texter på ämnet

Avsluta alltid din samvetsrannsakan med en akt av kärlek - kärlekssmärta - : för dig, för alla människors synder … Och begrunda Guds faderliga omsorg, som har undanröjt hindren på din väg så att du inte snubblat.

Vad lite du älskar Gud, när du ger upp utan strid bara för att det inte är någon svår synd!

Be inte Jesus om förlåtelse bara för dina egna skulder, älska honom inte bara med ditt eget hjärta … Gottgör honom för alla gånger han har förolämpats, förolämpas och kommer att förolämpas … älska honom med styrkan i alla de hjärtan som slagit i brösten på de personer som har älskat honom mest.

Var djärv: säg till honom att du är tokigare i honom än Maria från Magdala, mer än Teresa av Avila och Teresa av Lisieux … att du är ännu mera hänförd än Augustinus, Dominikus och Franciskus, mer än Ignatius och Franciskus Xavier.

Kärlekssmärta. För att han är god. För att han är din Vän som gav sitt Liv för dig. För att allt det goda som du har är hans. För att du har förolämpat honom så ofta … För att han har förlåtit dig… Han! … Dig! Gråt min son, av kärlekssmärta.

Glöm inte att smärtan är kärlekens prövosten.

Din nästas brist på barmhärtighet gentemot dig gör dig ont. Vilken smärta förorsakar du inte Gud genom din brist på barmhärtighet - på kärlek - gentemot Honom?