Texter på ämnet

Har ni inte god lust att till de ungdomar som skränar runt omkring er ropa: "Dårar, lämna dessa världsliga ting som förminskar och ofta förnedrar era hjärtan … Lämna allt det där och följ med oss i Kärlekens spår?"

Skäl? … Vilka skäl angav väl stackaren Ignatius för den lärde Franciskus Xavier?

Du berättar om din vän, som går till sakramenten, som lever ett rent liv och är en duktig student.

Men han "kommer inte igång". Om du talar med honom om offer och apostolat blir han ledsen och drar sig undan.

Oroa dig inte. Det är inte ett misslyckande för din iver. Det är, bokstavligen, den händelse som evangelisten beskriver: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga" (offer) … "Kom sedan och följ mig" (apostolat).

Den unge mannen abiit tristis - gick också sin väg bedrövad. Han ville inte motsvara nåden.

Jag håller med: du gör ett bättre arbete genom ett samtal i familjen eller genom ett förtroligt samtal på tu man hand än genom att hålla offentliga tal - sådant spektakel, sådan teater! - inför tusentals åhörare.

Men om det är nödvändigt att hålla tal så gör det.

Det är sant att jag har kallat ditt diskreta apostolat för "ett tyst och effektivt uppdrag". Och jag har ingenting att rätta.

Jag tycker att din vördnad för de första kristna är så bra att jag skall göra vad jag kan för att främja den, för att du - som de - med allt större entusiasm för varje dag som går skall kunna utföra diskretionens och det förtroliga samtalets apostolat.

När du sätter "diskretionens och det förtroliga samtalets apostolat" i verket, så kom inte och säg att du inte vet vad du skall säga. För, jag säger som psalmisten, Dominus dabit verbum evangelizantibus virtute multa - Herren ger sina apostlar verkningsfulla ord.

Ord som du sagt vid rätt tillfälle till en vän som tvekar, ett vägledande samtal som du lyckades inleda vid rätt tillfälle, ett professionellt råd som förbättrat hans akademiska arbete, den diskreta indiskretion genom vilken du visar honom oanade horisonter för hans iver … Allt detta är det förtroliga samtalets apostolat.

"Måltidens apostolat": det är patriarkernas gästfrihet tillsammans med den broderliga värmen i Betania. När man utövar sådant apostolat, kan man nästan tycka sig skymta Jesus vid hedersplatsen, som hemma hos Lasaros.

Folkliga fester och seder måste kristnas på nytt. Det är viktigt att undvika att offentliga tillställningar blir antingen barnsliga eller hedniska.

Be Herren om att det skall finnas folk som kan engagera sig i det angelägna arbete som vi skulle kunna kalla "underhållningens apostolat".

Du skriver översvallande om "brevskrivandets apostolat": "Jag vet inte hur jag skall fylla papperet och skriva om saker som kan vara till nytta för den som får brevet. När jag börjar skriva ber jag min skyddsängel och säger att om jag nu skriver, så är det för att det skall vara till någon nytta. Och även om jag bara säger dumheter så kan ingen ta ifrån mig - eller honom - den tid jag tillbringade med att be om det som jag vet att den jag skriver till behöver bäst för sin själ."

"Jag fick brevet en dag då jag utan någon särskild anledning var nedstämd, och jag blev väldigt uppmuntrad av att läsa det och få veta hur de andra arbetar". En annan skriver så här "Dina brev och nyheterna om mina bröder hjälper mig. De är som en vacker dröm mitt i den verklighet vi lever i …" Och en annan skriver så här: "Vilken glädje att få de här breven och att veta att jag är en vän till sådana vänner!" - Och en annan - och tusen till - "Jag fick ett brev från X och jag skäms över att jag har så lite god anda i jämförelse med dem".

Är inte "brevskrivandets apostolat" effektivt?