Texter på ämnet

Var inte så provinsiell. Öppna ditt hjärta på så vid gavel att det blir världsomfamnande, "katolskt".

Flaxa inte som en höna, när du kan flyga lika högt som en örn.

Missionär. Du drömmer om att bli missionär. Du glöder som Franciskus Xavier och skulle vilja erövra ett välde för Kristus. Kanske Japan, Kina, Indien, Ryssland … Nordeuropas kalla länder, eller Amerika, eller Afrika, eller Australien?

Livnär denna glöd i ditt hjärta, denna hunger efter själar. Men glöm inte att du är mer missionär "genom att lyda". Geografiskt långt borta från dessa missionsområden, arbetar du såväl "här" som "där". Känner du inte - som Franciskus Xavier! - hur din arm domnar efter att du döpt så många människor?

Att vara "katolsk" innebär att man älskar sitt hemland och inte låter sig överträffas av någon i den kärleken. Samtidigt bör man betrakta alla andra länders ädla strävanden som sina egna. Hur mycket av Frankrikes ära är inte min! Och på samma sätt är jag stolt över många av tyskarnas, italienarnas, engelsmännens, amerikanernas, asiaternas och afrikanernas orsaker till stolthet.

Katolik! Ett stort hjärta och en öppen själ!

Ju närmare en apostel är Gud, desto mer världsomfamnande känner han sig. Hans hjärta vidgas för att allt och alla skall rymmas i dess längtan efter att lägga hela världsalltet för Jesu fötter.

Jag kan förstå att du älskar ditt hemland och de dina så mycket men att du, trots dessa band, otåligt väntar på att få färdas över land och hav - att resa långt bort! - för att din iver att få skörda inte ger dig ro.

Du har rätt. Från toppen, skriver du, ser man, vart man än vänder blicken, inom en radie av många mil, inte någon slätt alls. Bakom varje berg finns ett annat. Om landskapet åt något håll förefaller vara mindre bergigt, syns en ny bergskedja så snart dimman lättar.

Så är det och så måste det vara med ditt apostolats horisont: du måste gå igenom hela världen. Men för er finns ingen färdig väg … Ni får själva, med era egna steg, bana er en väg genom bergen.

Du förvånades över att jag godtog bristen på "enhetlighet" i det apostoliska företag som du arbetar i. Och jag svarade dig: Enhet och mångfald. Ni måste vara lika olika som helgonen i himlen är, för vart och ett av dem har sina egna, mycket speciella egenskaper. Ni måste dessutom likna varandra lika mycket som helgonen, för de skulle inte vara helgon om de inte hade blivit ett med Kristus.

Bilda inga "klickar" i ert arbete. Det skulle förminska apostolaten: för om "klicken" till sist kommer att leda ett världsomfattande företag … kommer mycket snart det världsomfattande företaget att urarta till en klick!

Det finns så många olika vägar, sade du uppgivet till mig. De måste finnas för att varje människa skall finna sin egen väg i denna beundransvärda mångfald.

Förvirring? Välj en gång för alla, då kommer förvirringen att förvandlas till förvissning.

Gläd dig, om du ser att andra arbetar i goda apostoliska verksamheter. Be för dem om Guds rika nåd och om att de skall motsvara nåden.

Fortsätt sedan på din väg: var säker på att du inte har någon annan.

Det är tecken på dålig anda om det grämer dig att andra arbetar för Kristus utan att räkna med ditt arbete. Kom ihåg detta stycke ur Markusevangeliet: "Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss." Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är mot oss, han är för oss."