Texter på ämnet

Rannsaka dig: långsamt och modigt. Är det inte så att ditt dåliga humör och din nedstämdhet - som endast skenbart är obefogade - beror på att du inte har bestämt dig för att slita av de tunna, men mycket konkreta, snaror som ditt eget begär så försåtligt har lagt ut och prytt med förmildrande omständigheter?

Dina personliga erfarenheter - vantrivsel, oro, bitterhet - låter dig uppleva sanningen i Jesu ord: ingen kan tjäna två herrar!

Ja, du vill, säger du. Bra, men vill du som den girige vill försvara sitt guld, som en mor vill sin sons bästa, som en streber vill bli smickrad, som en liderlig stackare vill njuta?

Inte? Då vill du inte.

Du vet att din väg inte är tydligt utstakad. Och du vet att den inte är det och att du fortsätter att famla i mörkret för att du inte följer Jesus på nära håll. Vad väntar du på för att bestämma dig?

Varför hänger du dig inte åt Gud en gång för alla … på riktigt … nu!?

Det här - ditt ideal, din kallelse - är … vansinne.Och de andra - dina vänner, dina bröder - är galningar …

Har det inte hänt att du någon gång hört det ropet djupt inom dig? Svara, bestämt, att du tackar Gud för äran att tillhöra detta "dårhus".

Orubblig: sådan skall du vara. Om andras eller ditt eget elände får dig att vackla, får jag en bra sorglig bild av ditt ideal.

Bestäm dig en gång för alla.