Texter på ämnet

Gråter du? Skäms inte för det. Gråt bara. Jodå, män gråter precis som du, i ensamhet, inför Gud. Varje natt, sade kung David, väter jag min bädd med mina tårar.

Med dina brinnande och manliga tårar kan du rena ditt förflutna och göra ditt nuvarande liv övernaturligt.

"Så mycket jag är skyldig Gud som kristen! Att jag motsvarar nåden så bristfälligt, trots denna stora skuld, har fått mig att gråta av smärta: av kärlekssmärta. Mea culpa!⁶" Det är bra att du börjar erkänna din skuld, men glöm inte hur den skall betalas: med tårar, visst … men också med gärningar.

Kärlekssmärta. För att han är god. För att han är din Vän som gav sitt Liv för dig. För att allt det goda som du har är hans. För att du har förolämpat honom så ofta … För att han har förlåtit dig… Han! … Dig! Gråt min son, av kärlekssmärta.

Marias ensamhet. Ensam! Hon gråter, övergiven.

Du och jag måste göra vår Fru sällskap och gråta, även vi. För det var våra synder som spikade fast Jesus vid korset.

Vad han grät vid altarets fot - den där unge prästen som senare förtjänade att dö som martyr - över en människa som hade närmat sig för att ta emot Kristus i dödssynd! Gottgör du honom på samma sätt?

Om du skulle följa ditt hjärtas och ditt förnufts impulser, så skulle du ständigt ligga med ansiktet mot marken som en smutsig, ful och avskyvärd mask … inför denne Gud som står ut med så mycket från dig.

Fader, hur kan du stå ut med denna smuts, frågade du mig efter en ångerfull bikt.

Jag tystnade och tänkte att om din ödmjukhet får dig att se dig själv på det sättet - som smuts, en sophög! - så kan vi fortfarande göra någonting stort av dina brister.