Texter på ämnet

Åt var och en sitt

Läs uppmärksamt scenen ur Evangeliet, så att ni kan dra nytta av de underbara lärdomar i fråga om dygder som skall upplysa vårt handlande. Efter den hycklande och insmickrande inledningen, redogör fariséerna och Herodesanhängarna för problemställningen: Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?Lägg noga märke - skriver den helige Johannes Chrysostomos - till deras list; de säger inte "förklara för oss vad som är gott, lämpligt och tillåtet", utan "säg oss vad du anser". De var besatta av önskan att förråda honom och att göra honom förhatlig för den politiska makten.Jesus märkte deras onda avsikt och sade: "Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" - "Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."

Ni ser att dilemmat är lika gammalt som Mästarens svar är klart och otvetydigt. Det finns inte - det existerar inte - någon motsättning mellan att tjäna Gud och att tjäna människorna; mellan att utöva våra civila rättigheter och skyldigheter och våra religiösa sådana; mellan engagemanget för att bygga och förbättra den världsliga staden och övertygelsen om att vi går igenom denna värld som längs en väg som för oss till det himmelska fäderneslandet.

Även här framträder den koherenta livshållning som - jag kommer aldrig att tröttna på att upprepa det - är ett nödvändigt villkor för dem som försöker helga sig mitt i de vardagliga händelserna i sitt arbete, i sina relationer inom familjen och i samhället. Jesus tillåter ingen sådan uppdelning: Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Det exklusiva val av Gud som den kristne gör när han fullt ut besvarar sin kallelse, driver honom att hänföra allt till Herren och att samtidigt även ge sin nästa allt det som rättvisan kräver.

Skyldigheter rättvisan ålägger oss gentemot Gud och människor

Låt oss inprägla det noga i vår själ, så att det märks i vårt uppträdande: först av allt måste vi vara rättvisa gentemot Gud. Detta är den prövosten med vilken man mäter den sanna hungern och törsten efter rättvisa, som skiljer sig så från skränet från dem som är avundsjuka, förbittrade, egoister och giriga … Att förneka vår Skapare och Återlösare erkännandet för det överflöd av underbara gåvor han skänker oss är nämligen liktydigt med den fruktansvärdaste och otacksammaste orättvisa. Om ni verkligen anstränger er för att vara rättvisa, kommer ni ofta att begrunda ert beroende av Gud - vad äger du som du inte har fått - så att ni kan fyllas av tacksamhet och önskningar att återgälda en Fader som älskar er till vansinne.

Då kommer ni att upptändas av den goda anda som kännetecknar kärleksfulla barn, som kommer att få er att umgås med Gud med hjärtlig tillgivenhet. Låt er inte luras av de hycklare som kring er väcker frågan om Herren har rätt att be er om så mycket. Tvärtom, försätt er i Guds närvaro utan villkor, följsamma, som leran i krukmakarens hand och erkänn ödmjukt: Deus meus et omnia!, Du är min Gud och mitt allt. Om ni någon gång drabbas av oväntade slag, om era medmänniskor utsätter er för oförtjänt lidande, sjung då med förnyad glädje: Må Guds rättvisa och älskvärda vilja ske, uppfyllas, lovas och i evighet upphöjas över allting. Amen. Amen.