Texter på ämnet

Då är det dags för dig att vända dig till din välsignade moder i himlen, för att be henne ta dig i sina armar och få sin Son att se barmhärtigt på dig. Och se till att omedelbart fatta konkreta föresatser: skär omedelbart bort den där störande detaljen som du och Gud vet om, även om det gör ont. Högmodet, sinnligheten, bristen på övernaturlig syn kommer att sluta förbund och tillsammans viska i ditt öra: Det där? Men det är ju en obetydlig dumhet! Svara, utan att börja diskutera med frestelsen: Jag skall hänge mig även i detta krav som Gud ställer på mig! Och du kommer att ha rätt: kärleken visar sig på ett särskilt sätt i små saker. Vanligtvis är de svåraste uppoffringar som Herren ber av oss ytterst små, men lika oavbrutna och värdefulla som hjärtats slag.

Hur många mödrar känner du som har utfört en hjältemodig, extraordinär handling? Få, mycket få. Och trots det känner du och jag många hjältemodiga, verkligen hjältemodiga, mödrar som inte har gjort något spektakulärt och som inte figurerar på löpsedlarna, så att säga. De förnekar sig själva dygnet runt och offrar med glädje sin egen smak och sina egna preferenser, sin tid och sina möjligheter att hävda sig eller göra karriär, för att i stället kunna göra sina barn lyckliga.

Låt oss ta ett annat exempel, även det hämtat ur vardagslivet. Det är den helige Paulus som nämner det: Var och en som tävlar måste försaka allt - löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Ni behöver bara se er omkring. Tänk på hur många uppoffringar olika män och kvinnor gör - mer eller mindre gärna - för att vårda sin kropp, bevara sin hälsa, vinna uppskattning … Skulle inte vi kunna skakas om av Guds ofantliga kärlek, som mänskligheten besvarar så lite, och tukta det som behöver tuktas för att vårt förnuft och vårt hjärta skall kunna vara lite närmare Gud?

Det kristna sinnelaget har blivit så omtöcknat i många samveten att då man talar om självtukt och botgöring så tänker man bara på stora fastor och tagelskjortor som nämns i vissa beundransvärda helgons biografier. Då vi började denna betraktelse angav vi som en självklar förutsättning att vi skall efterlikna Jesu Kristi sätt att handla. Förvisso förberedde han sig inför början på sitt offentliga liv genom att dra sig tillbaka till öknen och fasta fyrtio dagar och fyrtio nätter, men dessförinnan och därefter utövade han dygden måttfullhet med sådan naturlighet att hans fiender utnyttjade det för att förtala Honom genom att säga att han var en frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.

Jag vill att ni skall upptäcka hela vidden av Mästarens enkelhet, som inte gör något stort väsen av sitt botfärdiga liv, för han begär att var och en skall handla likadant: När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Så skall du träna din botgöringsanda: inför Gud och som en son, som en liten pojke som visar sin far hur mycket han älskar honom genom att avstå från sina skatter av ringa värde - en trådrulle, en tennsoldat utan huvud, en kapsyl. Det tar emot att avstå från dem, men till sist vinner kärleken och barnet sträcker nöjt fram handen med presenten.