Guds ära

Det är bra att ära Gud, utan att ta ut något i förskott (hustru, barn, hedersbetygelser …) av den härlighet som vi fullt ut kommer att njuta av tillsammans med honom i det eviga Livet … Dessutom, är han generös … Han ger hundrafalt igen, det stämmer till och med i fråga om barn. Många avstår från dem för hans äras skull och har tusentals andliga barn. Barn, på samma sätt som vi är barn till vår Fader som är i himmelen.

Deo omnis gloria - All ära åt Gud. Det är ett absolut erkännande av vår intighet. Han, Jesus, är allt. Utan honom är vi inte värda någonting, inte någonting alls.

Att vi tar åt oss av den ära som tillkommer honom, vanärar oss, det vore ett helgerån. "Jaget" får inte framträda någonstans.

Utan mig kan ni ingenting göra, har Herren sagt.

Och han sade det för att du och jag inte skall tillskriva oss framgångar som är hans. Sine me nihil …23

Hur vågar du använda denna gnista av det gudomliga förståndet, ditt förnuft, till något annat än att ge ära åt Gud?

Om livet inte vore till för att ge ära åt Gud, så skulle det bara vara värt förakt. Eller värre än så, det skulle vara avskyvärt.

Ge Gud "hela" äran. Se till att med din vilja och nådens hjälp "krama ur" var och en av dina handlingar, så att det inte blir kvar någonting i dem som kan tas för att vara mänskligt högmod, självbelåtenhet.

Deus meus es tu, et confitebor tibi: Deus meus es tu, et exaltabo te - Du är min Gud, och jag bekänner dig. Du är min Gud, och jag vill upphöja dig.

Ett vackert program …, för en apostel av din kaliber.

Må inget annat band binda dig vid jorden än den verkligt gudomliga önskan att ge ära åt Kristus och, genom honom och med honom och i honom, åt Fadern och den helige Ande.

Korrigera, rena din avsikt. Det vore verkligen synd om din självövervinnelse skulle förbli fruktlös för att du handlat av mänskliga motiv.

Rena avsikter. Högmodets förslag och köttets impulser känner du igen med detsamma … och så kämpar du och segrar med nådens hjälp.

Men skälen som får dig att agera, även i de allra heligaste ärenden, förefaller dig inte vara tydliga … och inom dig hör du en röst som får dig att se mänskliga motiv … med sådant skarpsinne att du i din själ blir orolig för att du inte arbetar som du borde - av ren kärlek, bara och uteslutande för att ge Gud all ära som tillkommer honom.

Reagera genast varje gång och säg: "Herre, jag vill inte ha något för mig själv. Allt för din ära och av kärlek."

Utan tvivel hade du korrigerat din avsikt väl, när du sade: "Från och med nu avstår jag från all mänsklig tacksamhet och från allt mänskligt erkännande."

Noter
23Utan mig, ingenting. Ö.a.
Skrifthänvisningar
Skrifthänvisningar
Detta kapitel på ett annat språk