Utbildning

Vad du skrattade när jag rådde dig att ställa din ungdoms år under ärkeängeln Rafaels beskydd, så att han kan föra dig, likt den unge Tobias, till ett heligt äktenskap med en god, vacker och rik kvinna, sade jag skämtsamt.

Och vad fundersam du blev när jag därefter tillade att du även skulle ställa dig under den unge aposteln Johannes beskydd, för det fall att Herren skulle kräva mer av dig.

För dig, som inombords klagar över att man behandlar dig hårt och upplever kontrasten med dina släktingars uppträdande, skriver jag av ur en militärläkares brev: "Gentemot den sjuke kan man antingen uppträda kallt och effektivt som en redlig yrkesman, vilket är objektivt och nyttigt för patienten, eller som familjen, med gråtmilt jämmer. Vad skulle det bli av en förbandsplats under ett slag, när de sårade strömmar till och ständigt blir fler för att det inte går att evakuera dem tillräckligt snabbt, om det vid varje bår stod en hel familj? Man skulle lika väl kunna gå över till fienden."

Jag behöver inga underverk: för min del räcker de som finns i den heliga Skrift mer än väl.

Däremot behöver jag din pliktuppfyllelse och att du motsvarar nåden.

Besviken. Du hänger läpp för att folk just givit dig en läxa! När de trodde att du inte behövde dem, var deras tillgänglighet översvallande. När det gick upp för dem att du kunde komma att behöva lite pengar, några futtiga slantar, förvandlades deras vänskap till likgiltighet.

Lita bara på Gud och på dem som för hans skull är förenade med dig.

Om du ändå bestämde dig för att tjäna Gud "på riktigt", med samma energi som du nu lägger ned på att tjäna din äregirighet, din fåfänga, din sinnlighet …!

Om du känner en impuls att leda människor, så måste du sträva efter att vara sist bland dina bröder, men först bland andra.

Låt se: hur kan du känna dig förolämpad av att någon har större förtroende för vissa personer som han redan tidigare har lärt känna eller som han känner sig stå närmare än dig på grund av personkemi, gemensamma yrkesintressen eller karaktärsdrag? Trots det, undvik även blotta skenet av en partikulär vänskap bland de dina.

Om en delikat och utsökt rätt blir uppäten av ett svin, så omvandlas den i bästa fall bara till fläsk.

Låt oss vara änglar och förädla de idéer som vi tillägnar oss. Eller åtminstone människor, och förvandla vår föda till vackra muskler eller kanske till en mäktig hjärna … som kan förstå och tillbe Gud.

Men … låt oss inte vara djur, som så många andra människor!

Har du det långtråkigt? Det är för att dina sinnen är vakna medan din själ sover.

Kristi kärlek kommer att få dig att göra många eftergifter … mycket ädla sådana. Kristi kärlek kommer även att få dig att uppträda orubbligt många gånger … och även det är mycket ädelt.

Om du inte är elak, och det är vad du verkar vara, så är du dum. Och den dumheten, som väcker anstöt, är värre än elakhet.

När folk som inte har speciellt stort anseende som yrkesmänniskor gör stort väsen av sig i samband med offentliga religiösa manifestationer, är det förståeligt att ni får lust att viska till dem: Snälla ni, var lite mindre katolska.

Om du innehar ett offentligt ämbete, har du både rättigheter och skyldigheter som följer av din ställning.

Du avlägsnar dig från din väg som apostel om du med anledning, eller under förevändning, av ett apostoliskt uppdrag försummar dina ämbetsplikter. Om du gör det förlorar du ditt anseende som yrkesman, som är den "metkrok" som du skall använda dig av som "människofiskare".

Jag tycker om ditt motto som apostel: "Arbeta oupphörligt".

Varför stressar du så? Säg inte att det är fråga om aktivitet: det är tanklöshet.

Förströelse. Du tillåter att dina sinnen och krafter släcker sin törst ur vilken pöl som helst.

Resultat: du kan inte koncentrera dig, du är tankspridd, din vilja sover, men ditt begär är klarvaket.

Underkasta dig åter på allvar en plan som får dig att leva ett kristet liv, annars kommer du aldrig att åstadkomma någonting nyttigt.

"Omgivningen påverkar så starkt!", sade du till mig. Jag var tvungen att svara: utan tvivel. Därför måste er utbildning vara sådan att ni på ett naturligt sätt kan påverka er omgivning och sätta "er prägel" på den.

Om du har tillägnat dig denna anda, är jag säker på att du - med samma häpnad som lärjungarna kände då de såg de första under som de gjorde i Kristi namn - kommer att säga "Vad kraftigt vi påverkar omgivningen!"

Hur skall jag tillägna mig "vår utbildning" och bevara "vår anda"? Genom att uppfylla de konkreta normer som din föreståndare har givit dig, förklarat för dig och lärt dig att älska: uppfyll dem, så kommer du att vara en apostel.

Var inte pessimist. Vet du inte att allt som sker, eller kanske kommer att ske är till det bästa? Din optimism kommer att vara en nödvändig följd av din tro.

Naturlighet. Ert liv som kristna män, som kristna kvinnor - ert ljus och ert salt - skall vara otvunget, utan konstigheter eller trams. Bär alltid med er vår anda av enkelhet.

"Kommer inte min naturlighet att verka konstlad, i kollisionen med en nyhednisk eller hednisk miljö?", frågar du mig.

Jag svarar dig: "Utan tvivel kommer ditt liv att kollidera med andras liv, och just den kontrasten, då din tro bekräftas i gärningar, är den naturlighet som jag förväntar mig av dig."

Oroa dig inte om man beskyller dig för kåranda.

Vad vill de ha? Ett bräckligt redskap som går sönder när man tar i det?

När jag gav dig detta "Jesu liv" i present, skrev jag denna dedikation: "Må du söka Kristus, må du finna Kristus, må du älska Kristus." Tre mycket tydliga steg. Har du försökt förverkliga åtminstone det första?

Om de ser dig tveka … och du är en ledare, är det inte underligt att deras lydnad vacklar.

Förvirring. Jag hörde att ditt goda omdöme vacklade. Och för att du skulle förstå mig skrev jag till dig: Djävulen har ett mycket fult ansikte, och eftersom han är medveten om det, undviker han att visa sig så att vi ser hornen. Han brukar inte gå någon till mötes rakt framifrån.

Hur ofta klär han inte ut sig, i ädelmod och rentav i andlighet!

Ett Herrens ord: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek." Aposteln Paulus säger: "Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag." Jag säger inte mer än så.

Glöm inte, min son, att det bara finns ett ont på jorden som du bör frukta och med Guds nåd undvika: synden.