Den heliga oförskämdheten är ett kännetecken på "att man lever som ett barn". Barn oroar sig inte för något. Ett barn försöker inte dölja sina brister, sina naturliga brister, även om hela världen tittar på det …

Överförd på det övernaturliga livet leder denna oförskämdhet till att man kan resonera på följande sätt: beröm, förakt …; beundran, hån …; ära, skam …; hälsa, sjukdom …; rikedom, fattigdom …; skönhet, fulhet …

Än sen då?