Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Vägen > Samvetsrannsakan > Punkt 242
242

”Så mycket jag är skyldig Gud som kristen! Att jag motsvarar nåden så bristfälligt, trots denna stora skuld, har fått mig att gråta av smärta: av kärlekssmärta.

Mea culpa!*” Det är bra att du börjar erkänna din skuld, men glöm inte hur den skall betalas: med tårar, visst ... men också med gärningar.

* Min skuld! Ö.a.

[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Se kapitel Nästa