Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Vägen > Föresatser > Kap 9
247

Konkretisera. Låt inte dina föresatser bli som tomtebloss, som gnistrar en kort stund och sedan lämnar en svart, utbränd tråd efter sig, som man kastar bort utan att tveka.


248

Du är så ung! Du får mig att tänka på en båt som styr ut mot havet. Det som nu är en liten avvikelse från den rätta kursen kommer, om du inte rättar till den, att hindra dig från att komma i hamn.


249

Fatta få föresatser. Fatta konkreta föresatser. Förverkliga dem sedan med Guds hjälp.


250

När du sade till mig: ”Ja, jag vill bli helig” lyssnade jag på dig i tystnad. Trots att jag vanligtvis tycker att så vaga och allmänt hållna påståenden är struntprat.


251

I morgon! Ibland är det tecken på förståndighet, men oftast de besegrades uttryck.


252

Fatta en fast och orubblig föresats: när folk berömmer och ärar dig, tänk då på allt det som du skäms för och som får dig att rodna.

Bara detta tillkommer dig. Lov och ära tillhör Gud.


253

Uppför dig väl nu, utan att tänka på ”i går”, som redan har varit, och utan att oroa dig för ”i morgon”, som du inte vet om du kommer att uppleva.


254

Nu! Återgå till ett generöst liv nu. Låt dig inte luras: ”nu” är varken för tidigt ... eller för sent.


255

Skall jag förklara för dig exakt hur jag tänker mig din ”väg”? Hör på: om du besvarar din kallelse, kommer du att arbeta för Kristus som knappast någon annan. Om du blir en bönens människa kommer du att besvara din kallelse på det sätt jag nyss sade, och offervilligt kommer du att söka de hårdaste arbeten ... Och du kommer att vara lycklig här nere och ännu lyckligare i det eviga Livet.


256

Det där såret gör ont. Men det läker redan. Förbli fast i dina föresatser. Snart blir smärtan till glädje och frid.


257

Du är som en säck potatis. Du gör ingenting av dig själv. Då är det inte underligt att du börjar märka tecken på ljumhet.

Ta dig i kragen!


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa