Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Vägen > Uthållighet > Kap 46
983

Alla kan börja, men endast de heliga framhärdar.

Låt inte din uthållighet bara vara en blind konsekvens av din första impuls, resultatet av tröghet. Det skall vara en genomtänkt uthållighet.


984

Säg till Honom: Ecce ego quia vocasti me - Här är jag, du ropade ju på mig!


985

Du hade avlägsnat dig från vägen och återvände inte för att du skämdes. Det hade varit mer konsekvent om du hade skämts för att du inte återvände.


986

”Sanningen att säga behöver jag inte vara någon hjälte”, bekände du, ”eller bete mig konstigt eller tillgjort för att dra mig undan, om det är nödvändigt, ... och uthärda”. Och du tillade: ”Så länge som jag uppfyller de normer du gav mig, fader, betyder omgivningens intriger och förtal inte mycket. Det skulle snarare skrämma mig om jag var rädd för sådana struntsaker.” Underbart!


987

Främja och bevara det mycket ädla ideal som just vaknat inom dig. Tänk på att många blommor slår ut på våren, men att endast få ger frukt.


988

Modlösheten är uthållighetens fiende. Om du inte kämpar mot modlösheten kommer du först att bli pessimist och sedan ljum.

Var optimist.


989

Se så: efter att så ofta ha upprepat ”Ett kors, Herre, ge mig ett kors!”, syns det att det du egentligen ville ha var ett kors i din smak.


990

En uthållighet som ingenting kan rubba. Det behöver du. Be Herren om sådan uthållighet och gör allt du kan för att få den, för den är ett utmärkt hjälpmedel för att du inte skall avvika från den fruktbara väg du har slagit in på.


991

Du kan inte ”ta dig upp”. Det är inte underligt efter ett sådant fall! ... Håll ut, så kommer du att ”ta dig upp”. Kom ihåg vad en författare av andlig litteratur har sagt: Din stackars själ är som en fågel vars vingar fortfarande är smutsiga av lera.

Med hjälp av himmelens sol och egna ansträngningar, små men konstanta, kommer du att kunna slita bort alla dina olika böjelser och fantasier, din nedstämdhet: leran som klibbar fast vid dina vingar.

Du kommer att bli fri. Om du är uthållig, kommer du att ”ta dig upp”.


992

Tacka Gud som hjälpte dig och gläd dig åt din seger. Vilken djup glädje du känner i din själ, när du har motsvarat nåden!


993

Du argumenterar ... bra, kyligt: så många skäl för att överge uppgiften! Och vissa skäl verkar till och med vara avgörande.

Jag ser, utan tvekan, att du har dina skäl. Men det är svepskäl.


994

”Min entusiasm är borta”, skrev du till mig. Du skall inte arbeta av entusiasm utan av Kärlek: plikttroget, vilket kräver självförnekelse.


995

Orubblig: sådan skall du vara. Om andras eller ditt eget elände får dig att vackla, får jag en bra sorglig bild av ditt ideal.

Bestäm dig en gång för alla.


996

Du har en torftig uppfattning om din väg, om du tror att du har gått vilse när du känner dig kall. Det är prövningens timme. Det är därför som den kännbara trösten har tagits ifrån dig.


997

Att vara ensam, att vara isolerad: en prövning för din uthållighet. Den heliga Mässan, bönen, sakramenten, uppoffringar, de heligas samfund, är vapen för att du skall gå segerrik ur prövningen.


998

Vilken välsignad uthållighet har inte åsnan som drar bevattningshjulet! Ständigt samma steg. Ständigt runt, runt. Den ena dagen efter den andra; alla dagar är likadana.

Utan åsnans arbete skulle frukterna inte mogna, örtagården skulle inte blomstra och trädgården skulle inte fyllas med väldoft.

Överför den tanken till ditt inre liv.


999

Undrar du vad som är hemligheten bakom all uthållighet? Kärleken. Bli förälskad, så kommer du aldrig att överge Honom.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående