Taktik

I din omgivning är du - apostoliska själ - som en sten som fallit i en sjö. Av ditt exempel och dina ord blir det som ringar på vattnet. Först en ring … sedan ännu en … och en till … och en till … och en till … ständigt fler och större ringar.

Förstår du nu storheten i din kallelse?

Vad folk anstränger sig för att ta sig från sin plats! Vad skulle hända om varje ben och muskel i människokroppen skulle vilja inta en annan plats än den som är dess egen? Det är just detta som är anledningen till allt missnöje på jorden. Härda ut på din plats, min son.

Därifrån kan du göra mycket för att vår Herre verkligen skall kunna härska.

Vi behöver ledare! … Gör din vilja manlig, så att Gud kan göra dig till en ledare. Ser du inte hur de förbannade hemliga sällskapen går till väga? De har aldrig vunnit massorna. I sina nästen utbildar de några djävulska människor som hetsar och uppviglar massorna för att föra dem med sig ner i oordningens avgrund … och i helvetet. De bär med sig ett förbannat utsäde.

Om du vill … så kommer du att bära med dig Guds ord som är välsignat tusen och åter tusen gånger och som aldrig sviker. Om du är generös … om du motsvarar nåden kommer du genom din egen helgelse att få andra att helga sig: Kristi rike: Omnes cum Petro ad Jesum per Mariam24.

Finns det större dåraktighet än att med vida kast strö gyllene vete på marken för att låta det ruttna? Utan denna generösa dårskap skulle det inte finnas någon skörd.

Mitt barn: hur står det till med din generositet?

Längtar du efter att lysa som en stjärna … längtar du efter att stråla med ditt ljus från himmelska höjder?

Det är bättre att brinna som en fackla, i det fördolda, att sätta eld på allt som du rör vid. Detta är ditt apostolat, därför finns du till.

Att vara fiendens högtalare är ytterst enfaldigt.

Och om fienden är en Guds fiende är det dessutom en svår synd. Därför kommer jag aldrig att i yrkesmässiga sammanhang berömma de forskare som använder sin vetenskap som plattform för att angripa Kyrkan.

Jäkta, jäkta … Hetsa, rusa. Febril verksamhet, alltid något på gång … Imponerande byggnader … Men i det andliga livet … attrapper, dekor av kartong, tomma kulisser … Jäkta, hetsa! Och många rusar - hit och dit.

De arbetar bara för ögonblicket: de "finns" endast i "nutiden". Men du … du måste se på saker och ting ur evighetens perspektiv, för dig måste såväl slutet som det förflutna finnas i "nuet"… Lugn. Frid. Ett intensivt liv i ditt inre. Utan att jäkta, utan den där vansinniga längtan efter att byta plats, kommer du från den plats som är din att verka som en kraftfull generator av andlig elektricitet och ge energi och ljus till många människor … utan att själv förlora din kraft och ditt ljus.

Ha inga fiender. Se till att bara ha vänner. Vänner … till höger om de har gjort dig eller velat göra dig gott och … till vänster om de har skadat eller velat skada dig.

Berätta inte om händelser i "ditt" apostolat om det inte är till nytta för din nästa.

Låt ert engagemang förbli dolt på samma sätt som Jesu liv var de första 30 åren.

Josef av Arimatea och Nikodemus besöker Jesus i hemlighet i normala tider och i triumfens tid.

Men de är tappra när de förklarar sin kärlek inför myndigheterna - audacter - djärvt, i feghetens tid.

Lär dig av dem.

Oroa er inte för om man "känner igen er" på era gärningar. Det är Kristi väldoft. Dessutom, om ni alltid och uteslutande arbetar för honom kan ni glädjas åt att Skriftens ord går i uppfyllelse: "… så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen".

Non manifeste, sed quasi in occulto - inte öppet utan i hemlighet. Så går Jesus till lövhyddefesten.

På samma sätt går han till Emmaus med Kleofas och dennes följeslagare. Så ser Maria från Magdala honom när han återuppstått.

Och på samma sätt - Non tamen cognoverunt discipuli quiaJesus est, lärjungarna förstod inte att det var han - visade han sig vid det mirakulösa fiskafänge som evangelisten Johannes berättar om.

Och ännu mera dold, av kärlek till oss människor, är Han i hostian.

Uppföra praktfulla byggnader? Bygga överdådiga palats? Låt andra uppföra dem …Låt andra bygga dem … Själar! Låt oss göra själar levande … för de där byggnaderna … och för de där palatsen.

Vilka vackra hus de förbereder för oss!

Vad du fick mig att skratta, och vad du även fick mig att tänka efter, när du förklarade den här självklara sanningen för mig: "Jag … vill alltid börja i rätt ände."

Jag håller med: du gör ett bättre arbete genom ett samtal i familjen eller genom ett förtroligt samtal på tu man hand än genom att hålla offentliga tal - sådant spektakel, sådan teater! - inför tusentals åhörare.

Men om det är nödvändigt att hålla tal så gör det.

Tagna var och en för sig har era egna ansträngningar inte mycket verkan. - Men om Kristi kärlek förenar er, kommer ni att bli förvånade över resultatet.

Du vill bli martyr. - Jag skall ge dig ett martyrium som ligger inom räckhåll för dig: att vara apostel men inte kalla dig apostel, att vara missionär - med ett uppdrag - men inte kallas missionär, att tillhöra Gud men se ut att tillhöra världen: att förbli obemärkt!

Kom igen! Förlöjliga honom. Säg till honom att hans uppfattning inte längre är modern. Det är otroligt att det fortfarande finns folk som envisas med att påstå att det bästa fortskaffningsmedlet är häst och vagn … Det är vad jag tycker om dem som vill återuppliva Voltaires pudrade peruk från 1700-talet eller 1800-talets diskrediterade liberalism.

Vilka samtal! På låg nivå och … äckliga! Och du måste leva med dem på kontoret, i universitetet, i operationssalen, … i världen.

Om du ber dem att hålla tyst, driver de med dig. Visar du dig förargad, så insisterar de ändå. Går du, så fortsätter de.

Här är lösningen: först av allt, anbefall dem åt Gud och gör bot för dem; bemöt dem sedan som en man och utöva "ett kraftuttryckens apostolat".

När vi träffas skall jag, på tu man hand, ge dig en uppsättning lämpliga sådana.

Låt oss leda in ungdomens "av försynen skickade oförsiktighet" på rätt väg.

Detta kapitel på ett annat språk