Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Vägen > Bön > Kap 3
81

Handling utan bön är värdelös: bönen blir värdefullare genom självförsakelse.


82

Först bön, sedan botgöring, på tredje plats, på avlägsen tredje plats - handling.


83

Bönen är den andliga byggnadens grund. Bönen är allsmäktig.


84

Domine, doce nos orare - Herre, lär oss att be! - Och Herren svarade: ”När ni ber, så säg: Pater noster, qui es in coelis ...” - Fader vår, som är i himmelen ... Hur skulle vi kunna låta bli att värdera den muntliga bönen högt!


85

Sakta. Tänk på vad du säger, vem som säger det och till vem. Ditt hastiga och obetänksamma prat är oväsen, skramlet av tomma tunnor.

Jag säger dig precis som den heliga Teresa av Avila att detta inte kan kallas bön, även om du rör mycket på läpparna.


86

Din bön skall vara liturgisk. Jag skulle önska att du fick smak för att läsa Psaltaren och bönerna i missalet, i stället för privata eller egna böner.


87

”Människan lever icke av bröd allena, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”, säger Herren. Bröd och ord. Hostia och bön.

Utan dem kommer du aldrig att leva ett övernaturligt liv.


88

Du söker umgänge med vänner, vars samtal, tillgivenhet och sällskap gör din landsförvisning i denna värld mer uthärdlig ... trots att vänner ibland sviker.Det är inget fel med att du gör det.

Men ... varför söker du inte varje dag, ständigt mera enträget, umgänget och samtalet med den store Vän som aldrig sviker?


89

”Maria har valt den bästa delen”, läser man i det heliga Evangeliet. Där är hon, insuper Mästarens ord. Skenbart overksam ber hon och älskar. Sedan följer hon med Jesus på hans vandringar genom städer och byar.

Vad svårt det är att följa med honom om man inte ber!


90

Vad sade du? Att du inte kan be? Försätt dig i Guds närvaro, och så snart du har sagt ”Herre, jag kan inte be ...” kan du vara säker på att du är mitt uppe i bönen.


91

Du har skrivit till mig: ”Att be är att tala med Gud. Men om vad?” Om vad? Om honom och om dig, om glädjeämnen och bekymmer, om framgångar och motgångar, om höga mål och vardagliga sorger ... Om dina svagheter. Tacksägelser och böner. Att älska och att sona.

I korthet: att lära känna honom och dig själv, att ”umgås”.


92

Et in meditatione mea exardescit ignis - När jag mediterar flammar en låga upp. Det är just därför du ber: för att bli eld, en levande flamma som sprider värme och ljus.

Om du inte vet hur du skall fortsätta, om du märker att du slocknar, om de väldoftande vedträna tar slut, så kasta små grenar och ris i form av korta muntliga böner och bönesuckar på elden, så att den hålls vid liv. Då kommer du att ha utnyttjat din tid väl.


93

Du känner dig så eländig att du tycker att du är för ovärdig för att Gud skall lyssna på dig ... Men Marias förtjänster? Och Herrens sår? Är du kanske inte Guds barn?

För övrigt, han lyssnar på dig quoniam bonus ... quoniam in saeculum misercordia eius, ty han är god och hans barmhärtighet varar i evighet.


94

Han har gjort sig så liten - du ser ju: ett barn! - för att du skall kunna närma dig honom med förtröstan.


95

In te Domine speravi, på dig Herre, har jag hoppats. Till de mänskliga medlen har jag lagt min bön och mitt kors. Och mitt hopp har inte svikits och kommer aldrig att svikas: Non confundar in aeternum!


96

Jesus säger: ”Så säger jag till er: bed och ni skall få, sök och ni skall finna, knacka på och man skall öppna för er.”

Be. I vilket mänskligt företag skulle du kunna ha större förvissning om framgång?


97

Du vet inte vad du skall säga till Herren i din bön.Du kommer inte på något, trots att du skulle vilja be honom om råd i många frågor. Gör så här: ta under dagens lopp några anteckningar om frågor som du vill fundera på i Guds närvaro. Gå sedan med den lappen till din bön.


98

Efter prästernas och de åt Gud vigda jungfrurnas bön, är det barnens och de sjukas bön som behagar Gud mest.


99

När du börjar be, bör du ha denna fasta föresats: att aldrig be längre tid för att du känner dig tröstad, aldrig kortare för att du känner dig torr.


100

Begär inte att Jesus skall ge dig tröst i bönen. Om han ger dig den, så var tacksam. Be alltid om uthållighet.


101

Var uthållig i bönen. Håll ut även om din ansträngning verkar fruktlös. Bönen är alltid fruktbar.


102

Ditt förstånd är avtrubbat och trögt. Du anstränger dig förgäves att samla dina tankar i Herrens närvaro: du är fullständigt vilsen!

Ansträng dig inte, oroa dig inte. Tro mig: det är just då som hjärtat har sin chans.


103

Ord som i din bön har träffat dig i hjärtat skall du lägga på minnet och uttala ofta och eftertänksamt under dagens lopp.


104

Pernoctans in oratione Dei - Han tillbringade natten i bön. Så berättar evangelisten Lukas om Herren.

Men du? Hur ofta har du varit så ihärdig? Då så ...


105

Om du själv inte umgås med Kristus i bönen och i Brödet, hur skall du då kunna hjälpa andra att lära känna honom?


106

Du skriver till mig och jag förstår dig: ”Varje dag ber jag en kort stund. Vore det inte för den stunden ...!”


107

Helig utan bön? ... Sådan helighet tror jag inte på.


108

Jag säger dig med en utländsk författares ord att ditt apostoliska liv är lika mycket värt som din bön.


109

Är du inte en bönens människa, så tror jag inte att dina avsikter är ärliga när du påstår att du arbetar för Kristus.


110

Du sade en gång till mig att du liknar en trasig väckarklocka som ringer vid fel klockslag: när det är dags för din bön är du kall, tom och torr. När du minst anar det överraskas du däremot av att du ber - ute på gatan, i vardagslivets bekymmer, mitt i stadens larm och trängsel eller i den koncentrerade stillheten i ditt yrkesarbete ... Vid fel klockslag? Kanske det, men försumma inte din väckarklockas ringning. Anden blåser vart han vill.


111

Din ... otåliga bön fick mig att le. Du sade till honom: ”Jag vill inte bli gammal, Jesus ... Det tar för lång tid att vänta på dig för att få se dig! Då kommer mitt hjärta kanske inte att slå lika häftigt som nu. När jag blir gammal - det känns som om det vore för sent.

Om vi förenades nu, skulle vårt möte bli livligare, för jag älskar dig med min ungdoms kärlek.”


112

Jag tycker om din ”ambitiösa gottgörelse”. För hela världen, sade du till mig. Bra. Men först och främst för din övernaturliga familj, för dina släktingar och för folket i det land som är vårt fosterland.


113

Du sade till honom: ”Lita inte på mig ... Men jag litar på dig, Jesus ... Jag överlämnar mig helt i dina händer. I dem lämnar jag allt vad jag äger: mitt elände!” Jag tycker att det är en bra bön.


114

De kristnas bön är aldrig en monolog.


115

”Tysta minuter”. Lämna dem åt folk som har ett förtorkat hjärta.

Vi katoliker, Guds barn, talar med vår Fader som är i himmelen.


116

Försumma inte din andliga läsning. Läsningen har gjort många till helgon.


117

Du skriver: Genom läsningen bygger jag upp mitt bränsleförråd. - Det ser ut som en onyttig hög, men ofta är det just därifrån som mitt minne spontant hämtar det material som gör min bön levande och upptänder min tacksägelse efter kommunionen.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa