Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Vägen > Guds närvaro > Kap 11
265

Barn ... Vad de försöker uppföra sig väl, när de är tillsammans med sina föräldrar.

Och hur mycket sätter inte kungabarnen sin ära i att bevara sin kungliga värdighet inför sin fader, kungen! Men du ... vet du inte om att du alltid står inför den store Konungen, Gud din Fader?


266

Fatta inte något beslut utan att först överväga frågan inför Gud.


267

Man måste göra klart för sig att Gud ständigt är nära. Vi lever som om Herren vore där uppe, långt borta där stjärnorna lyser, men vi tänker inte på att han alltid finns vid vår sida.

Han finns där såsom en kärleksfull fader. Han älskar var och en av oss mer än alla världens mödrar förmår älska sina barn - för att hjälpa, leda, välsigna ... och förlåta oss.

Hur ofta lyste inte våra föräldrars ansikten upp, när vi efter att ha varit olydiga sade: Jag skall inte göra om det! Kanske gjorde vi om samma misstag redan samma dag ... Med låtsad stränghet i rösten och allvarlig min tillrättavisade vår far oss ..., men samtidigt mjuknade hans hjärta, för han kände till vår svaghet och tänkte inom sig: Stackars barn, vad det anstränger sig för att uppföra sig väl!

Vi måste låta oss genomträngas och uppfyllas av tanken på att Herren verkligen är vår Fader, fader alltigenom, som står vid vår sida och är i himmelen.


268

Vänj dig vid att många gånger om dagen upplyfta ditt hjärta i tacksamhet till Gud. För att han ger dig det ena och det andra. För att man har föraktat dig. För att du inte har det du behöver, eller för att du har det.

För att han har gjort sin Moder, som även är din Moder, så vacker. För att han har skapat solen och månen eller det här djuret eller den där växten. För att han har givit den där personen talets gåva och för att du har svårt att få fram ett ord ...

Tacka honom för allt, ty allt är gott.


269

Var inte så blind eller tanklös att du inte förflyttar dig till varje tabernakel, när du ser tornen på Guds hus eller deras murar. Han väntar på dig.

Var inte så blind eller tanklös att du inte ber en bönesuck till Maria, den obefläckade Modern, när du går förbi en plats där du vet att Kristus förolämpas.


270

Gläds du inte, om du på din invanda väg längs stadens gator upptäcker ett nytt tabernakel?


271

En bönens människa sade: Må Jesus vara målet för våra strävanden, kärleken i våra känslor, vårt samtalsämne och förebilden för vårt handlande.


272

Använd dessa beprövade ”mänskliga knep” som jag har rått dig till för att inte förlora Guds närvaro: bönesuckar, akter av kärlek och gottgörelse, andliga kommunioner, blickar på någon bild av vår Fru ...


273

Ensam? Nej, du är inte ensam. Vi är mycket nära dig, trots att vi är långt borta.

Dessutom ... bor den helige Ande - Gud med dig - i din själ, i nådens tillstånd, och lyfter upp alla dina tankar, önskningar och gärningar på ett övernaturligt plan.


274

”Fader” sade den unge mannen till mig, en duktig student vid La Central* (vad har det väl blivit av honom?). ”Jag tänkte på vad du sade ..., att jag är en Guds son! Jag kom på mig själv på gatan med högburet huvud och full av 'stolthet' ... Guds son!” Jag rådde honom med gott samvete att uppmuntra den stoltheten.

* När Vägen författades, kallade man universitetet i Madrid för La Central. Ö.a.


275

Jag tvivlar inte på din hederlighet. Jag vet att du handlar i Guds närvaro. Men det finns ändå ett ”men”: dina gärningar ses eller kan ses av människor som dömer dem med en mänsklig måttstock ... och du måste ge dem ett gott exempel.


276

Om du vänjer dig vid att åtminstone en gång i veckan uppsöka Jungfru Maria för att tillsammans med henne gå till Jesus, kommer du att leva mera i Guds närvaro.


277

Du frågar mig: Vad är meningen med det där träkorset? Jag skriver av från ett brev: ”När jag lyfter ögonen från mikroskopet, fastnar min blick på det tomma, svarta korset. Detta kors utan den korsfäste är en symbol. Det döljer en mening som andra troligen inte ser. Och när jag är uttröttad och just i färd med att ge upp mitt arbete, för jag åter ögonen till okularet och fortsätter att arbeta, för det tomma korset ber om axlar som kan bära det.”


278

Lev i Guds närvaro och du kommer att leva ett övernaturligt liv.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa