Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Vägen > Skrupler > Kap 10
258

Gör dig kvitt de där skruplerna som tar ifrån dig din sinnesfrid. Det som berövar själen dess frid kommer inte av Gud.

När Gud kommer till dig, kommer du att förstå sanningen i hälsningen: Min frid ger jag er ... Frid lämnar jag efter mig åt er ... Frid vare med er ... och detta mitt i bedrövelsen.


259

Återigen skrupler! Tala enkelt och klart med din föreståndare.

Lyd och förminska inte Herrens av kärlek överflödande hjärta.


260

Sorg, nedslagenhet. Det förvånar mig inte. Det är det dammoln som virvlat upp efter ditt fall. Nu räcker det! Har nådens vind kanske inte blåst detta moln långt bort? Och din sorg - om du inte sätter dig till motvärn mot den - skulle mycket väl kunna vara ditt högmods skynke. Trodde du kanske att du var fullkomlig och utan synd?


261

Jag förbjuder dig att fortsätta tänka på det. Prisa i stället Gud för att han har återgett din själ livet.


262

Tänk inte längre på ditt fall. Förutom att överväldiga och tynga dig som en kvarnsten, kan tanken lätt bli anledning till nya frestelser. Kristus har förlåtit dig, glöm bort den gamla människan.


263

Tappa inte hoppet. Jag såg dig kämpa ... Dagens nederlag blir en bra träning inför den slutgiltiga segern.


264

Du har kämpat väl ... trots att du fallit djupt. Du har kämpat väl för att du har ödmjukat dig, för att du åter har kommit på benen, för att du har fyllts av hopp och hoppet har fört dig tillbaka till Kärleken.

Titta inte så förvånat på mig: du har kämpat väl! Du har rest dig från marken: Surge*, ljöd en mäktig röst, et ambula** : Och nu - till verket!

* Res dig! Ö.a.

** Och gå! Ö.a.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa