Apostel

Korset på ditt bröst? … Bra. Men … också med Korset på dina axlar, med Korset i ditt kött och med Korset i dina tankar. - På det sättet kommer du att leva för Kristus, med Kristus och i Kristus. Det är bara så, som du kommer att bli en apostel.

Apostel: det angår först och främst dig. Herren säger hos evangelisten Matteus: "På den dagen skall många säga till mig: 'Herre herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?' Då skall jag säga dem som det är: 'Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!'" Jag vill inte, säger aposteln Paulus, predika för andra och själv bli förkastad.

Den helige Ignatius, med sin militära läggning, visar oss satan som mobiliserar otaliga djävlar och placerar ut dem i olika stater, landsdelar, städer och byar efter att ha hållit en "predikan" för dem i vilken han uppmanar dem att fästa sina järn och kedjor överallt och inte lämna någon fri från bojor … Du har sagt mig att du vill vara en ledare. Men … vad skall det tjäna till med en ledare som är slagen i bojor?

Hör här: trots alla sina uppenbara och obestridliga fel var apostlarna uppriktiga, enkla … genomskinliga.

Även du har uppenbara och obestridliga fel. Måtte du inte sakna enkelhet!

Man berättar om någon som i bön sade till Herren: "Jesus, jag älskar dig" och fick följande svar från himlen: "Kärleken visar sig i gärningar och inte i vackra ord." Tänk efter om inte även du förtjänar denna kärleksfulla förebråelse.

Ivern är apostelns gudomliga galenskap som jag önskar dig och som har följande kännetecken: hunger efter att umgås med Mästaren, ständig omsorg om själarna, ståndaktighet som ingenting kan rubba.

Vila inte på lagrarna. Om det redan mänskligt sett är en obekvämt och inte särskilt hedersam ställning att vila på, hur skall det då inte vara när det visar sig - som ju är fallet - att lagrarna inte är dina, utan Guds?

Du tar på dig apostolatet för att underkasta dig, för att gå upp helt i det, inte för att ålägga någon dina personliga åsikter.

Var aldrig män och kvinnor som gör mycket men ber lite.

Se till att leva så att du frivilligt avstår från varje form av bekvämlighet och välstånd som du inte skulle tycka var passande för någon annan gudsman.

Tänk på att du är vetekornet som Evangeliet talar om. Om du inte faller i jorden och dör bär du ingen frukt.

Var världsvana män och kvinnor, men inte förvärldsligade män och kvinnor.

Glöm inte att enheten är ett livstecken. Oenighet är lika med förruttnelse, ett osvikligt kännetecken på att man är ett lik.

Att lyda … är en säker väg. Att blint lyda sina överordnade … är helgelsens väg. Att lyda i ditt apostolat … är den enda vägen, ty i ett Guds verk måste andan vara att lyda eller gå sin väg.

Min son, var medveten om att du inte endast är en människa som slår sig samman med andra för att tjäna en god sak.

Det är mycket … men för lite. - Du är en apostel som utför Kristi uttryckliga befallning.

Se till att folk som umgås med dig inte utbrister, som en viss person med fog gjorde: "De där ärbara människorna står mig ända upp i halsen!"

Du måste ge vidare din kärlek till Gud och iver för själarna till andra så att dessa i sin tur upptänder en eld i andra som lever längre bort, och de i sin tur en i sina kollegor.

Du kommer att behöva mängder av andliga kalorier! Och vilket stort ansvar om du skulle bli kall! Och - jag vill inte tänka på det - vilket förfärligt brott det vore om du skulle ge ett dåligt exempel!

Det är en dålig inställning att lyssna till Guds ord med kritisk anda.

Om ni vill hänge er åt Gud i världen, är det mera nödvändigt att ni är andliga, nära förenade med Herren i bön, än lärda (kvinnor behöver inte vara lärda, det räcker med att de är kloka). Ni måste bära en osynlig mantel som täcker alla era sinnen och era själsförmågor: bön, bön och åter bön; gottgörelse, gottgörelse och åter gottgörelse.

Du förvånades över att jag godtog bristen på "enhetlighet" i det apostoliska företag som du arbetar i. Och jag svarade dig: Enhet och mångfald. Ni måste vara lika olika som helgonen i himlen är, för vart och ett av dem har sina egna, mycket speciella egenskaper. Ni måste dessutom likna varandra lika mycket som helgonen, för de skulle inte vara helgon om de inte hade blivit ett med Kristus.

Du, som Guds utvalde son, skall leva broderligt men utan opassande förtrolighet.

Att eftersträva förtroendeuppdrag i apostoliska verk är meningslöst i detta liv och för Livet efter detta är det farligt.

Om Gud vill, kommer du att bli kallad. Och i så fall måste du åta dig uppdraget. Men glöm inte att du kan och måste helga dig var som helst, för att det är därför som du befinner dig där.

Om du arbetar för Kristus och tror att en ansvarsfull ställning innebär någonting annat än en börda, väntar dig många besvikelser!

Att förestå ett apostoliskt verk innebär att man är beredd att stå ut med allt från alla med oändlig kärlek.

I apostoliskt arbete får man inte förlåta olydnad eller falskhet. Kom ihåg att enkelhet varken är oförsiktighet eller indiskretion.

Du är skyldig att be och göra uppoffringar för den som förestår ditt apostoliska företag och för hans intentioner. Om du uppfyller din plikt halvhjärtat, får du mig att tro att du saknar entusiasm för din väg.

Visa yttersta vördnad gentemot din överordnade om han ber dig om råd och du måste säga emot hans åsikt. Säg aldrig emot honom i närvaro av hans underordnade, även om han har fel.

I ditt apostoliska företag behöver du inte vara rädd för yttre fiender, oavsett hur mäktiga de är. Din verklige fiende är bristen på "barnaskap" och bristen på "broderlighet".

Jag förstår mycket väl att du har roligt åt det förakt som du utsätts för - trots att det kommer från mäktiga fiender - så länge som du vet att du är förenad med Gud och dina bröder i apostolatet.

Vad bryr det dig?

Det apostoliska arbetet jämför jag ofta med en maskin: kugghjul, kolvar, ventiler, skruvar … Kärleken - din kärlek - är oljan.

Lägg av dig den självgoda min som isolerar dig från människorna i din omgivning. Lyssna. Tala enkelt. Det är bara så som ditt apostoliska arbete kommer att växa i omfattning och fruktbarhet.

Förakt och förföljelse är säkra tecken på Guds förkärlek, men det finns inget vackrare och tydligare tecken på hans förkärlek än att förbli obemärkt.