Disciplin

Man lyder följsamt. Men på ett intelligent sätt, med kärlek och ansvarskänsla, vilket inte har någonting att göra med att döma den som styr.

I ditt apostolat skall du lyda utan att fästa dig vid de mänskliga egenskaperna hos den som befaller dig att göra någonting eller vid hans sätt att befalla. Annars är lydnaden ingen dygd.

Det finns många kors: av briljanter, pärlor, smaragder, emalj, elfenben …; och även av trä, som vår Herres. Alla förtjänar lika mycket vördnad, för Korset talar till oss om den människoblivne Gudens offer. Tänk på det då du lyder, utan att glömma att han omfamnade Korsets trä med kärlek, utan tvekan! Och där erhöll han vår Återlösning.

Bara efter att ha lytt - för det är ett tecken på att du har ärliga avsikter - får du göra en broderlig tillrättavisning, enligt de krav som ställs för att göra den, och så kommer du att stärka enheten genom att ha uppfyllt den plikt som ålåg dig.

Man lyder med läpparna, hjärtat och förståndet. - Det är inte en människa man lyder, utan Gud.

Du älskar inte lydnaden om du inte på allvar älskar befallningen, om du inte på allvar älskar vad man befallt dig att göra.

Många problem löser man omgående. Andra löser man inte omedelbart. Men allt kommer att ordna sig, om vi är trogna: om vi lyder, om vi utför det som har beslutats.

Herren förväntar sig ett konkret apostolat av dig, som det med de etthundrafemtiotre stora fiskarna - och inga andra - som fiskades från högra sidan om båten.

Och du frågar mig: Hur kommer det sig att jag, som vet att jag är människofiskare, lever i kontakt med många kamrater och kan bedöma vem mitt apostolat skall riktas mot, ändå inte får napp? Saknar jag Kärlek? Saknar jag inre liv?

Hör vad Petrus svarade efter det andra mirakulösa fiskafänget: "Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten."

Börja om på nytt, i Jesu Kristi namn! - Styrkt: bort med den där slappheten!

Lyd utan alla de där onödiga hårklyverierna … Att visa att man är ledsen eller känner olust inför det man ombetts att göra är en mycket betydande brist. Men att bara känna sådana känslor är inte ett fel och kan rentav vara ett tillfälle till en stor självövervinnelse, till att man utför en handling av heroisk dygd.

Det här har inte jag hittat på. Minns du? Evangeliet berättar att en familjefar gav samma uppdrag till sina båda söner … Och Jesus gläds åt den som, trots att han först hade gjort motstånd, gjorde sin plikt! Han gläds, för disciplin är en av Kärlekens frukter.

Huvuddelen av all olydnad beror på att man inte kan "lyssna" till befallningen, vilket i grund och botten är brist på ödmjukhet eller på intresse av att tjäna.

Vill du lyda enligt konstens alla regler? Lyssna noga i så fall, så att du förstår räckvidden och andan av det man säger till dig; och om det är någonting som du inte förstår, så fråga.

Vi får väl se när du kommer att förstå att du måste lyda! Och du gör dig skyldig till olydnad om du istället för att uppfylla din levnadsplan slösar bort din tid. Varje minut som du har måste fyllas: genom att arbeta, studera, vinna nya apostlar, odla ditt inre liv.

Genom att vårda liturgin låter Kyrkan oss förnimma skönheten i religionens mysterier och får oss att älska dem mera. På ett liknande sätt måste vi leva - utan att spela teater - korrekt, på ett sätt som utåt kan verka världsligt, och med djup respekt - även utåt - gentemot vår föreståndare, för han meddelar oss Guds Vilja.

När man styr är det nödvändigt att man först tänker på det gemensamma bästa och sedan räknar med att det - såväl på det andliga som på det världsliga området - är sällsynt att en regel inte gör åtminstone någon missnöjd.

- "Det regnar aldrig så att alla blir nöjda!", säger den folkliga visdomen i ett talesätt. Men detta - det kan du lita på - beror inte på ett fel i lagen, utan på dessa få människors högmod eller egoism, som gör uppror utan anledning.

Ordning, auktoritet, disciplin … De lyssnar, om de nu över huvud taget lyssnar! Och sedan ler de cyniskt och påstår - såväl kvinnor som män - att de försvarar sin frihet.

Det är samma personer som sedan begär att vi skall respektera eller anpassa oss till deras villospår. De förstår inte - och vilka vulgära protester! - att deras handlande inte är godtagbart - och heller inte kan vara det! - för andra människors sanna frihet.

De som leder andliga uppdrag måste intressera sig för allt som är mänskligt för att höja det till det övernaturliga planet och göra det gudomligt.

Om någonting inte kan göras gudomligt, så får du inte bedra dig: då är det inte mänskligt, utan "djuriskt", och passar inte för rationella varelser.

Auktoritet. Det består inte i att den överordnade "skriker" till sin underordnade, och denne i sin tur skriker vidare neråt.

Ett sådant handlingssätt - som är en karikatyr av verklig auktoritet - är inte bara en brist på kärlek och mänsklig anständighet, utan leder uteslutande till att den som styr avlägsnar sig från de styrda, för han tjänar dem inte: på sin höjd utnyttjar han dem!

Var inte en av dem som har sitt eget hem ostädat, men som försöker lägga sig i hur andra skall sköta sina hem.

Men … tror du verkligen att du vet allt för att du har anförtrotts en ledande ställning?

- Hör noga på: en god ledare "vet" att han kan, att han måste lära sig av andra.

Samvetsfrihet? Nej! - Hur mycket ont har inte detta beklagliga misstag medfört för såväl folk som enskilda, då det tillåter att man handlar mot sina innersta ingivelser.

"Samvetenas" frihet däremot - ja! Det betyder att man är skyldig att följa sina inre befallningar … men först efter att ha fått en grundlig utbildning!

Att styra är inte att tukta.

Du, som innehar den där ledande positionen, bör tänka på att även de starkaste och effektivaste redskapen blir kantstötta, utslitna och oanvändbara om de behandlas vårdslöst.

Om beslut i ledningsfrågor fattas lättvindigt av en enda person, präglas de alltid, eller nästan alltid, av en ensidig syn på problemen.

- Hur väl förberedd du än är och hur stor talang du än har måste du lyssna på dem som tillsammans med dig har uppgiften att leda.

Lyssna aldrig till anonyma anklagelser: sådant härstammar från uslingar.

Ett råd för att styra väl: man måste ta de mänskliga resurserna som de är, hjälpa dem att förbättras och aldrig förakta dem.

Jag tycker att det är mycket bra att du dagligen strävar efter att öka din djupa omsorg om dina underlydande. Att känna sig omgiven och skyddad av den överordnades tillgivna förståelse kan nämligen vara det effektiva botemedel som de personer som du skall tjäna genom ditt ledarskap behöver.

Vad tråkigt det är att se vissa som innehar beslutsfattande poster döma och uttala sig lättvindigt, utan att studera ärendet, med kategoriska påståenden om personer eller ämnen som de inte känner till … och rentav med fördomar som grundar sig på bristande lojalitet!

Om makt utövas diktatoriskt och auktoritärt och det förhållandet varar länge, förlorar man den historiska kontinuiteten. De som styr åldras eller dör, de som når mogen ålder kommer att sakna erfarenhet för att leda, och ungdomen kommer - oerfaren och upphetsad - att vilja ta över rodret. Hur mycket ont och hur många förolämpningar mot Gud - egna och andras - ansvarar inte de för, vilka använder sin auktoritet så dåligt!

När den som bestämmer är negativ och misstänksam blir han lätt en tyrann.

Se till att vara verkligt objektiv i dina ledningsuppdrag. Undvik tendensen som vissa har att ofta - eller ibland alltid - se det som inte fungerar, misstagen.

- Var glad och säker på att Herren har givit alla förmågan att bli heliga just genom att kämpa mot sina egna brister.

Otyglad iver efter nyheter kan leda till vanstyre.

- Det behövs nya regler, säger du … - Tror du att människokroppen skulle fungera bättre med ett nytt nervsystem eller med ett nytt blodomlopp?

Vilken energi vissa lägger ner på att likrikta! De gör enheten till formlös uniformitet och dränker friheten.

Det verkar som om de är okunniga om människokroppens slående enhet, som har en gudomlig mångfald olika organ som - vart och ett med sin egen funktion - bidrar till att helheten är frisk.

- Gud har varken velat att vi alla skall vara lika eller att vi skall gå på samma sätt längs samma väg.

Man måste lära folk att arbeta - utan att överdriva förberedelserna: även "att göra" är att utbilda sig - och att på förhand acceptera oundvikliga brister. Det bästa är det godas fiende.

Förlita dig aldrig enbart på organisationen.

En god herde behöver aldrig skrämma sina får: att göra så är typiskt för dåliga ledare. Därför blir ingen förvånad över att de till slut blir hatade och ensamma.

Att styra består många gånger i att tålmodigt och kärleksfullt kunna "släpa med sig" folk.

Ett gott styre förbigår inte den flexibilitet som är nödvändig, utan att låta den urarta i kravlöshet.

"Jag står ut med allt, så länge som de inte får mig att synda!" En kraftfull kommentar av en stackare som nästan hade tillintetgjorts i sitt privatliv och i sina strävanden som människa och kristen av mäktiga fiender.

- Begrunda och lär av det: så länge som de inte får dig att synda!

Alla medborgare deltar inte i den reguljära armén. Men när kriget bryter ut, deltar alla … Och Herren har sagt: "Jag har inte kommit med fred utan med svärd".

"Jag var en gerillasoldat - skriver han - och rörde mig bland bergen och sköt när jag hade lust. Men jag ville ta värvning som soldat, för jag hade förstått att man enklare vinner krig i organiserade arméer och med disciplin. En stackars isolerad gerillasoldat kan inte inta hela städer eller erövra världen. Jag hängde undan min - väldigt föråldrade! - musköt och nu är jag mycket bättre beväpnad. Samtidigt vet jag att jag inte längre kan ligga i skuggan av ett träd bland bergen och drömma om att jag kommer att vinna kriget ensam."

- Välsignad är vår heliga Moder Kyrkans disciplin och hennes enhet!

Till många upproriska katoliker skulle jag vilja säga att de sviker sin plikt om de i stället för att acceptera den disciplin och lydnad som de är skyldiga den legitima myndigheten gör sig till ett parti, till en liten klick, om de sår split, konspirerar och sprider skvaller, om de främjar dumt personligt käbbel, om de lägger ut nät av avundsjuka och kriser.

En mild bris är inte samma sak som en orkan. Vad som helst står emot brisen: det är en barnlek, en parodi på kamp.

- Små motgångar, brist på pengar, små bekymmer … Allt det bar du lyckligt och gladdes inom dig över att kunna tänka: Nu arbetar jag verkligen för Gud, för vi har ett Kors!

Stackars barn: sedan kom orkanen och du kände den skaka dig med en kraft som kan rycka upp hundraåriga träd. Och det känner du … både utanför och inom dig. Förtrösta! Den kommer inte att kunna rycka upp din tro och din kärlek med rötterna, eller flytta dig från din väg …, om inte du avlägsnar dig från "huvudet", om du bevarar enheten.

Med vilken lätthet låter du inte bli att följa din levnadsplan eller gör saker sämre än om du hade underlåtit att göra dem! … Är det så du vill bli ständigt mer förälskad i din väg, för att sedan smitta andra med din kärlek?

Eftersträva aldrig någon annan rättighet än denna: att göra din plikt.

Är bördan tung? Nej, tusen gånger nej! De här skyldigheterna, som du åtog dig frivilligt, är vingar som lyfter dig över dina lidelsers tarvliga dy.

Känner kanske en fågel tyngden av sina vingar? Klipp av dem och lägg dem på en våg, så får du se hur tunga de är! Men kan fågeln flyga om man sliter av dem? Fågeln behöver just de vingarna och den känner inte deras tyngd, för de lyfter den högt över de andra djuren.

Även dina "vingar" är tunga! Men om du inte hade dem, så skulle du falla ned i de smutsigaste träsk.

"Maria tog allt detta till sitt hjärta …".

När man hyser en ren och uppriktig kärlek är disciplinen inte en tyngd, trots att den är krävande, för genom den förenas man med den Älskade.