Jag tyckte synd om den där mannen i beslutsfattande ställning. Han anade förekomsten av vissa problem, som förresten är självklara i detta livet …, och han blev rädd och sårad när de berättade om dem för honom. Han föredrog att ignorera dem, att leva i sitt synfälts dunkla ljus eller halvskugga för att kunna vara obekymrad.

Jag rådde honom att oförblommerat och kraftfullt ta tag i problemen, just för att de skulle upphöra att finnas, och jag försäkrade honom om att han då skulle kunna leva i sann frid.

Du, lös inte problem, dina egna och andras, genom att ignorera dem. Det är liktydigt med bekvämlighet, med lättja och med att öppna dörren åt djävulens agerande.