Josemaría Escrivá Obras
263

Låt mig påminna dig om några av många uppenbara tecken på bristande ödmjukhet:

- att tycka att det man gör eller säger är bättre än det som andra gör eller säger.

- att alltid vilja få som man vill.

- att argumentera utan att ha rätt eller - om man har rätt - att insistera, envist och på ett otrevligt sätt.

- att säga sin åsikt utan att någon har bett om den och utan att kärleken till nästan kräver det.

- att förakta andras synpunkter.

- att inte se alla sina talanger och goda egenskaper som lånade.

- att inte erkänna att man inte är värd någon ära eller uppskattning, inte ens marken man går på eller sakerna man äger.

- att anföra sig själv som exempel i samtal.

- att tala illa om sig själv för att andra skall få en god uppfattning om en eller för att bli emotsagd.

- att ursäkta sig när man blir tillrättavisad.

- att undanhålla någon förödmjukande brist för sin föreståndare för att han inte skall upphöra att tänka väl om en.

- att vara nöjd när man hör sig lovordas eller att glädjas över att ha blivit omtalad i positiva ordalag.

- att det smärtar att andra är mer uppskattade än man själv.

- att vägra utföra lägre sysslor.

- att försöka eller vilja utmärka sig.

- att smyga in självberöm i samtal eller antydningar om sin egen värdighet, klipskhet, kunnighet eller yrkesmässiga anseende.

- att skämmas för att man inte äger vissa saker.

Föregående Se kapitel Nästa