Josemaría Escrivá Obras
259

Bön är ödmjukheten hos en människa som erkänner sitt djupa elände och Guds storhet. Hon vänder sig till honom och tillber honom, som en som förväntar sig allt från honom och ingenting från sig själv.

Tron är förnuftets ödmjukhet, som avstår från sitt eget omdöme och faller ned inför Kyrkans avgöranden och auktoritet.

Lydnad är viljans ödmjukhet, som underkastar sig vad andra vill, för Guds skull.

Kyskhet är köttets ödmjukhet, som underordnar sig anden.

Yttre ”självtukt” är sinnenas ödmjukhet.

Botgöring är alla lidelsers ödmjukhet, som offras åt Herren.

- Ödmjukhet är sanningen längs den asketiska kampens väg.


260

Det är mycket stort att veta att man inte är någonting inför Gud, för så är det.


261

”Lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta” ... Jesu ödmjukhet! ... Vilken läxa för dig, som är ett stackars redskap av lera! Han - som alltid är barmhärtig - har rest dig ur din uselhet, som han utan någon förtjänst från din sida har upphöjt, och låtit nådens sol skina på dig. Men du, hur många gånger har du inte försökt dölja ditt högmod genom att få det att framstå som värdighet eller rättvisa ...! Och hur många tillfällen att lära av Mästaren har du inte låtit gå till spillo för att du inte har kunnat höja dem till det övernaturliga planet!


262

Du har ingen anledning att känna dig deprimerad för att du upptäcker dina brister ...

- Be om sann ödmjukhet.


263

Låt mig påminna dig om några av många uppenbara tecken på bristande ödmjukhet:

- att tycka att det man gör eller säger är bättre än det som andra gör eller säger.

- att alltid vilja få som man vill.

- att argumentera utan att ha rätt eller - om man har rätt - att insistera, envist och på ett otrevligt sätt.

- att säga sin åsikt utan att någon har bett om den och utan att kärleken till nästan kräver det.

- att förakta andras synpunkter.

- att inte se alla sina talanger och goda egenskaper som lånade.

- att inte erkänna att man inte är värd någon ära eller uppskattning, inte ens marken man går på eller sakerna man äger.

- att anföra sig själv som exempel i samtal.

- att tala illa om sig själv för att andra skall få en god uppfattning om en eller för att bli emotsagd.

- att ursäkta sig när man blir tillrättavisad.

- att undanhålla någon förödmjukande brist för sin föreståndare för att han inte skall upphöra att tänka väl om en.

- att vara nöjd när man hör sig lovordas eller att glädjas över att ha blivit omtalad i positiva ordalag.

- att det smärtar att andra är mer uppskattade än man själv.

- att vägra utföra lägre sysslor.

- att försöka eller vilja utmärka sig.

- att smyga in självberöm i samtal eller antydningar om sin egen värdighet, klipskhet, kunnighet eller yrkesmässiga anseende.

- att skämmas för att man inte äger vissa saker.


264

Att vara ödmjuk betyder inte att man känner ångest eller fruktan.


265

Låt oss fly från den falska ödmjukhet som kallas bekvämlighet.


266

Petrus säger till honom: Herre, skall du tvätta mina fötter? Jesus svarar: Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det. Petrus insisterar: Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter! Jesus replikerar: Om jag inte tvättar dig, har du ingen gemenskap med mig. Petrus ger upp: Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.

När vi kallas till att hänge oss fullständigt, utan att tveka, gör vi ofta motstånd genom falsk ödmjukhet, likt Petrus ... Om ändå vi också vore män med ett stort hjärta som aposteln Petrus! Petrus tillåter inte någon att älska Jesus mer än han gör. Den kärleken får honom att reagera så här: här är jag! Tvätta mina händer, mitt huvud, mina fötter, rena hela mig! För jag vill ge mig till dig utan förbehåll.


267

För din skull skriver jag av ur ett brev: ”Jag blir helt betagen av den evangeliska ödmjukheten. Men jag blir upprörd när jag ser hur vissa kristna fegt och tanklöst ger vika och därigenom får Kyrkan att tappa anseende. Det måste ha varit sådana som den där ateistiske författaren tänkte på, då han skrev att den kristna moralen är en moral för slavar ...”. Vi är verkligen tjänare: tjänare som har upphöjts till att vara Guds barn, som inte vill bete sig som slavar under sina lidelser.


268

Övertygelsen om att du är av ”dåligt virke” - din självkännedom - kommer att leda till att du reagerar övernaturligt, så att glädjen och friden får allt djupare rötter i din själ inför förödmjukelser, förakt, förtal ...

Efter att ha sagt fiat - Herre, det får bli som du vill - måste du reagera så här inför sådana företeelser: ”Har han bara sagt det? Det märks att han inte känner mig, hade han gjort det, så hade han säkert inte varit lika kortfattad.”

Eftersom du är övertygad om att du förtjänar en sämre behandling, kommer du att vara tacksam mot den där personen och du kommer att glädjas åt något som hade fått andra att lida.


269

Ju högre upp en staty är placerad, desto hårdare och farligare blir stöten när den faller.


270

Var ständigt mera ödmjuk när du går till din andliga vägledning - och gör det punktligt, för även det är ödmjukhet.

Tänk på - och du har inte fel, för där talar Gud till dig - att du är som ett litet barn, ett ärligt barn, som man lär att tala, att läsa, att känna igen blommor och fåglar, att uppleva glädje och sorg, att vara uppmärksam på var någonstans det sätter fötterna.


271

”Jag fortsätter att vara en stackars sate” sade du till mig.

Men förut kändes det riktigt illa när du insåg det! Nu vänjer du dig däremot - utan att bli likgiltig och utan att ge vika - vid att le och att fortsätta att börja om din kamp med ständigt större glädje.


272

Om du är sansad och ödmjuk har du säkert lagt märke till att man aldrig upphör att lära sig ... Just så förhåller det sig i detta liv. Även de mest lärda har något att lära sig, ända till livets slut, annars upphör de att vara lärda.


273

Gode Jesus: om jag skall vara en apostel, måste du göra mig mycket ödmjuk.

Solen lyser upp allt som dess strålar vidrör. Herre, uppfyll mig med din klarhet, låt mig ta del av din gudom: låt mig helt förenas med din älskvärda Vilja, så att jag kan bli det redskap som du önskar ... Ge mig din ödmjukhets vansinne: det som fick dig att födas fattig, att arbeta utan berömmelse, att dö en skamlig död fastspikad på en träpåle, att tillintetgöra dig i Tabernaklet.

- Låt mig känna mig själv. Låt mig känna mig själv och dig. Då kommer jag aldrig att förlora min intighet ur sikte.


274

Bara dumma människor är envisa: de som är mycket dumma är mycket envisa.


275

Glöm inte att även andra kan ha rätt i mänskliga angelägenheter. De ser samma frågeställning som du, men ur en annan synvinkel, i ett annat ljus, med andra skuggor och andra konturer.

- Det är bara i fråga om tro och moral som det finns en ståndpunkt som inte kan ifrågasättas: vår Moder Kyrkans.


276

Vad bra det är att kunna ändra sig! ... och vad få det är som lär sig den konsten!


277

Ge vika, hellre än att brista i kärlek: gör inte motstånd, om det är möjligt ... Var ödmjuk som gräset, som böjer sig utan att bry sig om vilken fot som trampar på det.


278

Man stiger upp mot sin omvändelse genom att vara ödmjuk, längs den väg som består i att böja sig ned.


279

Du sade till mig: ”Man måste halshugga 'jaget'! ...”

- Men det känns mycket svårt, eller hur?


280

Många gånger är det nödvändigt att göra våld på sig själv för att ödmjuka sig och verkligen upprepa sitt serviam! - jag vill tjäna dig - för Herren.


281

Memento, homo, quia pulvis es ... - kom ihåg, människa, att du är stoft ... - Om du nu är stoft, varför stör det dig då att andra trampar på dig?


282

Längs ödmjukhetens väg kommer man till många ställen ... framför allt kommer man till Himlen.


283

En säker väg mot ödmjukhet är att begrunda att vi kan bli effektiva redskap trots att vi saknar talang, rykte eller förmögenhet, om vi vänder oss till den helige Ande så att han kan skänka oss sina gåvor.

Trots att Apostlarna hade undervisats av Jesus i tre års tid, flydde de av fruktan inför Kristi fiender. Efter Pingst lät de sig däremot piskas och fängslas och till sist gav de sina liv som vittnesbörd för sin tro.


284

Det är sant att ingen kan vara säker på att han kommer att härda ut ... Men den osäkerheten är ytterligare ett skäl för att vara ödmjuk och ett uppenbart bevis på vår frihet.


285

Trots att du är så obetydlig har Gud använt sig av dig, och fortsätter att göra det, för fruktbara verk till sin ära.

- Bli inte högfärdig. Tänk så här: Vad kan ett verktyg av stål eller järn säga om sig självt, även om en konstnär använder sig av det för att tillverka smycken av guld och ädla stenar?


286

Vad är mer värt: ett kilo guld eller ett kilo koppar? ... Och trots det är koppar i många fall mer användbart och bättre än guld.


287

Din kallelse - Guds kall - är att leda, att föra med dig andra, att tjäna, att vara en ledare. Om du av falsk eller missförstådd ödmjukhet isolerar dig, om du gömmer dig i ett hörn, sviker du din uppgift att vara ett gudomligt redskap.


288

När Herren använder sig av dig för att uppfylla människor med sin nåd, så kom ihåg att du bara är presentens paket, omslagspapperet som man river upp och kastar bort.


289

Quia respexit humilitatem ancillae suae - ty han har sett till sin ringa tjänarinna ...

- För varje dag som går blir jag mer övertygad om att äkta ödmjukhet är den övernaturliga grunden för alla dygder.

Tala med vår Fru, så att hon tränar oss i att gå längs den stigen.


Föregående Nästa