Ansvar

Om vi kristna verkligen levde i överensstämmelse med vår tro, skulle det leda till alla tiders största revolution … Hur effektiv medåterlösningen blir beror även på var och en av oss!

- Tänk på det.

Du kommer att känna dig fullt ansvarig när du förstår att du bara har skyldigheter gentemot Gud. Det är han som ser till att tillerkänna dig rättigheter.

Jag önskar att du kunde vänja dig vid att dagligen ägna dig åt andra med sådan hängivelse att du glömmer att du själv finns.

En tanke som kommer att hjälpa dig i svåra stunder: Ju mer min trohet ökar, desto bättre kommer jag att kunna bidra till att andra växer i samma dygd. - Och det är ju så tilldragande att känna varandras stöd!

Var inte en "teoretiker": varje dag i våra liv måste vi omvandla våra storslagna ideal till daglig verklighet, heroisk och fruktbar.

Det som är gammalt förtjänar verkligen respekt och uppskattning. Visst måste vi lära oss av det och visst måste vi även beakta dessa erfarenheter. Men vi får inte överdriva, var sak har sin tid. Vi går väl inte längre klädda i hosor och särk, eller med en pudrad peruk på huvudet?

Bli inte arg; många gånger tyder ett oansvarigt handlande mera på brist på sunt förnuft eller utbildning, än på brist på god anda.

- Det är nödvändigt att kräva av lärare, av föreståndare, att de fyller dessa luckor genom att ansvarsfullt uppfylla sin plikt.

Det är nödvändigt att du rannsakar dig … om du innehar en sådan ställning.

Du löper stor risk för att nöja dig med att leva - eller med att tro att du måste leva - som en "duktig pojke", som bor i ett välordnat hus utan problem och som inte känner till någonting annat än lycka.

Det är en karikatyr av hemmet i Nasaret. Eftersom Kristus förde med sig lycka och ordning, gick han ut för att sprida dessa skatter till män och kvinnor i alla tider.

Jag tycker att det är självklart att du längtar efter att hela mänskligheten skall lära känna Kristus. Men börja med ditt ansvar att frälsa de själar som lever tillsammans med dig, att helga var och en av dina arbets- eller studiekamrater …

- Detta är det huvudsakliga uppdrag som Herren har anförtrott åt dig.

Uppför dig som om det berodde på dig, uteslutande på dig, hur stämningen är på din arbets- plats: i fråga om flit, glädje, Guds närvaro och övernaturligt perspektiv.

- Jag förstår inte varför du är så håglös. Om du råkar ut för en grupp arbetskamrater som är lite svår - som kanske har blivit svår för att du försummat dem - bryr du dig inte om dem, du drar dig undan och tänker att de är som ballast, ett hinder som står i vägen för din apostoliska ambition, att de inte kommer att förstå dig …

- Hur tror du att de skall lyssna till dig om du - förutom att du tycker om dem, ber för dem och gör uppoffringar för dem - inte pratar med dem …?

- Hur många överraskningar kommer du inte att få den dag då du bestämmer dig för att umgås med en av dem, sedan med en annan och med ännu en! Om du inte ändrar dig, kommer de dessutom med rätta att kunna peka på dig och utropa hominem non habeo!

- jag har ingen som kan hjälpa mig!

Hör här: när man betraktar heliga ting på ett heligt sätt, när man upplever dem på ett heligt sätt varje dag … blir de aldrig "vardagliga" ting. Allt som Jesus Kristus gjorde under sitt jordiska liv var mänskligt - och gudomligt!

Du kan inte nöja dig med att leva - säger du - som alla andra, med samma tro som massan. - Ja, faktiskt. Du måste ha en personlig tro - med ansvarskänsla.

Den heliga Treenigheten skänker dig sin nåd och förväntar sig av dig att du skall ta vara på den på ett ansvarsfullt sätt. Inför så stora förmåner är det inte tillåtet att vara bekväm, saktfärdig, lat … Dessutom väntar människorna på dig.

Till dig, som har det där stora problemet. - Om man betraktar frågan korrekt, det vill säga om man ser på den med en lugn och ansvarsfull övernaturlig syn, finner man alltid en lösning.

När en mor - en god mor - tar sitt barn i famnen, ser hon till att inte ha knappnålar i kläderna som kan göra barnet illa … Då vi har att göra med människor måste vi vara så skonsamma som möjligt … och så energiska som nödvändigt.

Custos, quid de nocte? - Väktare, vad lider natten?

Må även du vänja dig vid att ha en dag i veckan som du går vakt: för att ge mera av dig själv, för att leva med mer kärleksfull vaksamhet i varje detalj, för att be och tukta dig lite mera.

Inse att Kyrkan är som en stor armé uppställd för strid. Och inom den armén försvarar du en "front", vid vilken det pågår anfall, strider och motangrepp. Förstår du?

Genom att föra dig närmare Gud, kommer den inställningen att få dig att göra dina dagar, den ena efter den andra, till dagar som du går vakt.

Bakom en "förlorad" kallelse eller ett nej till nådens ständiga uppmaningar, måste man se Guds vilja som tillåter det. - Visst, men om vi är uppriktiga, är det tydligt att det varken fråntar oss personligt ansvar eller är en förmildrande omständighet, eftersom vi framför allt är ansvariga för att själva inte ha uppfyllt Guds vilja, som sökte oss till sin tjänst och inte mötte något gensvar.

Om du verkligen älskar ditt fosterland - och det är jag säker på att du gör - kommer du inte att tveka inför att anmäla dig som frivillig för att försvara det mot en överhängande fara. Jag har redan skrivit till dig att alla är användbara i nödsituationer: män och kvinnor, gamla och vuxna, till och med unga tonåringar. Bara handikappade och barn utgör undantag.

Varje dag kallas vi, inte till ett upprop för frivilliga - det är alltför lite - utan till en allmän mobilisering av själar, för att försvara Kristi rike. Kungen själv, Jesus, har uttryckligen kallat dig vid ditt namn. Han ber dig att kämpa i Guds slag, och att tjäna honom med det ädlaste du har i din själ: ditt hjärta, din vilja, ditt förstånd, hela ditt väsen.

- Hör på mig: med ditt rena liv och framför allt med Jungfruns beskydd är köttet inte något problem. - Skulle du vara så feg, att du försökte smita undan inkallelsen med ursäkten att ditt hjärta, din vilja eller ditt förstånd skulle vara sjukt? … Försöker du ursäkta dig och stanna kvar i reservtrupperna?

- Herren vill ha dig som en soldat i främsta ledet - det är du redan - och om du vänder honom ryggen förtjänar du bara medlidande, som en förrädare!

Om tiden ändå bara vore pengar … då skulle du kanske kunna slösa bort den. - Men tiden är liv, och du vet inte hur mycket du har kvar.

Herren omvände Petrus - som hade förnekat honom tre gånger - utan att ens förebrå honom. Det räckte med en blick fylld av Kärlek.

- Med samma ögon ser Jesus på oss efter våra fall. Om ändå vi också kunde säga som Petrus, "Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär", och ändra våra liv.

Somliga anser att de, i barmhärtighetens namn, skall vara finkänsliga och förstående mot dem som ger sig på andra.

- Jag ber till Gud att denna finkänslighet och förståelse inte är en förklädnad för … deras mänskliga hänsyn, för deras bekvämlighet, för att tillåta andra att göra vad som är ont. För om så vore fallet … skulle deras finkänslighet och förståelse bara göra dem till medbrottslingar då Gud förolämpas.

Man skall inte underlätta en själs omvändelse till priset av att många andra går förlorade.

Om någon accepterar att det bland lammen även växer upp vargar … så är det lätt att räkna ut vilket öde som väntar lammen.

När personer som är medelmåttor i fråga om kristen utbildning och anda stiger i graderna, omger de sig med dumskallar. Deras högfärd övertygar dem, med orätt, om att de därigenom aldrig kommer att förlora makten.

Omdömesgilla personer omger sig däremot med bildade människor - som förutom sitt kunnande lever ett rent liv - och gör dem till personer som kan inneha ledande befattningar. Deras ödmjukhet lurar dem inte, för genom att göra andra större växer de själva.

Det är inte förnuftigt att anförtro viktiga ledande uppdrag åt obeprövade män för att se vad som händer. - Som om det allmännas bästa kunde bero på en lyckträff!

Låter du dig påverkas i ditt arbete av vad folk kan komma att säga när du har givits en ledande position? Gubbstrutt! - Först av allt skall du bry dig om vad Gud kommer att säga, sedan - på avlägsen andra plats och ibland aldrig - kan du beakta vad andra kan komma att tänka. "Var och en som känns vid mig inför människorna, säger Herren, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen".

Du som innehar en ansvarsfull post bör komma ihåg följande när du utför ditt uppdrag. Det som är personligt dör med den person som velat göra sig oumbärlig.

En grundläggande regel för ett gott ledarskap är att man fördelar ansvar, utan att göra det av bekvämlighet eller för att vara anonym. Jag upprepar, delegera ansvar: och begär av var och en att de skall redogöra för sina uppdrag, för att du skall kunna "avlägga räkenskap" inför Gud. Och inför människorna, om så skulle behövas.

När du tar itu med problem, så var aldrig så överdrivet rättvis att du glömmer bort kärleken till nästan.

En kedjas hållbarhet beror på dess svagaste länk.

Säg inte om någon av dina underordnade att han inte duger.

- Det är du som inte duger: för att du inte kan placera honom där han kan vara till nytta.

Sträva inte efter att bli lovordad. Tänk istället på dina skyldigheter, hur du skall uppfylla dem effektivt och med vilka medel. - Då kommer du inte att sträva efter att erhålla ämbeten, och om något dyker upp så kommer du att ta det för vad det är: en börda att bära i människornas tjänst.

I förnedringens stund vid Korset står Jungfrun där, vid sin Son, beredd att gå samma öde till mötes.

- Låt oss sluta att vara rädda för att uppträda som ansvarsfulla kristna när det inte är bekvämt att göra det i den miljö vi vistas i: Hon kommer att hjälpa oss.

Detta kapitel på ett annat språk