Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Plogfåran > Glädje > Kap 3
52

Ingen blir lycklig här på jorden innan han bestämmer sig för att inte vara det. Så här går vår väg: smärta - buren på ett kristet sätt! -, Kors; Guds Vilja, Kärlek; lycka här och sedan, för evigt.


53

Servite Domino in laetitia! - Jag kommer att tjäna Herren med glädje! En glädje som kommer att vara följden av min Tro, av mitt Hopp och av min Kärlek ... som måste vara för alltid, eftersom - som aposteln Paulus försäkrar oss - Dominus prope est - Herren är nära. Jag kommer att gå tillsammans med honom, med säkra steg, för Herren är min Fader ..., och med hans hjälp kommer jag att göra hans älskvärda Vilja, även om det känns svårt.


54

Här är ett råd som jag har upprepat ihärdigt: var glada, var alltid glada. Låt dem vara ledsna, som inte anser sig vara Guds barn.


55

Jag sliter livet ur mig för att mina yngre bröder skall ”ha något mjukt att gå på”, som du säger. Det finns så många glädjeämnen att ta vara på när man ”har det jobbigt”.


56

En annan man med en stark tro skrev följande till mig: ”När man tvingas vara isolerad märker man tydligt sina bröders hjälp. När jag begrundar att jag nu måste bära allt 'själv' tänker jag ofta på att om det inte vore för det 'sällskap vi håller varandra på avstånd' - de heligas välsignade gemenskap! - skulle jag inte kunna bevara den optimism som uppfyller mig”.


57

Glöm inte att man ibland behöver leende ansikten runtomkring sig.


58

”Jag hade inte förväntat mig att ni alla skulle vara så glada”, hörde jag någon kommentera.

Sedan länge lägger Kristi fiender ned djävulska ansträngningar på att outtröttligt sprida ryktet att människor som är hängivna Gud är svårmodiga personer. Och tyvärr återspeglar vissa som vill vara ”goda” denna uppfattning med sina ”dystra dygder”.

- Vi tackar dig, Herre, för att du har velat räkna med våra liv, som är lyckliga och glada, för att sudda ut denna falska karikatyr.

- Jag ber dig även att vi inte skall glömma det.


59

Se till att ingen kan se sorg eller smärta i ditt ansikte, när du sprider ditt offers vällukt i din världsliga omgivning. Guds barn skall alltid så frid och glädje.


60

Glädjen hos en man eller kvinna som tillhör Gud måste vara översvallande: rofylld, smittsam, tilldragande ... kort sagt, den måste vara så övernaturlig, lockande och okonstlad att den drar till sig andra så att de går kristna vägar.


61

”Är du glad?” Frågan gjorde mig fundersam.

- De ord har inte uppfunnits ännu som skulle kunna uttrycka allt det som man känner - i hjärtat och i viljan - när man vet att man är Guds barn.


62

Jul. Du skriver till mig: ”Tillsammans med Jungfru Maria och Josef väntar även jag otåligt på Jesusbarnet. Vad jag kommer att vara lycklig i Betlehem! Jag känner på mig att jag kommer att brista ut i omåttlig glädje. Ja, och tillsammans med honom vill jag också pånyttfödas ...”.

- Jag hoppas att du verkligen menar vad du säger.


63

En uppriktig föresats: att göra vägen behaglig och lätt för andra, för livet för med sig tillräckligt med bitterhet som det är.


64

Vad underbart det är att omvända icke-troende, att vinna själar! ... - Nå, det gläder Gud lika mycket, om inte mer, att man förhindrar att de går förlorade.


65

Ännu en gång har du återvänt till dina gamla galenskaper! ... och sedan, när du återvänder, känner du ingen glädje, för du saknar ödmjukhet.

Det verkar som om du envisas med att glömma den andra delen av liknelsen om den förlorade sonen, och fortfarande är fäst vid den futtiga lycka som svinens fröskidor gav. Högmodigt sårad av din bräcklighet bestämmer du dig inte för att be om förlåtelse och tänker inte på att om du ödmjukar dig, så väntar det jublande mottagande som Gud din Fader kommer att ge dig, festen för att du kommit tillbaka och börjat på nytt.


66

Det är sant: Vi är inte värda någonting, vi är ingenting, vi kan ingenting, vi har ingenting. Och mitt i vardagsslitet saknas det heller inte hinder, frestelser ... Men dina bröders ”glädje” kommer att övervinna alla svårigheter, så snart du åter är tillsammans med dem, för att du kommer att se dem stadigt lutade mot honom: quia Tu es Deus fortitudo mea - Ty du, Gud, är vårt värn.


67

Samma scen upprepas, det är som med gästerna i liknelsen: Vissa är rädda, andra upptagna, många ... kommer med struntprat, dåliga ursäkter.

De gör motstånd. Och så går det med dem därefter: utleda, förvirrade, håglösa, uttråkade, förbittrade. Och ändå är det så enkelt att acceptera Guds inbjudan i varje ögonblick och leva glad och lycklig!


68

Det är mycket bekvämt att säga: ”Jag duger inte, jag lyckas inte - vi lyckas inte - med någonting”. Även om man bortser från att det inte är sant, så döljer sådan pessimism en mycket stor lättja ... Det finns saker som du gör bra, och saker som du gör dåligt. Låt de förra göra dig glad och hoppfull: och ta upp - utan att låta dig nedslås - kampen mot de senare för att förbättra saker och ting. Då kommer de att lyckas.


69

”Fader, jag gör som du rådde mig att göra och skrattar åt mina brister - utan att glömma att jag inte får ha överseende med dem - och känner mig mycket gladare.

När jag däremot är så dum att jag låter mig bli ledsen, så får det mig att känna som om jag avviker från vägen”.


70

Du frågade mig om jag har något kors att bära. Och jag svarade dig att ja, vi har alltid Kors att bära. Men det är ett förhärligat Kors, ett gudomligt sigill, den garanti som bevisar att vi verkligen är Guds barn. Därför går vi alltid lyckliga med Korset.


71

Du känner dig gladare. Men den här gången rör det sig om en rastlös, lite otålig glädje, som åtföljs av en tydlig känsla av att någonting slits ifrån dig som ett offer.

Hör på ordentligt: Här på jorden finns ingen fullständig lycka. Därför bör du nu, omedelbart, utan onödigt prat och utan självömkan, frambära dig själv som ett offer åt Gud, och överlåta dig helt och fullständigt åt honom.


72

Du genomlever några dagar av stor lycka, med själen full av sol och alla regnbågens färger. Och, hur underligt det än kan verka, det som nu är orsaken till din glädje, gjorde dig tidigare nedstämd!

Det är alltid så: allting beror på vilket perspektiv man har. - Laetetur cor quaerentium Dominum! - När man söker Herren, svämmar hjärtat över av glädje!


73

Vad stor skillnaden är mellan människor som inte tror, sorgsna och tvehågsna på grund av sin tomma existens, utsatta likt vindflöjlar för omständigheternas ”ombytlighet”, och vårt för- tröstansfulla liv som kristna, som är glatt, tryggt och fast på grund av vetskapen och den absoluta övertygelsen om att vi har ett övernaturligt mål!


74

Du är inte lycklig för att du alltid låter allting kretsa kring dig själv som om du alltid stod i centrum: om du har ont i magen, om du är trött, om man har sagt dig det ena eller det andra ...

- Har du försökt att tänka på Honom och, för Hans skull, på andra?


75

Miles - soldat - säger aposteln Paulus att den kristne är.

Nåväl, i vår välsignade kristna kamp för kärlek och frid för alla själars lycka, finns det i Guds led soldater som är trötta, hungriga och nedbrutna av sina sår ..., men glada: i sitt hjärta bär de med sig segerns säkra fackla.


76

”Fader, jag vill berätta om min föresats att alltid le: med ett lyckligt hjärta, även om man sticker en kniv i det.”

- Jag tycker att det verkar vara en förnuftig föresats. Jag ber för att du skall förverkliga den.


77

Ibland känner du att du börjar tappa modet och denna nedslagenhet, som dödar alla dina förhoppningar, kan du knappt ens övervinna med hjälp av upprepade akter av hopp. - Bry dig inte om det: just då har du ett bra tillfälle att be Gud om mer nåd, och - framåt! Förnya din kampvilja, även om du förlorar en liten skärmytsling.


78

På din himmel har det tornat upp sig stora moln av viljelöshet, av tappat intresse. Det har vräkt ned störtskurar av sorg, med en tydlig känsla av att du är hämmad. Och som kronan på verket har du fångats i en fälla som gillrats av den nedstämdhet som beror på en mer eller mindre objektiv sanning: så många års kamp ... och ändå är du så långt efter, har så långt kvar.

Allt detta är nödvändigt, och Gud räknar med det. För att uppnå gaudium cum pace - den sanna glädjen och friden - måste vi inte bara vara övertygade om vårt gudomliga barnaskap, som fyller oss med optimism, utan även erkänna vår personliga svaghet.


79

Du har blivit ung på nytt! Faktiskt känner du att umgänget med Gud på kort tid har fört dig tillbaka till din enkla och lyckliga ungdom och till tryggheten och lyckan - utan barnslighet - i det andliga barnaskapet ... Du ser dig omkring, och märker att samma sak händer med de andra: åren går sedan deras möte med Herren, och förutom att växa i mognad, stärks de av en outplånlig ungdom och glädje. De är inte ungdomliga; de är verkligen unga och glada!

Denna sanning som hör det inre livet till tilltalar, styrker och hänför människor. Tacka dagligen Deum qui laetificat juventutem meam - den Gud som fyller din ungdom med glädje.


80

Du saknar inte Guds nåd. Så om du motsvarar den, bör du känna dig trygg.

Segern beror på dig: din styrka och handlingskraft är - förenade med nåden - mer än tillräckliga skäl för att ge dig den optimism som man känner när man är säker på att segra.


81

Igår var du kanske en av alla dessa förbittrade och besvikna människor som misslyckats i sina personliga ambitioner. Idag, efter att Han tagit plats i ditt liv - tack, gode Gud! - skrattar du och sjunger, och för med dig ett leende, Kärleken och lyckan vart helst du går.


82

Många känner sig olyckliga just för att de har för mycket av allt. Vi kristna kommer, om vi verkligen uppför oss som Guds barn, att genomleva obehag, hetta, trötthet, kyla ... Men vi kommer aldrig att sakna glädje, för detta - allt! - beslutar eller tillåter Han, som är källan till all verklig lycka.


83

Inför alla dessa människor utan tro och utan hopp, med oroliga sinnen desperat nära ångest, på jakt efter en mening med sina liv, fann du målet för ditt: Honom!

Och denna upptäckt kommer för alltid att injicera en ny glädje i ditt liv, den kommer att förvandla dig och varje dag ställa dig inför en oändlig mängd vackra saker som du inte kände till och som visar dig den glädjerika vidden i den breda väg som leder dig till Gud.


84

Hur lycklig du är på jorden beror på hur trogen du är tron, renheten och den väg som Gud har utstakat åt dig.


85

Tacka Gud för att du är glad, med en djup glädje som inte väsnas.


86

Med Gud, tänkte jag, verkar varje ny dag mera tilldragande än gårdagen. Jag lever ”bitvis”. En dag anser jag en detalj vara underbar, nästa dag upptäcker jag nya vyer som jag tidigare inte hade lagt märke till ... Fortsätter det i den här takten vet jag inte vad som kommer att hända om ett tag.

Senare upptäckte jag att Han försäkrade mig: Varje dag kommer din glädje att bli större, för du kommer att fördjupa dig alltmer i ditt gudomliga äventyr, i det stora ”klister” som jag har satt dig i. Och du kommer att upptäcka att jag inte överger dig.


87

Glädjen är en konsekvens av hängivelsen. Den bekräftas för varje varv man drar bevattningshjulet.


88

Vilken orubblig glädje det har givit dig att hänge dig till Gud! ... Och med vilken längtan, med vilken iver, måste du inte önska att alla skall komma att ta del av din glädje!


89

Allt det som för tillfället oroar dig ryms i ett leende som du visar av kärlek till Gud.


90

Optimism? Alltid! Även när saker och ting verkar misslyckas: kanske är det just då dags att börja sjunga, med ett Gloria, för att du har tagit din tillflykt till Honom, och från Honom kan det inte komma någonting som inte är gott.


91

Att hoppas innebär inte att man börjar se ljuset, utan att man med slutna ögon litar på att Herren besitter det fullständigt och lever i dess klarhet. Han är Ljuset.


92

Det är varje kristens plikt att föra med sig frid och lycka till de olika miljöer han befinner sig i på jorden, i ett styrkans och glädjens korståg, som sätter även vissna och ruttna hjärtan i rörelse och upplyfter dem till Honom.


93

Om du rycker upp varje antydan till avundsjuka med rötterna och om du uppriktigt gläds åt andras framgångar, kommer du inte att förlora din glädje.


94

Den där vännen kom fram till mig och sade: ”Det sägs att du är förälskad”. Jag blev mycket förvånad och kunde bara komma på att fråga honom vem han hade hört det av.

Han svarade att han såg det i mina glädjestrålande ögon.


95

Vilken sprudlande glad blick Jesus måste ha haft! Och samma glimt i ögat måste även Jungfru Maria ha haft, som inte kunde hålla inne med sin glädje - Magnificat anima mea Dominum! Hennes själ prisar Herren från den stund som hon bär honom inom sig och har honom vid sin sida.

Moder! Må vi, liksom du, ha vår glädje i att vara tillsammans med honom och i att kunna hålla i honom.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa