Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Plogfåran > Vänskap > Kap 23
727

När det känns tungt att ge någon ett handtag, att göra någon en tjänst, tänk då på att den du hjälper är ett av Guds barn, kom ihåg att Herren har befallt oss att älska varandra.

- Och mer än så: fördjupa varje dag denna evangeliska uppmaning. Hejda dig inte på ytan. Dra konsekvenserna - det är mycket enkelt - och rätta varje ögonblick ditt uppförande efter dessa krav.


728

Man lever så jäktigt nu för tiden att kärleken till nästan har blivit ett sällsynt fenomen i dagens värld, trots att man - åtminstone med läpparna - bekänner Kristus.

- Jag kan hålla med om det. Men vad gör du, som är katolik och därför skall identifiera dig med honom och gå i hans fotspår? Han har sagt åt oss att vi skall föra hans lära till alla - alla! - folk och i alla tider.


729

Människor har i alla tider samarbetat för att utföra gemensamma uppdrag och öden.

- Betyder ”det enda ödet”, den eviga lyckan, mindre för män och kvinnor av i dag?


730

Du förstod vänskapens innebörd, då du kände dig som en herde för en liten hjord som du hade övergivit men som du nu försökte återförena, beslutad att ägna dig åt att tjäna var och en.


731

Du får inte vara så passiv. Du måste förändras och bli en riktig vän för dina vänner: ”hjälpa dem”. Först och främst med ditt uppförande som exempel. Sedan med råd och med det inflytande som nära vänskap ger.


732

Du blev hänförd av den broderliga anda och det kamratskap som du upptäckte helt oväntat ... - Det är klart: det är något som du hade drömt om intensivt men som du aldrig hade sett. Du hade inte sett det för att människor glömmer att de är bröder till Kristus, denne vår älskvärde Bror som gav sitt liv för andra, för alla och för var och en, villkorslöst.


733

Du har haft stor tur då du funnit sanna lärare, verkliga vänner, som utan förbehåll har lärt dig allt som du velat veta: du har inte behövt använda dig av några ”knep” för att ”stjäla” deras kunskap, för de har visat dig den enklaste vägen, trots att det kostat dem hårt arbete och lidande att upptäcka den ... Nu är det din tur att göra detsamma, med den ene, med den andre, med alla!


734

Tänk noga på det här och handla därefter: De där personerna som tycker att du är otrevlig kommer att sluta tycka det när de upptäcker att du verkligen tycker om dem. Det hänger på dig.


735

Det räcker inte med att vara god: det måste synas att man är det. Vad skulle du säga om en rosenbuske som det bara växte taggar på?


736

För att de som är ljumma skall värmas upp, är det nödvändigt att de omges av entusiasmens eld.

Många skulle kunna ropa till oss: Beklaga er inte över mitt tillstånd. Visa mig vägen för att komma ur den här situationen som gör er så ledsna!


737

Din skyldighet att vara som en bror gentemot alla kommer att leda till att du utövar ”de små sakernas apostolat” utan att någon märker det: med iver att tjäna, så att vägen blir behaglig för dem.


738

Så trångsynta de människor är som ivrigt bevakar sin ”skadeförteckning”! ... Det är omöjligt att leva tillsammans med sådana stackare.

Den sanna kärleken omnia suffert - bär allt - och gör inga förteckningar, varken över ”ständiga och nödvändiga” tjänster som den utför, eller över förolämpningar som den får tåla.


739

Du följer en krävande levnadsplan: du går upp tidigt, ber, tar emot Sakramenten, arbetar eller studerar mycket, du är måttfull, tuktar dig ... men du märker att det fattas något!

Begrunda följande tanke i ditt samtal med Gud: eftersom heligheten - kampen för att uppnå den - är den fullkomliga kärleken, måste du se över din kärlek till Gud och, för hans skull, till din nästa. Då kommer du kanske att upptäcka att det gömmer sig stora brister i din själ som du inte ens kämpat mot: du är inte en god son, en god bror, en god kamrat, en god vän, en god kollega; och eftersom du hyser en oordnad kärlek till ”din helighet” är du avundsjuk.

Du ”uppoffrar dig” i många ”personliga” detaljer. Därför är du klistrad till ditt jag, till din person och i grund och botten lever du varken för Gud eller för din nästa, utan bara för dig själv.


740

Du anser dig vara en vän för att du inte säger ett ont ord till någon. - Det är sant, men jag ser dig heller inte göra något för att ge ett gott exempel eller tjäna ... - Sådana vänner är de sämsta man kan ha.


741

Först behandlar du någon illa ... Och innan någon hinner reagera ropar du ”nu skall vi alla uppföra oss kristet mot varandra!”

- Om du började med det senare, skulle du aldrig göra det förra.


742

Du skall inte så split som den där personen, vars egen mor sade så här om honom: ”Presentera honom för dina vänner, så kommer han att se till att de vännerna grälar med dig”.


743

Jag tycker inte att det är ett särskilt kristet broderskap som den där vännen skryter med, då han varnar dig: ”Jag har hört fruktansvärt förtal om dig. Bland dina närmaste måste det finnas någon som du inte kan lita på.” ...

Jag tycker inte att det är kristet, för den där ”brodern” saknar det hedervärda modet att få den som sprider förtal att först hålla tyst och sedan att lojalt tala om hans namn för dig.

- Om han inte har så mycket karaktär att han kan begära ett sådant handlande av sig själv, utsätter dig den där ”brodern” för risken att bli ensam i livet, genom att få dig att misstro alla och att brista i kärlek gentemot alla.


744

Du har inte en gnutta övernaturlig syn och i andra människor ser du bara personer med bättre eller sämre social ställning. Själarna kommer du över huvud taget inte ihåg och tjänar dem inte heller. Därför är du inte generös ... och lever mycket långt från Gud med din falska fromhet, trots att du ber mycket.

Mästaren talade tydligt: ”Gå bort från mig ni förbannade, till den eviga elden ... jag var hungrig ... jag var törstig ... jag var i fängelse ... och ni lämnade mig utan hjälp”.


745

Det är inte förenligt med en fullkomlig kärlek till Gud att man låter sig domineras av egoism, - eller likgiltighet, - i umgänget med nästan.


746

Sann vänskap förutsätter även att vi gör en hjärtlig ansträngning för att förstå våra vänners övertygelser, även om vi aldrig kommer att dela dem eller ens acceptera dem.


747

Låt det aldrig växa ogräs på vänskapens väg. Var lojal!


748

En fast föresats i fråga om vänskap: att jag i mina tankar, ord och gärningar gentemot min nästa - vem det än må vara - inte skall uppföra mig som hittills, det vill säga att jag aldrig skall upphöra att utöva kärlek, att jag aldrig skall lämna plats i min själ åt likgiltigheten.


749

Din kärlek måste lämpa sig för och rätta sig efter din nästas behov, inte efter dina.


750

Guds barn! Denna grundläggande sanning gör att vi förvandlas till någonting mer transcendent än personer som ömsesidigt står ut med varandra. Hör vad Herren säger: vos autem dixi amicos! - vi är hans vänner som, i likhet med honom, gärna ger våra liv för varandra, i stunder då det krävs hjältemod och i den vardagliga samvaron.


751

Hur kan man begära att de som inte besitter vår tro skall komma till den heliga Kyrkan när de ser hur de som kallar sig Kristi följeslagare hunsar varandra?


752

Charmen i ditt älskvärda beteende måste växa och fördjupas. Annars kommer ditt apostolat att dö ut i stängda och livlösa rum.


753

Med din vänskap och din lära - rättare sagt: med Kristi kärlek och budskap - kommer du att få många icke katoliker att samarbeta på allvar för alla människors väl.


754

Jag lade märke till vad den där arbetaren entusiastiskt kommenterade efter att ha deltagit i ett möte som du hade organiserat: ”Jag har aldrig tidigare hört talas, som man gör här, om värdighet, hederlighet, älskvärdhet, generositet ...” - och med förvåning drog han denna slutsats: ”Jämfört med vänsterns eller högerns materialism är det här en verklig revolution!”

- Alla förstår det broderskap som Jesus Kristus har inrättat: vi måste anstränga oss för att inte låta den läran förlora sin styrka!


755

Ibland försöker du rättfärdiga dig själv genom att försäkra att du är tankspridd, frånvarande eller att du till din karaktär är torr, reserverad. Och du tillägger att därför känner du inte ens dem som du lever tillsammans med väl.

- Hör här: Visst är det så att den undanflykten inte ger dig ro?


756

Jag rådde dig till att ha ett mycket övernaturligt perspektiv på alla detaljer i ditt vardagliga liv. Och omedelbart därefter tillade jag: samvaron erbjuder dig många tillfällen till det under dagens lopp.


757

Att leva kärleken innebär att man respekterar andras mentalitet; att man fylls av glädje för deras vandring mot Gud ..., utan att begära att de skall tänka som man själv gör eller att de skall ansluta sig till den väg man själv går.

- Jag påpekade följande: dessa annorlunda vägar är parallella; om man följer sin egen väg, kommer var och en att nå fram till Gud ...; fördjupa dig inte i jämförelser eller i önskningar om att få reda på vem som når högst: det saknar betydelse, vad som är viktigt är att vi alla når målet.


758

Du säger att han är full av brister! Bra ... Men förutom att de som är fullkomliga bara finns i himlen, släpar även du på dina brister och ändå står de ut med dig, och inte nog med det, de uppskattar dig: för de tycker om dig med den kärlek som Jesus Kristus hyste för de sina, som bar på en nog så rejäl last av elände!

- Lär dig av det!


759

Du klagar på att han inte visar förståelse ... - Jag är säker på att han gör vad som är möjligt för att förstå dig. Men du, när anstränger du dig lite för att förstå honom?


760

Okej, jag håller med. Den där personen har uppfört sig illa, hans uppförande är klandervärt och ovärdigt. Han visar sig inte besitta några goda egenskaper.

- Mänskligt sett förtjänar han bara förakt!, tillade du.

- Jag vidhåller att jag förstår dig, men jag håller inte med om ditt sista påstående. Det där småaktiga livet är heligt: Kristus har dött för att återlösa det! Om han inte föraktade det, hur kan du då våga göra det?


761

Om din vänskap sjunker så lågt att du blir delaktig i andra människors eländigheter, är den ingenting annat än sorglig maskopi, som inte förtjänar den minsta uppskattning.


762

Livet, som i sig är snävt och osäkert, blir verkligen svårt ibland. Men det kommer att bidra till att göra dig mer övernaturlig, till att du kommer att se Guds hand, och då kommer du att bli mer mänsklig och förstående gentemot din omgivning.


763

Ju större myndighet man har, desto mer kan man efterskänka. En vanlig domare måste döma - även med hänsyn till förmildrande omständigheter - en åtalad som befunnits vara skyldig och har erkänt Ett lands högsta myndigheter kan ibland benåda eller utfärda amnestier. Gud förlåter alltid en ångerfull själ.


764

”Genom er har jag sett Gud, som glömde mina dåraktigheter och mina förolämpningar och tog emot mig med en Faders kärlek”. Så skrev en ångerfull förlorad son på 1900-talet till de sina, när han återvänt till fadershuset.


765

Det var mycket ansträngande för dig att avlägsna och glömma dina små bekymmer, dina personliga förhoppningar: futtiga och få, men djupt rotade.

- Däremot är du numera mycket säker på att dina förhoppningar står till dina bröder och att du skall ägna dig åt dem, bara åt dem, för att du har lärt dig att upptäcka Jesus Kristus i din nästa.


766

”Hundrafalt!” ... Vad du för några dagar sedan kom att tänka på Herrens löfte!

- Jag försäkrar dig om att du kommer att finna detta ”hundrafalt” i det brödraskap som man lever bland dina kamrater i apostolatet.


767

Så mycket fruktan, och hur många faror, skingras inte genom sann broderlig kärlek, som man inte nämner - för det verkar som om man därigenom kränker den - men som skiner igenom i varje detalj!


768

Vänd dig förtröstansfullt, varje dag, till Jungfru Maria. Din själ och ditt liv kommer att stärkas om du gör det. - Hon kommer att låta dig ta del av de skatter som hon bevarar i sitt hjärta, för ”det har aldrig någonsin blivit hört, att någon som tagit sin tillflykt till henne har blivit övergiven”.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa