Josemaría Escrivá Obras
 
 
 
 
 
 
  Plogfåran > Arbete > Kap 15
482

Arbetet är människans ursprungliga kallelse, en Guds välsignelse, och de som anser att det är ett straff har en sorgligt felaktig uppfattning.

Herren, den bäste far som finns, satte den ursprungliga människan i Edens lustgård ut operaretur - för att bruka den.


483

Att studera, att arbeta. Det är osvikliga plikter för varje kristen. Därigenom försvarar vi oss mot Kyrkans fiender och drar till oss - genom vårt yrkesmässiga anseende - många andra människor som kämpar isolerade trots att de är goda. Studier och arbete är grundläggande vapen för den som vill vara en apostel mitt i världen.


484

Jag ber till Gud om att du även kommer att kunna ha Jesu barndom och ungdom som modell, såväl när han diskuterade med de lärda i templet som då han arbetade i Josefs verkstad.


485

Jesus levde trettiotre år! Trettio av dem levde han i tystnad och i det fördolda, i lydnad och arbete ...


486

Den där redliga grabben skrev följande till mig: ”Mitt ideal är så stort att bara havet räcker för att rymma det”. - Jag svarade: Och tabernaklet, som är så ”litet”? Och verkstaden i Nasaret, som var så ”oansenlig”?

- Han väntar på oss i vardagens storhet.


487

Inför Gud är ingen verksamhet i sig stor eller liten. Allt får sitt värde genom den Kärlek med vilken det utförs.


488

Heroism i arbetet är att ”avsluta” varje uppgift.


489

Jag upprepar: det är i ditt vanliga arbetes enkelhet, i vardagens monotona detaljer, som du måste upptäcka en - för många dold - hemlighet som är storslagen och ny: Kärleken.


490

Du får mycket hjälp - säger du till mig - av den här tanken: hur många handelsidkare har väl inte blivit helgon sedan de första kristnas tid?

Och du vill bevisa att det är möjligt även nu ... - Herren kommer inte att överge dig i din uppgift.


491

Även du har en yrkesmässig kallelse som ”sporrar dig”. - Nå, den ”sporren” är kroken som du skall fiska människor med.

Rätta därför dina avsikter, och se noga till att skaffa allt det yrkesmässiga anseende som du kan få, för att tjäna Gud och människorna. Herren räknar med ”det” också.


492

För att avsluta saker måste man börja utföra dem.

- Det kanske låter banalt, men ofta har du inte fattat just det enkla beslutet, och ... vad satan gläds åt din ineffektivitet!


493

Man kan inte helga ett arbete som mänskligt sett är slarvigt utfört, för vi får inte skänka Gud dåligt utförda uppgifter.


494

Genom att ständigt vara vårdslös i detaljer kan man arbeta oupphörligt, samtidigt som man lever som en fullkomlig slöfock.


495

Du frågade mig vad du kan erbjuda Herren. - Jag behöver inte tänka efter för att svara: Samma saker som du har gjort hittills, men bättre utförda och med en sista touche av kärlek, som får dig att tänka mer på honom och mindre på dig själv.


496

Här är en ständigt aktuell och heroisk uppgift för en vanlig kristen: att alltid utföra de mest olikartade uppgifter på ett heligt sätt, även dem som kan verka helt betydelselösa.


497

Låt oss arbeta, och låt oss arbeta mycket och väl, utan att glömma att vårt bästa vapen är bönen. Därför tröttnar jag aldrig på att upprepa att vi måste vara kontemplativa människor mitt i världen, som ser till att förvandla sitt arbete till bön.


498

Du skriver till mig från köket, vid spisen. Det börjar bli kväll. Det är kallt. Bredvid dig sitter din lillasyster - den senaste som upptäckt det gudomliga vansinnet i att leva sitt kristna kall fullt ut - och skalar potatis. Ytligt sett - tänker du - arbetar hon som förut. Men ändå är skillnaden mycket stor!

- Det är sant: förut ”bara” skalade hon potatis; nu helgar hon sig genom att skala potatis.


499

Du hävdar att du undan för undan börjar förstå vad som menas med ”prästerligt sinne” ... Bli inte arg om jag svarar att dina handlingar visar att du bara förstår det i teorin. - Varje dag händer dig samma sak: på kvällen, när det är dags för samvetsrannsakan, är du idel önskningar och goda föresatser. På morgonen och kvällen, då du arbetar, är du idel invändningar och undanflykter.

Är det så du lever ditt ”heliga prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus”?


500

Då du återupptog din vanliga verksamhet slank det ur dig vad som liknade en protest: Ständigt samma sak!

Och jag sade till dig: - Ja, ständigt samma sak.

Men den här oansenliga uppgiften - samma som dina arbetskamrater utför - måste för dig vara en konstant bön, med samma hjärtliga ord men med ny musik varje dag.

Det är i allra högsta grad vår uppgift att omvandla vardagens prosa till episk dikt.


501

I den heliga Skrift står att stultorum infinitus est numerus - de dåraktigas antal är oändligt - och du tycker att deras antal verkar växa för var dag som går. På de mest skiftande platser, i de mest oväntade sammanhang, insvepta i den mantel av prestige som deras befattningar - och även ”dygder” - ger dem. Du kommer att behöva stå ut med mycket dumhet och dåligt omdöme.

Men jag förstår inte varför du förlorar det övernaturliga perspektivet på ditt liv och förblir likgiltig. Nivån på ditt inre liv måste ha nått ett lågvattenmärke om du står ut med de här situationerna - och du har inget annat val än att stå ut med dem - på grund av mänskliga motiv ...

Om du inte hjälper dem att upptäcka vägen genom ett ansvarsfullt och väl avslutat - helgat! - arbete blir du som dem - en dåre - eller deras medsvurne.


502

Det är viktigt att du anstränger dig, att du kavlar upp ärmarna ... Men hur som helst måste du ha ett korrekt perspektiv på dina arbetsuppgifter: De är uteslutande medel för att nå ett mål: de kan aldrig anses vara det väsentliga.

Hur mycket förhindrar väl inte ”arbetsnarkomani” förening med Gud!


503

Förlåt om jag tjatar: redskapet, medlet, får inte bli ett självändamål. Om en hacka istället för sin vanliga vikt vägde hundra kilo, vore det ett redskap som bonden inte skulle kunna använda, han skulle använda all sin kraft för att försöka rubba det och utsädet skulle ligga kvar oanvänt, utan att slå rot.


504

Det har alltid varit så: den som arbetar, hur rättframt och fläckfritt han än handlar, ger ofta upphov till rivalitet, misstänksamhet, avundsjuka. - Om du innehar en ledande post får du inte glömma att även om vissa personer har förutfattade meningar om en kollega, så är det inte tillräckligt för att göra sig av med den ”anklagade”. Det kan snarare vara ett tecken på att han kan vara lämpad för större verk.


505

Hinder? - Ibland finns det sådana. - Men ibland hittar du på dem av bekvämlighet eller feghet. - Vad skickligt djävulen anför undanflykter för att vi inte skall arbeta, för han vet mycket väl att lättjan är alla lasters moder.


506

Du är outtröttlig i dina aktiviteter. Men du uppträder oordnat, och därför är du ineffektiv. Du påminner mig om vad jag en gång hörde en mycket erfaren person säga. Jag ville berömma en av hans underordnade och sade: Vad mycket han arbetar! - Men han svarade mig: Säg snarare: Vad mycket han flänger omkring! ...

- Du är outtröttlig i dina sterila aktiviteter ... Vad du flänger omkring!


507

För att förringa en annans arbete muttrade du: han har bara gjort sin plikt.

Och jag tillade: - Tycker du att det är lite? Om vi gör vår plikt belönar oss Herren med himlens lycksalighet: euge serve bone et fidelis ... intra in gaudium Domini tui - Bra, du har varit en god och trogen tjänare ... gå in till glädjen hos din herre!


508

Herren har rätt till - och för oss är det en plikt - att vi ”i varje ögonblick” ärar honom. Om vi slösar bort vår tid berövar vi alltså Gud ära.


509

Du vet att arbetet är brådskande och att en minut ägnad åt bekvämlighet innebär tid som du berövar Guds ära. - Vad väntar du egentligen på för att samvetsgrant ta vara på varje ögonblick?

Dessutom råder jag dig att tänka efter och se om de minuter som blir över under dagen - sammanlagt rör det sig om flera timmar! - inte snarare beror på din oordning eller lättja.


510

Den sorg och oro man känner står i proportion till mängden tid man slösar bort. När du känner dig heligt otålig att ta vara på varje minut, kommer du att fyllas av glädje och frid, för du kommer inte att tänka på dig själv.


511

Trångmål? - Jag har inga trångmål. - sade jag till dig - för jag har många göromål.


512

Du genomgår en kritisk period: en viss oklar fruktan; svårigheter med att lägga upp dagsschemat. Arbetet är förkrossande, för dygnets tjugofyra timmar räcker inte till för att du skall göra allt som du måste ...

- Har du försökt att följa aposteln Paulus råd: ”Låt allt ske värdigt och med ordning”?, det vill säga i Guds närvaro, med honom, och genom honom och endast för honom.


513

När du planerar din tid måste du även tänka på hur du skall utnyttja den lediga tid som kan dyka upp på oförutsedda tidpunkter.


514

Jag har alltid ansett att vila är tid då man lägger vardagens göromål åt sidan, aldrig att det skulle vara dagar av sysslolöshet.

Att vila är att ta igen sig: att samla krafter, bilda sig ideal, göra upp planer ... Kort sagt: att byta sysselsättning, för att sedan återgå, med ny entusiasm, till sina vanliga aktiviteter.


515

Nu när du har många saker att göra har alla ”dina problem” försvunnit ... - Var uppriktig: eftersom du har bestämt dig för att arbeta för Honom, har du inte längre tid att tänka på din egoism.


516

Bönesuckar hindrar dig inte i ditt arbete, på samma sätt som hjärtats slag inte hindrar kroppens rörelser.


517

Att helga det egna arbetet är inte en utopi, det är varje kristens uppgift: din och min.

- Det hade en mekaniker upptäckt, som sade så här: ”Jag blir vansinnigt glad av att kunna vara säker på att jag genom att manövrera min svarv och genom att sjunga, sjunga mycket - inombords och med hög röst - kan bli helig. Vad god vår Gud är!”


518

Du tycker att ditt arbete är otacksamt, särskilt när du tänker på hur lite dina arbetskamrater älskar Gud och på hur de drar sig undan nåden och det goda som du vill erbjuda dem.

Du måste se till att själv kompensera allt det som de underlåter att göra och ge dig själv till Gud även i arbetet - på ett sätt som du hittills inte gjort - och omvandla det till bön som stiger till himlen för mänskligheten.


519

Att arbeta med glädje innebär inte att man arbetar ”hastigt och lustigt”, utan djup, som om man gjorde sig kvitt en störande börda ...

- Se till att dina ansträngningar inte förlorar sitt värde genom ovarsamhet eller lättsinne, så att du till sist riskerar att stå inför Gud med tomma händer.


520

Vissa personer styrs av fördomar i sitt arbete: av princip litar de inte på någon och naturligtvis inser de inte nödvändigheten av att försöka helga sitt yrke. Om man talar med dem om det svarar de att man inte skall lägga på dem någon ny börda utöver deras arbete, som de utför ogärna och som tynger dem.

- Detta är en av de ”strider för fred” som vi måste vinna: att möta Gud i våra göromål och - med honom och likt honom - tjäna andra.


521

Svårigheter skrämmer dig och du tar till flykten. Vet du hur man kan sammanfatta ditt uppträdande? Bekvämlighet, bekvämlighet, bekvämlighet!

Du hade sagt att du var beredd att slita ut dig själv och att göra det utan inskränkningar, och så slutar du som en hjälte-lärling. Reagera moget!


522

Du som är student: ägna dig åt dina böcker med apostolisk anda, djupt övertygad om att alla dessa timmar redan - nu! - är ett andligt offer som du erbjuder Gud och som är till nytta för hela mänskligheten, för ditt land, för din själ.


523

En ”front” som du ständigt måste strida vid är studierna. Du föresätter dig tusen gånger att använda tiden väl och trots det distraherar minsta sak dig. Ibland blir du trött på dig själv för den bristande vilja som du visar; trots att du varje dag börjar om på nytt.

Har du försökt att uppoffra dina studier för konkreta apostoliska intentioner?


524

Det är enklare att springa omkring än att studera, men mindre effektivt.


525

Om du vet att dina studier är apostolat och begränsar dig till att studera för att klara dig, är det uppenbart att det går dåligt med ditt inre liv.

Genom din försumlighet förlorar du den goda andan och på samma sätt som i liknelsen om arbetaren som slugt gömde den talent han erhållit kan du, om du inte ändrar dig, komma att utesluta dig själv från vänskapen med Herren, och köra fast i din smutsiga och beräknande bekvämlighet.


526

Det är nödvändigt att studera ... Men det är inte tillräckligt.

Vad kan man få ut av någon som sliter livet ur sig för att göda sin egoism, eller av någon som inte eftersträvar något annat mål än att kunna leva i godan ro om några år?

Man måste studera ... för att vinna världen och erövra den för Gud. Då kommer vi att föra upp våra ansträngningar på ett högre plan, genom att se till att det arbete vi utför förvandlas till ett möte med Herren och tjänar som en grund för de andra, för dem som kommer att följa vår väg ...

- På så sätt blir studierna bön.


527

Efter att ha lärt känna så många heroiska levnadsöden, så många som levt sina liv för Gud utan att lämna sin egen plats, har jag dragit följande slutsats. För en katolik är att arbeta inte att uppfylla en plikt, det är att älska! Att med glädje överträffa sig själv, alltid, i pliktuppfyllelse och uppoffring.


528

När du förstår idealet att arbeta broderligt för Kristus, kommer du att känna dig större, stabilare och så lycklig som man kan känna sig i denna värld, som så många anstränger sig för att göra obeboelig och bitter för att de bara söker efter sina egna jag.


529

Heligheten består av heroism. - Därför krävs det av oss i vårt arbete sådan heroism som består i att ”avsluta” de uppgifter som har anförtrotts åt oss väl, dag efter dag, även om det är samma saker som upprepar sig. Gör vi inte det, är det för att vi inte vill bli helgon!


530

Den där prästen, vår vän, övertygade mig. Han talade med mig om sitt apostoliska arbete och försäkrade mig om att det inte finns några obetydliga uppgifter. Bakom den här ängen där rosorna växer tätt, sade han, döljer sig många människors tysta ansträngning. Med sitt arbete och sin bön, med sin bön och sitt arbete, har de utverkat rikliga regn av nåd från himlen som gör allting fruktbart.


531

Lägg en bild av vår Fru på ditt skrivbord, i ditt rum, i din portfölj ... och titta på den när du påbörjar en uppgift, medan du utför den och då du har avslutat den. Hon kommer - det försäkrar jag dig! - att utverka den kraft åt dig som du behöver för att göra din verksamhet till en kärleksfull dialog med Gud.


[Skriv ut]
 
[Sänd]
 
[Palm]
 
[Spara]
 
Översätt punkten till:
Föregående Nästa